Förvaltningsjuridik | Förvaltningsprocessrätt

Domar & beslut av intresse

Här kommer JO-beslut och domar som är av särskilt intresse och aktuella i på något vis redovisas. Besluten har koppling till socialförsäkringssystemet antingen helt eller delvis. I de fall bara ett stycke svarar på en fråga inom det förvaltningsrättsliga området är den medräknad då frågan ej prövats i domstol i tillräcklig grad.

Innehåll

Kammarrätten beviljar resning i mål om sjukpenning

Kammarrätten Sundsvall, beslut meddelad den 2013-06-05 i mål nr 2481-12. En person sökte om halv sjukersättning och halv sjukpenning för två perioder år 2010. Försäkringskassan beviljar ingen ersättning och någon ändring blir det ej heller vid omprövningen av ärendet. Den sökande överklagar beslutet till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten bifaller hens talan och beviljar sjukpenning för den ena av perioderna, men finner ej skäl att pröva yrkandet om sjukpenning för den andra perioden.

Försäkringskassan överklagar förvaltningsrättens beslut till kammarrätten då de ej anser att någon sjukersättning ej ska beviljas. Den sökande skickar ett svar till kammarrätten att om de anser att hen ej är berättigad till sjukersättning så ska de bevilja sjukpenning enligt önskan. Mottagaren av detta svar uppfattar brevet som en överklagan av förvaltningsrättens beslut och skickar vidare den dit. Förvaltningsrätten i sin tur konstaterar att överklagandetiden har löpt ut och avvisar därför svaret. Kammarrätten anser att på grund av förvaltningsrättens avvisning ej finns skäl att utföra någon åtgärd gällande brevet. Därmed vinner kammarrättens dom laga kraft.

Ansökan om resning

Personen i fråga ansöker om resning och yrkar att hen ska beviljas sjukpenning för period två. Till stöd för sin ansökan framför hen följande. Eftersom domen inte gått emot henne i sin helhet då hon yrkat på ersättning för både sjukersättning och sjukpenning. Hen anför även att överklagandet skulle ändå avvisats på grund av det faktum att ett positivt beslut ändå ej kan överklagas

Kamarrättens resonemang

Kammarrätten kommer fram till att omständigheterna är sådana att resnings bör beviljas och därmed aktualiseras en ny prövning för period nummer två. 37 b § förvaltningsprocesslag (1971:291); ”Om Högsta förvaltningsdomstolen med tillämpning av 36 a § har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på kammarrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts eller myndighets avgörande, besluta om återförvisning av målet för fortsatt behandling.
Lag (2013:86).”

Dom gällande FK utredningsskyldighet

Regeringsrättens beslut meddelat i Stockholm den 25 november 2010 i mål nr. 7469-09

Skälen till avgörandet

Det krav på utredning som kan ställas på Försäkringskassan i sjukpenningärenden varierar beroende på bl.a. ärendets karaktär och de förutsättningar den enskilde har att bevaka sina intressen. I den delen kan sägas att det aktuella fallet var komplicerat och att det underlag som fanns tillgängligt vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut den 9 augusti 2007 inte gav någon säker bild av AAs tillstånd och arbetsförmåga. I den situation som förelåg fanns enligt Regeringsrättens mening särskild anledning för Försäkringskassan att försöka få del av EEs uppfattning i den aktuella frågan. Såvitt framgår har något sådant försök inte gjorts och det framgår inte heller att saken diskuterats med AA. Det har vidare inte framkommit att Försäkringskassan kompletterat utredningen inför omprövningsbeslutet, t.ex. genom att inhämta uppgifter från den sjukskrivande läkaren.

Kammarrätten ger deprimerad rätt till sjukersättning

Kammarrätten Stockholm meddelad dom 2020-04-14 i mål nr. 7703-19. Klagande är den som förlorat och överklagar. Väljer att benämna personen som ”A.A.”, ”den sökande”, ”hen” eller ”en person”, annars blir det för enformigt. 

