Normgivningen

Regeringsformens första paragraf slår fast att Sverige är indelat i kommuner. Denna indelning sker genom besut av regering eller riksdag. I riket finns kommuner på lokal och regional nivå. Beslut i kommunen tas av valda församlingar och de sköter allmänna intressen på den kommunala nivån och även övriga angelägenheter som beslutas i lag. Regeringsformens 14 kapitel är tillägnad kommunal styrning och där framkommer även att styrningen av kommuner ska vara demokratisk. Detta innebär att kommuner får ett stort utrymme att själva sätta dagordningen, utan inblandning från staten. Regeringsformen fortsätter med att en eventuell inskränkning ska göras med hänsyn till ändamålet, något man ävgen kallar för proportionalitetsprincipen. 

Bakgrund

Frågan om kommunernas befogenheter att engagera sig i näringslivet och att påverka näringslivet inom sitt område har varit föremål för offentligt utrednings- och lagstiftningsarbete sedan 70-talet. Orsaken till detta är att det förekommer att kommuner går längre än vad de har för befogenheter. En anledning till det kan varit att kommuner tagit inspiration av staten som aktör i näringslivet och även det faktum att staten gett näringslivet ekonomiskt stöd. Den reform av kommunallagen som gjordes 1991 gjorde att man införde särskilda regler som finns i både kommunallagen och befogenhetslagen. På detta sätt har man från statligt håll visat att det är de som i första hand ska styra över näringspolitiken och att det numera inte tillåts att kommuner ger stöd till företag för att påverka vart de ska etablera sig.