Förvaltningsrätten i Härnösand
BAKGRUND OCH YRKANDEN M.M.
Försäkringskassan beslutade den 13 oktober 2022 att AA har rätt till tre fjärdedels sjukpenning under perioden 19 oktober 2022 – 28 februari 2023. Allmänna ombudet för socialförsäkringen överklagar beslutet och yrkar att förvaltningsrätten upphäver det överklagade beslutet och förklarar att AA endast har rätt till halv sjukpenning för den aktuella perioden.
Allmänna ombudet anför bl.a. följande. AA har sedan tidigare sjukpenning beviljad på fortsättningsnivå. Han har arbetat i en fjärdedels omfattning sedan april 2022. Den 11 oktober 2022 lämnade han in ett nytt läkarintyg där det framgår fortsatt tre fjärdedelars sjukskrivning under perioden 19 oktober 2022 – 28 februari 2023.
Av utredningen framgår att AA koncentrerar sin arbetstid till en dag i veckan, företrädelsevis söndagar då (arbetet) [arbetsuppgifter anonymiserade] är fysiskt lättare. Försäkringskassan godkände arbetstidsförläggningen då den inte ansågs försämra möjligheten till återgång i arbete och att arbetsförmågan tillvaratas.
Frågan i målet gäller när en försäkrad, enligt 27 kap. 46 § tredje stycket SFB, ska anses ha uppvisat en högre arbetsförmåga än vad anspråket gäller, när den försäkrade vid deltidssjukskrivning förlägger hela sin arbetstid till en arbetsdag eller ett arbetspass. Vid bedömningen av i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt gäller att arbetstiden varje dag ska minskas i motsvarande grad eller, om arbetstiden förläggs på ett annat sätt, att arbetstidens förläggning inte får försämra möjligheterna till återgång i arbete.
Möjligheten för en försäkrad att förlägga arbetstiden ojämnt vid partiell sjukskrivning fanns tidigare enbart genom praxis (se t.ex. HFD 2011 ref. 30). Denna möjlighet har nu kommit att regleras i lag. I förarbetena (prop. 2021/22:1 U 10 s. 66 f. och 82) sägs bl.a. följande.
Behovet av en annan förläggning av arbetstiden vid partiell sjukskrivning torde i första hand inte vara strikt medicinskt betingat. Det kan i stället handla om att arbetsuppgifterna är sådana att en jämn reducering av arbetstiden varje dag inte är praktiskt möjlig, exempelvis i arbeten med utryckningstjänst inom polis eller brandkår. Det finns även andra yrken som inte har arbetsuppgifter av samma akuta karaktär som en utryckningsverksamhet, men där arbetsuppgifterna ändå inte medger en jämn reducering av arbetstiden varje dag.
Det enda skäl som regeringen, likt utredningen, anser är tillräckligt tungt vägande för att inte godkänna partiell sjukpenning med en mer anpassad förläggning av arbetstiden är om en sådan förläggning skulle försämra möjligheterna till återgång i arbete. Att förläggningen försämrar den enskildes möjligheter till återgång i arbete kan handla dels om att hälsotillståndet påverkas negativt av förläggningen, dels om att sjukdomen är av sådan karaktär att en annan förläggning av arbetstiden än jämn reducering varje dag motverkar rehabiliteringen.
En central utgångspunkt vid utformningen av sjukförsäkring en bör enligt regeringen vara att regelverket ska främja återgång i arbete (a. prop. s. 67). Ytterst är det dock arbetsgivaren som utifrån verksamhetens behov bestämmer hur arbetstiden ska förläggas. Genom den lagändring som trätt i kraft är det numera möjligt att förlägga arbetstiden ojämnt utan att det behöver finnas särskilda skäl för det. Det måste alltså inte längre vara medicinskt motiverat.
Om det tidigare, genom praxis, var fråga om ett undantag från huvudregeln är det nu en uttalad och i lag reglerad möjlighet till undantag. Den enda i lag urskiljbara begränsningen är att arbetstidens förläggning inte får inverka negativt på den försäkrades möjlighet att återgå i arbete. Den fråga som uppkommer är när det finns sådana omständigheter som kan försämra möjligheterna till återgång i arbete.
I nu aktuellt mål kan AA arbeta mer än heltid under den dag han arbetar, i förhållande till sin sjukpenninggrundande inkomst. Det medicinska underlaget säger inte i klartext att detta skulle vara förenat med risk för försämring av återgången i arbete. En fråga som uppstår är dock om lagändringen var tänkt att åstadkomma en i stora delar obegränsad möjlighet att förlägga arbetstiden utefter eget önskemål, även om det innebär att arbetsförmågan i praktiken överskrider heltidsarbete under de dagar som arbete är aktuellt.
Vid bedömningen av om förläggningen av arbetstiden försämrar den försäkrades möjligheter till återgång i arbete bör tyngdpunkten ligga vid den behandlade läkarens bedömning. Dennes bedömning bör ha gjorts med utgångspunkt i de faktiska omständigheterna, d.v.s. en konkret bedömning av den försäkrades förläggning av arbetstiden över veckan och de medicinska skälen för eller emot en sådan förläggning.