En person med ångestproblematik, paranoia, självmordstankar och som har en djup
depression sökte sjukersättning hos Försäkringskassan. Hen yrkar på att sjukersättning
ska beviljas då hen aldrig skulle klara av ett arbete. Övriga omständigheter som anges är
att hen har svårigheter att ta sig ut utan det boendestöd som beviljats två timmar i
veckan. Dessutom lider hen av stark ångest, paranoia, har självmordstankar och en djup
depression. 

Det fanns äldre arbetsförmågeutredningar som gjordes ungefär tio år sedan som Försäkringskassan använt i sitt resonemang. De läkarintyg som finns idag ger ingen ny medicinsk information som svarar på frågan om medicinska behandlings- eller rehabiliteringsmetoder skulle förbättra den sökandes arbetsförmåga.

Rehabiliteringsförsök

Överläkaren på psykosmottagningen skriver i intyget att A.A. helt saknar arbetsförmåga
och att nedsättningen är stadigvarande. De försök till rehabilitering som har gjorts har
regelmässigt lett till försämring. Andra försök har varit arbeten som telefonförsäljare,
städare i kyrkan, värd och brevbärare. Enligt en av dessa arbetsgivare lämnade ett
omdöme där det framkom att den sökande har svårt att förstå och ta till sig instruktioner,
att planera och organisera sitt arbete. Vidare anges det problem med att utföra
arbetsuppgifterna inom en viss tid och att bibehålla hastigheten.

Rättens slutsats

Kammarrätten konstaterar att det av utredningen framgår att den sökande har en
stadigvarande nedsättning som bär med sig begränsningar. Begränsningarna är i sådan
omfattning att rehabiliteringsåtgärder sannolikt ej skulle förbättra arbetsförmågan. Istället
kan de konstatera att personen i fråga ej kommer att kunna leva upp till de förväntningar
som finns på en arbetsplats. Inte heller ser domstolen att det finns en arbetsgivare som är
villig att betala för de omfattande anpassningar som krävs. Arbetsförmågan är därför helt
nedsatt i förhållande till ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden.

Kammarrätten beviljar ersättning

Kammarrätten Sundsvall dom 2020-03-16 i mål nr 1501-19. Kammarrätten bifaller överklagandet och förklarar att kärande har rätt till hel sjukersättning. 

Ärendet i förvaltningsrätten

Den sökande anger de sjukdomar hen har och till dem medföljande besvär i form av smärta,
utmattning, depression och feberattacker. Dessa har hen haft i många år och besvären har ökat
med tiden. De försök till arbetsträning hen deltagit i visar att arbetsförmågan är helt nedsatt.
Under åren har hen kämpat sig igenom en rad olika insatser såsom utredningar och kartläggningar
inom vården, Arbetsförmedlingen och kommunen. Hen har haft anställningar, genomgått
arbetspraktik, arbetsträningar, utbildningar, smärthanteringsprogram, arbetslivsinriktade
rehabiliteringar och teambedömningar. Alla instanser har då kommit fram till liknande slutsatser,
att arbetsförmågan är helt nedsatt och att inte ens ett skyddat eller anpassat arbete gör någon
skillnad.

Ärendet i kammarrätten

Förutom det som åberopats i förvaltningsrätten kompletteras ärendet med följande; alla med
problem med värk har någon form av rörelserädsla, hen saknar rutiner för mat och använder
sömntabletter mot sina besvär. Till kammarrätten åberopas även ett nytt läkarutlåtande.
Försäkringskassan motsätter sig en ändring av förvaltningsrättens dom.

Kammarrättens slutsats

Rätten konstaterar visserligen att den sökandes sjukdomshistoria framstår som diffus. Däremot
konstaterar de att hen lider av besvären, både fysiskt och pyskiskt och att det varit så under en
längre tid. Behandlingsåtgärder anses som lönlösa och tillsammans med de medicinska underlagen
konstateras att arbetsförmågan är stadigvarande helt nedsatt.
Kammarrätten anser att A.A. har gjort det sannolikt att förutsättningarna för hel sjukskrivning
finns. Därmed bifalles hens överklagande.

