Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA sökte sjukpenning eftersom han under många år lidit och lider av flertalet psykiska syndrom och även fysiska sjukdomar, som påverkar hans sömn och dagliga aktiviteter. I överklagan skriver han att det lovades en längre aktivitetsförmågeutredning på flera dagar men den aktivitetsförmågeutredning som gjordes den 7 januari 2022 var väldigt kort.
Den varade cirka en timme, vilket inte tillnärmelsevis påvisar hans funktionsnedsättningar. Han blev ombedd att berätta om sitt vardagsliv och berättade hur det kunde se ut en bra dag men långt ifrån alla dagar ser ut så. Det framkom inte i läkarens anteckningar hur trött han är efter att han utfört alla sysslor. Efter aktivitetsförmågeutredningen åkte han hem och var väldigt trött. För att kunna hantera ett jobb ska man inte vara deprimerad och man måste ha en god koncentrationsförmåga, planeringsförmåga och energi för att kunna utföra sina uppgifter.
Detta saknas för honom. Att han knappt klarar av vardagliga sysslor gör det ännu mindre sannolikt att han klarar av de förutsättningar som ett jobb kräver. Försäkringskassans förslag på jobb som skulle passa honom är inte anpassade efter hans sjukdomar. Att gå från sju års sjukskrivning till heltidsarbete är orimligt.
Skälen för avgörandet
Frågan i målet är om AA uppfyller förutsättningarna för att beviljas sjukpenning.
Rättsliga utgångspunkter
För att beviljas sjukpenning krävs att arbetsförmågan är nedsatt minst en fjärdedel av medicinska orsaker. Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. (Se 27 kap. 2 och 3 §§ socialförsäkringsbalken.)
Eftersom AA var arbetslös under den period som är aktuell i målet prövar förvaltningsrätten hans arbetsförmåga i förhållande till alla arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden (se prop. 1996/97:28 s. 25). Med normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden avses vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning med hänsyn till hans eller hennes medicinska besvär.
Den försäkrade ska bedömas kunna tillgodose alla krav som ett arbete på den öppna arbetsmarknaden ställer. Hans eller hennes kvarvarande arbetsförmåga måste alltså kunna anses vara tillräckliga för att leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller t.ex. arbetsprestationer och arbetstakt (se HFD 2018 ref. 51 I och II).
Sjukpenning är en dagersättning och förvaltningsrätten har vid sin bedömning att utgå från den information som framgår av de medicinska underlagen för den aktuella perioden. För att AA ska ha rätt till sjukpenning krävs att det medicinska underlaget på ett tydligt sätt anger hur sjukdomen visar sig och sätter ned hans arbetsförmåga.
Behandlande läkares bedömning av arbetsförmågans nedsättning är inte i sig avgörande för om sjukpenning ska beviljas. Så långt det är möjligt ska bedömningen utgå från tester och observationer. Det är den som ansöker om en förmån, i detta fall sjukpenning, som har att göra sannolikt att förutsättningarna för den sökta förmånen är uppfyllda.
Utredningen i målet
Av det medicinska underlaget framgår att AA under den i målet aktuella perioden varit sjukskriven under diagnoserna ospecificerad recidiverande depression och andra specificerade personlighetsstörningar.
I läkarintyg daterat den 26 april 2022 anges att AAs arbets förmåga bedöms vara helt nedsatt under perioden 26 april–15 juli 2022. I läkarintyget hänvisas till ett tidigare läkarintyg avseende sjukskrivnings perioden 18 november 2021–26 april 2022 där det anges samma diagnoser, funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar.
Läkarintygen är till stora delar likalydande och som funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning beskrivs bl.a. följande. AA har nyligen fått en kortisonspruta i vänster axel och har smärtor. Han har återkommande sömnbesvär, känner sig mer irriterad, arg och ilsken men agerar inte på detta. Han är ljudkänslig, har ångest, känsloinstabilitet och klagar på ständig trötthet. Han har neutral grund stämning.
