Överklagande av P.Z. ang. prövningstillstånd i kammarrätt i mål om sjukpenning.
– P.Z. var sjukskriven och uppbar sjukpenning fram till dess att Försäkringskassan beslutade att inte betala ut sjukpenning.[1] Motiveringen till beslutet var att P.Z:s arbetsförmåga inte bedömdes vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Försäkringskassan vidhöll efter omprövning sitt beslut.
– P.Z. överklagade kassans beslut till Länsrätten i Stockholms län, som i dom den avslog överklagandet.[2] Hon fullföljde sin talan till Kammarrätten i Stockholm, som beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
– P.Z. överklagade och yrkade att Regeringsrätten med undanröjande av kammarrättens beslut skulle återförvisa målet till kammarrätten för prövning i sak. Hon anför bl.a. följande. Försäkringskassans bedömning vilar helt på yttranden av den läkare som kassan anlitat och som avgett utlåtande efter genomgång av kassans handlingar i ärendet utan att ha träffat eller ens talat med henne.
– Hennes sjukdomsbild är förvisso komplicerad. De läkare som sjukskrivit henne har använt Försäkringskassans gängse blanketter, där i förekommande fall nedsatt arbetsförmåga ska kryssas för. Efterfrågade upplysningar om hur sjukdomen begränsar patientens förmåga/aktivitet har lämnats. Det förekommer inte i blanketterna någon anmodan till undersökande läkare att därutöver ytterligare förklara ”på vad sätt” en patient med, i detta fall fibromyalgi, hypothyreos och därtill relaterade psykosomatiska problem, är arbetsoförmögen. Intygande läkares uppfattning om arbetsförmågan hade därför bort godtas. Om så inte var fallet, borde kompletterande utlåtanden ha infordrats.
– Länsrätten har eventuellt tagit fasta på den rent teoretiska möjligheten att hon i avsaknad av en obruten serie av läkarintyg kan ha varit frisk och arbetsför till 75 procent. Den förebringade utredningen visar att hon under den tiden var i ett särskilt miserabelt tillstånd.
– En specialist i rehabiliteringsmedicin har under den tid målet handlades i kammarrätten gjort fördjupade utredningar som ligger till grund för ett kompletterande utlåtande. Att hon skulle kunna tänkas ha varit tillfälligt arbetsförmögen från juli 2004 till dess hon kom under specialistvård hos specialisten kan i praktiken uteslutas. Specialisten säger i sitt utlåtande att hon finner det troligt att den funktionsnedsättning som kan relateras till diagnosen fibromyalgi innebar en betydande, sannolikt mer än sjuttiofemprocentig begränsning av arbetsförmågan. Vidare bedömer specialister det som närmast uteslutet att hon under tiden var att betrakta som arbetsför ens i någon grad i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete och att nedsättningen av arbetsförmågan med all sannolikhet torde ha varit orsakad av medicinska skäl.
– Försäkringskassan medgav att P.Z. beviljades prövningstillstånd i kammarrätten och anförde bl.a. följande. I den utredning som förelåg vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut fanns – i medicinska underlag och på grund av vad P.Z. själv uppgett – klara indikationer på att hennes arbetsförmåga var nedsatt på grund av fibromyalgi. Hon hade också tidigare under en längre period beviljats sjukpenning utifrån medicinska underlag där diagnosen fibromyalgi angavs. Trots det avser Försäkringskassans utredning och beslut i princip endast frågan om arbetsförmågan var nedsatt på psykiatrisk grund. Av utredningen framgår vidare att såväl en psykiatriker som en läkare i flera utlåtanden bedömt att P.Z:s arbetsförmåga var helt nedsatt före respektive under i målet aktuell period. Såvitt framgår har Försäkringskassan trots nämnda omständigheter inte anvisat på vilket sätt underlaget – vad avser psykisk och fysisk nedsättning av arbetsförmågan – behövde kompletteras för att sjukpenning skulle kunna beviljas. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om Försäkringskassan haft tillräckligt underlag för sina beslut.
– Inför länsrättens prövning hade utredningen till stöd för att arbetsförmågan var nedsatt på grund av såväl depression som fibromyalgi kompletterats med läkarutlåtanden. Någon medicinsk utredning som motsade uppgifterna, t.ex. i form av försäkringsläkarutlåtande, hade inte getts in.
– Inför kammarrättens prövning hade ett kompletterande utlåtande av en läkare inkommit.
– Mot bakgrund av ovan angivna omständigheter borde det, enligt Försäkringskassans mening, ha framstått som osäkert för kammarrätten om länsrätten i sin dom kommit fram till ett riktigt beslut. Prövningstillstånd borde därför ha meddelats.
– Regeringsrätten: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 34 a § andra stycket 2 förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att prövningstillstånd i kammarrätt meddelas om det förekommer anledning till ändring i det slut vartill länsrätten har kommit.
– Med hänsyn till den medicinska utredning som fanns i målet borde det ha framstått som osäkert för kammarrätten om länsrättens domslut var riktigt. Kammarrätten borde därför ha meddelat prövningstillstånd i målet.
– Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar P.Z. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Stockholm av hennes överklagande av Länsrättens i Stockholms län dom.
– Handlingarna i målet överlämnas till kammarrätten för fortsatt handläggning.