Arbetsförmåga vid beredskapsarbete och jour

Kammarrätten Göteborg dom meddelad den 2020-04-28 i mål nr. 6525-19. Domstolen slår fast vad som gäller vid beredskapsarbete och jour. Hur förhåller det sig med arbetsförmågan då personen endast är på plats utan att utföra något faktiskt arbete?

Bakgrund

Ärendet får sin början under 2018 då en enskild får svar gällande sjukersättning som hen sökt hos Försäkringskassan (FK). Beslutet den sökande får är ett avslag på ansökan med motiveringen att det ej finns någon nedsättning I arbetsförmågan. Skälen till Försäkringskassans beslut bygger på den sökandes inrapporterade arbetstid jämfört med de 75% som förväntas finnas i arbetsförmåga.
Personen som sökt ersättningen anger att hen arbetar aktivt drygt 100 timmar i månaden och utöver det ca 50 timmar per månad i beredskapstid. Av detta drar Försäkringskassan slutsatsen att det ej föreligger en arbetsoförmåga på ¼ som hen vill göra gällande enligt ansökan. Materialet i Försäkringskassans utredning visar att hen arbetat mellan 146 och 154 timmar under ett par månaders tid varav omkring 50 timmar uppges vara så kallad väntetid. 

Allmänna ombudet överklagar beslutet

Det allmänna ombudet överklagar Försäkringskassans avslag till förvaltningsrätten och yrkar på sjukersättning enligt de 25% som ansökan avser. Som skäl till detta anges att den sökande faktiskt ej utfört aktivt arbete i den utsträckning Försäkringskassan göra gällande. Frågan förvaltningsrätten ska ta ställning till är om väntetid vid nattarbete ska räknas in på samma sätt som “aktivt” arbete. Ur domen; 

“Kammarrätten i Göteborg har i mål nr 3655-14 angett bl.a. att det är förmågan att utföra arbete som är avgörande, inte om faktiskt arbete har utförts. Kammarrätten uttalade vidare att såväl beredskapsarbete som jourtid är att betrakta som arbetad tid. I RÅ 2010 not 95 har Högsta förvaltningsdomstolen uttalat att det avgörande är om arbetstagaren har fått lön för ett visst antal timmar, inte vad tiden ägnas åt.”

AO argumenterar vidare att det inte går dra några slutsatser om arbetsförmågan eftersom väntetiden kan faktiskt innebära att arbetstagaren får flera timmars ostörd nattsömn som inte är att jämföra med en arbetsinsats. Vidare argumenterar det allmänna ombudet att arbetstagaren dessutom får en lägre timersättning under väntetiden.
Försäkringskassan har i ett yttrande anfört bland annat att det faktum att den sökande varit schemalagd under väntetiden ants det av arbetgivaren att det finns en arbetförmåga (även) för den tiden. Att timlönen är lägre menar FK inte påvisar vilken faktisk arbetförmåga den sökande kan antas ha. Därför ska storleken på timersättningen ej tillmätas någon betydelse.

Avgörandet

Enligt 36 kap. 19 § SFB (socialförsäkringsbalken) ska en försäkrad som uppvisar en arbetsförmåga som antogs saknas när beslutet fattas ska, om inte annat framkommer, antas ha en förbättrad arbetsförmåga. Ur domen;

“Avgörande för bedömningen av i vilken utsträckning arbetsförmågan är nedsatt är den tid som den försäkrade kan arbeta och få en lön som är gängse inom yrkesområdet, ställd i relation till ett heltidsarbete. Vad arbetstiden mer exakt ägnas åt kan i princip inte vägas in vid denna bedömning. Det är en sak mellan arbetsgivaren och arbetstagaren (jfr Högsta förvaltningsdomstolens avgörande RÅ 2010 not. 95).