Hans depressiva besvär är årstidsbundna och han får svackor under våren. Han har domningar i övre extremiteter, smärtor i foten, ledbesvär med smärtor, svullnader samt stelhet. Smärtor och stelhet är värst på förmiddagen. Han har nedsatt förmåga till att ta initiativ, att planera och organisera och kämpar med nedstämdhet samt brist på energi. Han har samsjuklighet med diskbråck och smärtor i nacken och är stelopererad sedan tre år tillbaka.
Han har svårt att hantera stress, mellanmänskliga krav och att hantera det oförut sägbara. Han har även försämrat arbetsminne. Han behöver vila under dagen för att återhämta sig. I läkarintyget daterat den 26 april 2022 anges vidare att AA för tre veckor sedan försämrades under en veckas tid då han hade depressiva symtom. Det anges att han klagar på ångest, trötthet, nedsatt initiativ till handling och att han inte orkar gå ut på promenader.
Han glömmer mycket och har dåligt minne. Han har en somatisk försämring med domningar i övre extremiteter, speciellt vänster arm. Om han gör en aktivitet blir han påverkad med trötthet flera dagar efter.
AA genomgick i januari 2022 en aktivitetsförmågebedömning där han diagnosticerades med ospecificerad recidiverande depression och blandade personlighetsdrag. Av aktivitetsförmågebedömningen framkommer att han inte anses uppfylla generella kriterier för personlighetssyndrom. Det anges att han ger god formell men klart reserverad emotionell kontakt, har acceptabel förmåga att redogöra för sin sjukdomshistoria på ett acceptabelt kronologiskt sätt och att han är acceptabelt koncentrerad under samtalets gång.
Han är orienterad till samtliga modaliteter, är nedstämd och har sänkt grund stämning. Han kan återge en del av introduktionen, visar inga begränsningar i psykiska eller sociala interaktioner men har något försämrad koncentration mot slutet av samtalet. Han har låg drivkraft med svårigheter att uppbåda energi för att utföra allt för omfattande och krävande aktiviteter. Han har acceptabel förmåga att upprätthålla och bibehålla social kontakt.
Han har inga svårigheter att visa hänsyn, respekt och medkännande men har ett visst undvikande beteende för aktiviteter utanför hemmet. Han har kört bil till undersökningen, rör sig obehindrat på plan mark, sitter i stolen utan att behöva flytta på sig och flyttar sig utan synliga begränsningar. Det framkommer en viss rörelse inskränkning i AC-leder, i övrigt fullgod rörlighet.
I utredningen påvisades måttliga begränsningar när det kommer till exekutiv funktion och psykisk uthållighet och lätta begränsningar i övrigt. Av Försäkringskassans konsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare framkommer bl.a. att det inte går att utläsa direkt medicinsk risk för aktivitet men tung fysisk aktivitet kan vara olämplig med risk för ledpåverkan. Det går inte att utläsa medicinska hinder för aktivitet som inte ställer höga krav på kognitiva förmågor.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten konstaterar inledningsvis att sjukpenning är en dagersättning. Intyg som avser en tidigare period än den i målet aktuella perioden har därför ett begränsat bevisvärde vad avser aktivitetsbegränsningarna under den i målet aktuella tidsperioden. Enligt förvaltningsrättens mening är AAs funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar beskrivna i relativt allmänna ordalag i läkarintyget för den aktuella perioden.
Det anges visserligen ett antal funktionsnedsättningar, men det framgår inte hur dessa inverkar på hans förmåga att utföra konkreta arbetsuppgifter. Det saknas även en gradering av AAs besvär. En sådan gradering finns dock i den aktivitetsförmågeutredning som utfördes i januari 2022 och som visade på lätta till måttliga begränsningar över lag.
