Sökande har ett utagerande beteende av sådan omfattning och frekvens att det finns en konkret risk för att hon allvarligt skadar sig själv, andra eller sin omgivning om hon inte är under ständig uppsikt av någon som befinner sig i hennes omedelbara närhet och ingriper frekvent.
Kammarrätten anser att hjälpbehoven är av sådan karaktär och omfattning att personlig assistans ska beviljas enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Socialnämnden anför att sökande kan föra mat till munnen självständigt. Att hon inte orkar fullfölja måltiden eller har en allmän ovilja är inte skäl att betrakta behovet som grundläggande. Inte heller är eventuell risk för kvävning ett grundläggande behov vid måltider, utan är att betrakta som tillsyn som ett annat personligt behov.
Till skillnad från omsorgsnämnden och förvaltningsrätten anser kammarrätten att kvinnans funktionshinder förorsakar betydande svårigheter och beviljas därför ledsagarservice.
I den medicinska utredningen uppges att kvinnan inte kan stå eller gå upprätt och endast sitta korta stunder. Vid förflyttning inomhus kryper hon på golvet och utomhus skjutsas hon i liggrullstol. Hon har således omfattande funktionsnedsättningar.
Av de medicinska underlagen framgår att sondmatningen av sökande är att betrakta som livsnödvändig medicin, och att det är av mycket stor vikt för hans hälsotillstånd att sondnäringen administreras korrekt när han sover. Det framgår vidare att det ingår i rutinerna att sondnäringen ska bevakas då det kan bli avvikelser i pumpen som medför att sondnäringstillförseln kan stanna av. Mot den bakgrunden bifaller kammarrätten sökandes överklagan.
Kammarrätten bedömer att Försäkringskassan inte förmått precisera eller konkretisera vilka av de i ansökan lämnade uppgifterna som varit oriktiga eller vilseledande. Försäkringskassan har därför inte ens gjort sannolikt att AA i samband med ansökan medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter som har haft betydelse för rätten till ersättning.
Förvaltningsrätten upphäver nämndens beslut då det inte gjorts en individuell bedömning utifrån personens funktionsnedsättning och hjälpbehov.
Nämnden och förvaltningsrätten ansåg att en gravt rörelsehindrad med nedsatt synförmåga som kommunicerar med stödtecken och talsyntes med permobil både inomhus och utomhus ska vara inneboende hos sin pappa. Kammarrätten gör en annan bedömning och beviljar insatsen enligt LSS.
Vård- och omsorgsnämnden och förvaltningsrätten ansåg att sökandes behov är tillräcklig för att beviljas omsorg på ett boende med särskilt service enligt LSS för att hon ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor.
Men med ett nyinkommet läkarintyg till kammarrätten bifalls överklagandet och insatsen beviljas.
Sökande beviljas utöka assistanstid för bland annat hjälp med toalettbesök och dubbel assistans för hjälp vid daglig träning.