Saknas det en sådan konkret medicinsk bedömning utifrån de faktiska förhållandena bör, om utredningen i övrigt inte talar emot, förläggningen av arbetstiden godtas. Av läkarintyget för den aktuella perioden framgår bl.a. att AA kan hålla koncentrationen under som 10-15 minuter samt att psykisk tröttbarhet hänger ihop med koncentrationssvårigheter.
Läkaren har förvisso inte angett att möjligheterna till återgång i arbete kan försämras om arbetstiden förläggs på annat sätt än att arbetstiden minskas lika mycket varje dag. Det framgår dock inte hur arbetspass på upp mot 9 timmar är förenligt med den övriga informationen i läkarintyget. Det går även att ifrågasätta om AAs arbetsförmåga är nedsatt med tre fjärdedelar när ett arbetspass kan vara så långt som 9 timmar.
Eftersom AA, genom den arbetstidsförläggning som skett, får anses ha minst en arbetsförmåga motsvarande 50 procent av ett heltidsarbete ska beslutet ändras och AA beviljas halv sjukpenning för perioden 19 oktober 2022 – 28 februari 2023.
Förvaltningsrätten har inhämtat yttrande från Försäkringskassan, som uppgett bl.a. följande. Genom införandet av tredje stycket i 27 kap. 46 § SFB har möjligheten att få sjukpenning, när arbetstiden förlagts på ett annat sätt än genom en jämn reducering varje dag, utökats. Tredje stycket innebär att den försäkrade kan förlägga sin arbetstid på ett annat sätt förutsatt att förläggningen inte försämrar dennes möjligheter till återgång i arbete. Det uppställs alltså inte längre något krav på att arbetstidens förläggning måste vara medicinskt motiverad, dock krävs att arbetstidens förläggning inte får försämra möjligheterna till återgång i arbete.
När Försäkringskassan bedömer en försäkrads rätt till sjukpenning tar myndigheten först ställning till om den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom i den omfattning som den enskilde gör gällande. Vid den bedömningen beaktas bl.a. om den försäkrades sammanlagda arbetstid under den aktuella perioden överstiger den omfattning som den försäkrade är sjukskriven i.
Även om det visar sig att den försäkrade inte har arbetat mer än vad sjukskrivningsgraden tillåter kan det i vissa fall vara så att förläggningen av arbetstiden visar att den försäkrade har en arbetsförmåga som påverkar rätten till sjukpenning (prop. 2021/22:1 U 10 s. 68). Det kan till exempel vara att den försäkrade under den partiella sjukskrivningen arbetar enstaka längre arbetspass under den aktuella perioden, men att den totala arbetstiden samman taget inte överstiger den aktuella sjukskrivningsgraden.
Vid en sådan situation får det – utifrån de samlade uppgifterna i ärendet – göras en bedömning av om det finns en godtagbar förklaring till arbetstidens förläggning. När Försäkringskassan, som i detta ärende, funnit att arbetsförmågan får anses vara nedsatt i den omfattning som den försäkrade är sjukskriven i, blir nästa steg att ta ställning till om arbetstidsförläggningen riskerar att försämra den försäkrades möjligheter att återgå i arbete.
Försäkringskassan instämmer i Allmänna ombudets uppfattning att det vid den bedömningen bör läggas stor vikt vid den behandlade läkarens uppfattning. I de flesta fall bör informationen i läkarintyget tillsammans med övriga omständigheter i ärendet vara ett tillräckligt underlag för att Försäkringskassan ska kunna bedöma om en viss förläggning av arbetstiden kan godtas. När det i läkarintyget klart anges att en försäkrads möjlighet till återgång i arbete inte försämras om arbetstiden förläggs på ett annat sätt än att den minskas lika mycket varje dag finns det normalt sett inte skäl för Försäkringskassan att ifrågasätta den försäkrades val att koncentrera arbetstiden till vissa dagar.
Någon principiell begränsning innebärande att den enskilde i en sådan situation inte kan förlägga hela sin arbetstid till en arbetsdag eller ett arbetspass framgår varken av regelverket eller praxis. Visserligen kan lämpligheten med en sådan förläggning ifrågasättas, men så länge förläggningen inte försämrar den enskildes möjligheter till återgång i arbete ska den enligt Försäkringskassans uppfattning inte påverka rätten till sjukpenning. AA har fått möjlighet att yttra sig i målet men har inte hörts av.
SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
Bestämmelser m.m.
En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel (27 kap. 2 § första stycket SFB). Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk ska det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden (27 kap. 3 § SFB). Vid bedömningen av i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt vid deltidssjukskrivning gäller att arbetstiden varje dag ska minskas i motsvarande grad eller, om arbetstiden förläggs på ett annat sätt, att arbetstidens förläggning inte får försämra möjligheterna till återgång i arbete (27 kap. 46 § tredje stycket SFB).