Vad gäller de rent psykiska funktionerna uppvisade AA under aktivitetsförmågeutredningen inga begränsningar i psykiska eller sociala interaktioner. Det angavs att han har acceptabel förmåga att redogöra för sin sjukdomshistoria, att han var acceptabelt koncentrerad under samtalets gång och har acceptabel förmåga att upprätthålla och bibehålla social kontakt.
Det framkom att han kört bil till undersökningen samt att han rör sig obehindrat på plan mark, sitter i stolen utan att behöva flytta på sig och flyttar sig utan synliga begränsningar. Det kunde dock konstateras att AA har viss rörelseinskränkning, vissa svårigheter att återge lämnad information vid introduktion och att han har vissa svårigheter att upprätthålla jämn psykisk och mental närvaro under tid. Han har något försämrad koncentration mot slutet av samtalet.
Han har låg drivkraft med svårigheter att uppbåda energi för att utföra alltför omfattande och krävande aktiviteter. Aktivitetsförmågeutredningen är förvisso utförd under en period före period som är aktuell i förevarande mål. AAs tillstånd synes dock utifrån läkarintygen ha varit i huvudsak konstant från det att utredningen genomfördes och nu aktuell period inleddes.
Vad som tillkommit sedan dess synes främst vara en kortare period med depressiva symtom. Av det medicinska underlaget framgår att AA har vissa besvär som sannolikt har påverkat hans arbetsförmåga.
Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att AAs arbetsförmåga är nedsatt i förhållande till fysiskt tunga arbeten samt där det ställs krav på upprätthållen koncentration samt god finmotorik. Hans arbetsförmåga ska dock bedömas gentemot alla normalt förekommande arbeten. Förvaltningsrätten finner att den medicinska utredningen i målet inte ger tillräckligt stöd för att AAs arbetsför måga under den i målet aktuella tiden var nedsatt i ett fysiskt lätt arbete, i en lugn miljö, som inte ställer höga krav på hans koncentrationsförmåga.
Ett sådant arbete får anses vara normalt förekommande på arbetsmarknaden i den mening som avses i socialförsäkringsbalken. Vad gäller AAs uppgivna besvär med ångest anser förvaltningsrätten att dessa inte är närmare beskrivna eller graderade. Mot bakgrund av vad som framkommit i målet bedömer förvaltningsrätten att utredningen inte visar att AAs arbetsförmåga under den aktuella tiden har varit nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.
Han har därför inte rätt till sjukpenning för den aktuella perioden. Överklagandet ska därmed avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA yrkar att han ska beviljas hel sjukpenning för fram bl.a. följande. Han har under flera år lidit av såväl ett flertal psykiska personlighetssyndrom som fysiska sjukdomar. Allt sammantaget har gjort att han är väldigt deprimerad. Vissa dagar tar han sig inte ens ur sängen och klarar inte heller att göra några vardagssysslor. Han lovades en längre aktivitetsförmågeutredning men den som gjordes varade endast under en timma.
Han blev ombedd att berätta om hur en bra dag kunde se ut men det är långt ifrån alla dagar som är sådana. Läkaren dokumenterade aldrig hur trött han är efter utfört alla sysslor. En person som är deprimerad kan inte arbeta då denne måste ha en god koncentrationsförmåga, planeringsförmåga och energi för att utföra sina uppgifter. Det är inte sannolikt att han skulle klara av ett arbete då han knappt kan hantera de vardagliga sysslorna idag.
Försäkringskassan
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. I läkarintygen är funktionsnedsättningar och aktivitetsbegräns ningar beskrivna på ett allmänt sätt. Vidare återger läkaren i stora delar AAs egna uppgifter, utan att närmare värdera eller bedöma dem. Det anges inte heller på ett tydligt sätt hur funktionsnedsättningarna inverkar på hans förmåga att utföra konkreta arbetsuppgifter.