Kammarrätten i Göteborg har i mål nr 3655-14 gjort bedömningen att jour och beredskapstid för en läkare ska bedömas på samma sätt som aktiv arbetstid då arbetstagaren vid behov ska kunna fullgöra den arbetsinsats som krävs och då får anses ha motsvarande arbetsförmåga. Även Kammarrätten i Sundsvall har i mål nr 329-16 rörande sjukpenning ansett att en assistents jourtid (numera väntetid) är att bedöma som arbetad tid oavsett vad tiden har ägnats åt.”

Förvaltningsrättens slutsats är att den sökande under väntetiden har stått till arbetsgivarens förfogande för att vid behov utföra arbete. Att ersättningen är lägre saknar betydelse då det är arbetsförmågan som ska bedömas. Enligt förvaltningsrätten ska även väntetiden betraktas som arbetstid. Därför avslås överklagan.

Prövningstillstånd hos kammarrätt

Domen överklagas av det allmänna ombudet till kammarrätten som meddelar prövningstillstånd. Samma grunder och omständigheter som åberopats I förvaltningsrätten ges även till kammarrätten.
Kammarrätten avslår överklagandet. Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten.

Rättsfall: en strid om SGI

Kammarrätten Sundsvall dom 2019-11-25 i mål nr. 461-19.

Bakgrund

Den sökande yrkar för att få behålla sin sjukpenninggrundade inkomst hen haft före försäkringskassans beslut. Som stöd för sitt yrkande anförs att fk gjort en felaktig bedömning då de satte ned hens sgi till noll kr.  Försäkringskassan argumenterar för att de har avslagit sjukpenning ska den sökande antingen återgå i arbete eller anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att behålla sin sgi. Följande framkommer i en journal som är med i ärendet; 

”Den 14 november 2017 har ett skriftligt intyg från arbetsförmedlingen inkommit. Intyget uppger att af har felaktigt registrerat xx som arbetssökande med förhinder för perioden 170xxx–170xxx. Aas anställning upphörde xx augusti 20xx och h*n har varit inskriven vid af sedan dess. H*n har varit aktivt arbetssökande och bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande under aktuell period.” – – –

”Utifrån inkommet intyg från AF där de skriftligt styrker att Tor varit aktivt arbetssökande under aktuell period 170313-170322 så bedömer jag att Tor har skyddat sin inkomst från sitt senaste stadigvarande arbete vid Team Heffners eftersom han varit aktivt arbetssökande vid AF efter han mottagit beslut om indragen sjukpenning.”

Ovanstående är citerat i den journalanteckning som dåvarande handläggare noterat i ärendet strax före hon fastställt den sökandes sgi till ca. 150 000 kronor. Den sökande begärde omprövning och menade att hen har rätt till en högre sgi än dessa 150 000 kronor. Skälen är att hen haft ytterligare en anställning vid denna tidsperioden. Försäkringskassan tar eget initiativ om att ändra det fattade beslutet med följande motivering;

Rättens resonemang

Försäkringskassan har ändrat beslutet genom att tillämpa 113 kap. 3 § SFB. Enligt paragrafen ska ändring ske om det har blivit oriktigt på grund av ett uppenbart fel. Felet kan vara en felaktig tillämpning av gällande rätt eller en annan liknande orsak. I domen citeras förarbeten till 113 kap. 3 § SFB;

113 kap. 3 § SFB

3 § Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska ändra ett beslut som har fattats av respektive myndighet och som inte har prövats av domstol, om beslutet
1. på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
2. har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller
3. har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Beslutet ska ändras även om omprövning inte har begärts.
Ändring behöver dock inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.

”De kvalificerade felaktigheter som här avses har redovisats under tre olika punkter i paragrafens första stycke. – – – Punkt 3 avser beslut som har blivit oriktiga på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller liknande orsak. Beslutsfattarna har t.ex. inte känt till eller har missuppfattat en författningsbestämmelse eller felbedömt beslutsunderlaget. Hithörande felaktigheter kan avse t.ex. förutsättningarna för erhållande av änkepension eller en felbedömning när det gäller frågan huruvida en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning eller till inkomst av annat förvärvsarbete vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst”