Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

En man sökte ytterligare assistans då han på grund av förlamning inte kan påkalla hjälp. Som skäl anförde han att han vid ett tillfälle kräkts och då inte påkallat hjälp samt att det bedömdes vara en säkerhetsrisk. Kammarrätten anser dock att det av utredningen inte framkommer någon närmare beskrivning av de allvarliga konsekvenser som kan uppstå vid utebliven hjälp.

Den hjälp som sökande behöver med de grundläggande behoven uppstår dagligen och är till stor del av mycket privat och integritetskänslig karaktär. Kammarrätten anser att hennes hjälpbehov är av sådan karaktär och omfattning att hon har rätt till personlig assistans.

Sökande har ett utagerande beteende av sådan omfattning och frekvens att det finns en konkret risk för att hon allvarligt skadar sig själv, andra eller sin omgivning om hon inte är under ständig uppsikt av någon som befinner sig i hennes omedelbara närhet och ingriper frekvent.

Kammarrätten anser att hjälpbehoven är av sådan karaktär och omfattning att personlig assistans ska beviljas enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

Socialnämnden anför att sökande kan föra mat till munnen självständigt. Att hon inte orkar fullfölja måltiden eller har en allmän ovilja är inte skäl att betrakta behovet som grundläggande. Inte heller är eventuell risk för kvävning ett grundläggande behov vid måltider, utan är att betrakta som tillsyn som ett annat personligt behov.