Läkarintygen saknar även en gradering av hans besvär. I aktivitetsförmågeutredningen är det endast aktivitetsbegränsningar relaterade till exekutiv funktion och psykisk uthållighet som graderats till måttliga. Sammantaget ger inte de medicinska underlagen stöd för att AA saknar förmåga att utföra ett arbete av enklare slag där det inte ställs alltför höga krav på fysisk eller kognitiv förmåga. Ett sådant arbete bedöms vara normalt före kommande på arbetsmarknaden.
AA har därför inte gjort sannolikt att hans arbetsförmåga har varit nedsatt i en sådan omfattning att han har rätt till sjukpenning för den aktuella perioden.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om AA ska beviljas hel sjukpenning under perioden 27 april–15 juli 2022. Som förvaltningsrätten har angett ska hans arbetsförmåga bedömas i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden, dvs. arbeten som ställer normala krav på arbetsprestation och arbetstakt och som AA trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning till hans medicinska besvär (HFD 2018 ref. 51 I och II).
AA var under den aktuella perioden sjukskriven under diagnoserna opreciserad recidiverande depression och andra specificerade personlighetsstörningar. Vid diagnoser av sådant slag, där objektiva undersökningsfynd nästan helt saknas, måste läkarens bedömning i stor utsträckning utgå från den försäkrades uppgifter. Det avgörande för prövningen av rätten till sjukpenning är inte dessa uppgifter i sig, utan läkarens värdering och bedömning av dem i kombination med eventuella iakttagelser som läkaren har gjort.
Även ett läkarintyg där bedömningen huvudsakligen grundas på uppgifter från den försäkrade kan alltså vara tillräckligt för att det ska anses vara sannolikt att den försäkrade saknar förmåga att utföra den typ av arbete som prövningen av rätten till sjukpenning avser (HFD 2022 ref. 47). Av vad som framkommit i målet står det enligt kammarrätten klart att AA har en lång sjukhistorik med olika sjukdomsbesvär.
Han har bl.a. genomgått en aktivitetsförmågeutredning i januari 2022. Kammarrätten noterar att utredningen utfördes av en läkare, utan utvidgande bedömningar av andra professioner. AA har fört fram att han hade lovats en längre utredning men att den som genomfördes endast varade en timma. Försäkringskassan har varken bemött denna uppgift eller i övrigt kommenterat aktivitetsförmågeutredningens omfattning.
Därutöver är aktivitetsförmågeutredningen motstridig i förhållande till den övriga utredningen då den bl.a. ger en helt annan bild i fråga om hans psykiatriska tillstånd. Det förekommer även i betydelsefulla delar meningar som är ofullständiga, vilket medför att rapporten från utredningen ser ut som ett utkast.
Med hänsyn härtill och då det framgår av det medicinska underlaget i övrigt, t.ex. intyget utfärdat den 26 april 2022, att AA även led av somatiska sjukdomsbesvär bedömer kammarrätten att bevisvärdet av aktivitetsförmågeutredningen är lågt.
Av den behandlande läkarens intyg, utfärdat inför den aktuella sjukskrivningsperioden, framgår bl.a. att AA, utöver de diagnoser för vilka han har sjukskrivits, också lider av somatisk ohälsa i form av reumatism, värk, domningar och kronisk trötthet samt att han blivit somatiskt försämrad. Vidare framgår att han påbörjat behandling för reumatrid atrit som ökat tröttheten.
Hans aktivitetsbegränsning och funktionsnedsättning bedöms vara oförändrade. Enligt kammarrätten ger läkarintyget stöd för att AA under aktuell period led av ett flertal sjukdomsbesvär och en samsjuklighet som starkt påverkade hans förmåga att arbeta, även i förhållande till ett fysiskt lättare arbete i en lugn miljö utan större krav på koncentration.
Sammanfattningsvis bedömer kammarrätten att AA har gjort sannolikt att hans arbetsförmåga var helt nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden under perioden. Han har därför rätt till hel sjukpenning för denna period och överklagandet ska därmed bifallas.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-02-06 i mål nr 3049-23.