I läkarintyg den 11 oktober 2022 framgår bl.a. följande. AAs arbetsförmåga bedöms i förhållande till hans arbete som [yrke här utelämnad]. Diagnosen är hjärtinsufficiens ospecificerad. Det anges funktionsnedsättning utifrån diagnos samt aktivitetsbegränsning i form av lättutlöst dyspne såsom promenad på plan mark om ca 300 meter, lätt utlöst tröttbarhet såväl fysisk samt psykisk med koncentrationssvårigheter och att den psykiska uttröttbarheten hänger ihop med koncentrationssvårigheter där han p.g.a. otillräcklig cirkulatorisk reserv inte kan hålla koncentrationen under någon lägre tid så som 10-15 minuter. Behandling pågår.
Vidare anges att möjligheterna till återgång i arbete inte kommer att försämras om arbetstiden förläggs på annat sätt än att arbetstiden minskas lika mycket varje dag. Prognosen för återgång i nuvarande sysselsättning anges vara oklar.
Förvaltningsrättens bedömning
Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Sjukpenning är vidare en dagersättning och lämnas för de dagar den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sådan ersättning. Huvudregeln är att arbetstiden ska reduceras i motsvarande mån varje dag. För den som ansöker om tre fjärdedels sjukpenning krävs därför i regel att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte helt, varje dag den försäkrade ansöker om ersättning för.
Den 1 februari 2022 ändrades bestämmelsen i 27 kap. 46 § SFB så att det tidigare kravet på att en arbetstidsförläggning som avvek från grundprincipen skulle vara medicinskt motiverad togs bort. I stället kan undantag från grundprincipen göras under förutsättning att arbetstidens förläggning inte försämrar möjligheterna till återgång i arbete.
Nedsättningen av arbetsförmågan ska vanligtvis framgå av medicinska underlag. Det är i första hand uppgifterna i underlagen som ska utvisa att den försäkrade har en sjukdom och att denna sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Utöver diagnos och sjukdomsbeskrivning bör alltså den åtföljande funktions- och aktivitetsbegränsningen i arbete klart framgå av den medicinska dokumentationen.
Det är den försäkrade som på så vis ska göra sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt av medicinska orsaker. Eftersom AA har uppnått den ålder där inkomstgrundad ålderspension tidigast kan lämnas ska hans arbetsförmåga bedömas i förhållande till hans vanliga arbete eller annat arbete som arbetsgivare tillfälligt erbjuder honom.
Förvaltningsrätten ifrågasätter inte de diagnoser och symtom som framgår av den medicinska utredningen. Det pågår medicinsk behandling och beskrivs en plan för vidare behandling för de aktuella besvären. Det framgår att AA har en normal arbetstid på 1904 timmar/år, ca 36 timmar/vecka, och att han nu arbetar högst 9 timmar per vecka beroende på (arbetsuppgifter) [arbetsuppgifter anonymiserad].
Arbetstiden anges framför allt vara förlagd till söndagar då (arbetsuppgifter) [arbetsuppgifter anonymiserad] är fysiskt lättare. Förvaltningsrätten finner att det i målet inte finns några uppgifter som indikerar att arbetstidens förläggning försämrar AAs pågående behandling eller möjligheter till återgång i arbete. Utifrån gällande bestämmelse att arbetstiden vid deltidssjukskrivning kan förläggas på annat sätt än med lika stor minskning varje dag så länge det inte medför en försämring av möjligheterna till återgång i arbete, finns då inte skäl att ändra Försäkringskassans beslut. Allmänna ombudets överklagande ska därför avslås.
Kammarrätten i Sundsvall
YRKANDEN M.M.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen yrkar att kammarrätten beslutar att AA endast har rätt till halv sjukpenning för perioden 19 oktober 2022–28 februari 2023. Till stöd för sin talan anför allmänna ombudet i huvudsak detsamma som i förvaltningsrätten.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten finner skäl att meddela prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbart avgörande. Frågan i målet är om AAs rätt till tre fjärdedels sjukpenning påverkas av att han förlagt sin arbetstid på så sätt att han arbetar nio timmar en dag per vecka. I målet är klarlagt att AAs arbetstid inte överstiger vad som är förenligt med sjukskrivningsgraden men att aktuellt upplägg om arbete endast en dag per vecka innebär att han arbetar mer än heltid av sin normala arbetstid den dagen.
En annan förläggning av arbetstiden än att den reduceras lika mycket varje dag kan godtas så länge det inte försämrar möjligheten till återgång i arbete (27 kap. 46 § tredje stycket socialförsäkringsbalken). I övrigt finns inte någon reglering av hur arbetstiden får förläggas. Det finns alltså inte något direkt hinder mot att förlägga arbetstiden på det sätt som AA har gjort. Sjukskrivande läkare har bedömt att en ojämn förläggning av arbetstiden inte försämrar AAs möjligheter till återgång i arbete.
Kammarrätten anser därför att AA, med stöd av inlämnat läkarintyg, har gjort sannolikt att han har rätt till tre fjärdedels sjukpenning under den aktuella perioden. Överklagandet ska därmed avslås.
—
Kammarrätten i Sundsvall dom 2024-04-04 i mål nr 2342-23.