Digital kommunikation i förvaltningsdomstol

Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser

Innehåll

Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser

Digital kommunikation kan användas bara i den utsträckning som det processrättsliga regelverket medger det.[1] Ett krav på egenhändigt undertecknande har avskaffats för ansökningar och överklaganden i allmän förvaltningsdomstol (prop. 2012/13:45). Dessa reformer har fallit väl ut.

Förvaltningsprocesslagen (1971:291), förkortad FPL, innehåller inte några krav på undertecknande av inlagor. En handling ska dock bekräftas av avsändaren om rätten anser att det behövs (44 § tredje stycket). En bekräftelse sker normalt genom en i original undertecknad handling, men det finns inte något hinder mot att tvivel om avsändarens identitet undanröjs på något annat sätt (prop. 2012/13:45 s. 179).

Kravet på att ansökningar och överklaganden från enskilda i allmän förvaltningsdomstol ska vara egenhändigt undertecknade togs bort 2013. Regeringen ansåg då att risken för att ett avskaffande av kravet på egenhändigt undertecknande skulle leda till att det obehörigen görs ansökningar eller överklagas i andras namn får bedömas som mycket liten inom förvaltningsprocessrättens område (prop. 2012/13:45 s. 98 f.).[2]

I allmän förvaltningsdomstol gäller att om rätten anser att ett ombuds behörighet behöver styrkas, ska ombudet eller huvudmannen föreläggas att visa upp en skriftlig fullmakt (49 § andra stycket FPL).[3]

Enligt förvaltningslagen (2017:900), förkortad FL, gäller att en myndighet får begära att ett ombud ska styrka sin behörighet genom en skriftlig eller muntlig fullmakt. Om ett ombud inte följer en begäran om att styrka sin behörighet, får myndigheten besluta ett föreläggande om samma sak. Ett sådant föreläggande får riktas till ombudet eller parten (15 §).

Digitala rättegångsfullmakter

Digitala fullmakter bör kunna användas även i domstolsärenden och hos vissa förvaltningsmyndigheter

Rättegångsbalkens regler om fullmakter gäller även i domstolsärenden, utsökningsmål, mål om betalningsföreläggande och handräckning samt ärenden om inskrivning och lantmäteriförrättning.[4] Ett ombud behöver dock inte styrka sin behörighet genom en skriftlig fullmakt annat än om domstolen eller myndigheten anser att det behövs.

Fullmaktsregleringen kan vara ett hinder mot digitala rutiner i de fall en fullmakt behöver begäras in. Den föreslagna möjligheten att använda digitala fullmakter i tvistemål och brottmål bör därför gälla även i dessa sammanhang. Detta kräver inte någon särskild reglering utan följer av befintliga hänvisningar till rättegångsbalken.

Det behövs inga ändrade regler om fullmakt i allmän förvaltningsdomstol

I allmän förvaltningsdomstol gäller att om rätten anser att ett ombuds behörighet behöver styrkas, ska ombudet eller huvudmannen föreläggas att visa upp en skriftlig fullmakt. En sådan fullmakt ska innehålla ombudets namn. Om ombudet får sätta någon annan i sitt ställe, ska detta framgå av fullmakten (49 § andra stycket FPL). Regleringen har en teknikneutral utformning och kan inte anses hindra digitala rutiner. Det behövs därför inte några lagändringar för att möjliggöra en användning av digitala fullmakter i allmän förvaltningsdomstol.

Bekräftelse av handlingar och handlingars ankomstdag

Gällande regler om bekräftelse av handlingar och handlingars ankomstdag

Bekräftelse av handlingar

Om det behövs får rätten i ett mål eller ärende i allmän domstol begära att ett telefax eller annat meddelande som saknar avsändarens underskrift i original bekräftas av avsändaren genom en i original undertecknad handling.[5] Har rätten begärt en sådan bekräftelse men inte fått någon, får rätten bortse från meddelandet (33 kap. 3 § tredje stycket RB och 44 § tredje stycket ÄL).

I allmän förvaltningsdomstol gäller att en handling ska bekräftas av avsändaren om rätten anser att det behövs (44 § tredje stycket FPL). Motsvarande ordning gäller enligt förvaltningslagen (21 § FL)

Hur ankomstdagen för handlingar bestäms

En handling i ett mål eller ärende i allmän domstol anses ha kommit in till rätten den dag då handlingen eller en avi om betald postförsändelse som innehåller handlingen anlänt till rätten eller kommit en behörig tjänsteman till handa. Underrättas rätten särskilt om att ett meddelande till rätten anlänt till ett telebefordringsföretag, anses meddelandet ha kommit in redan när underrättelsen nått en behörig tjänsteman. Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har lämnats i rättens kansli eller avskilts för rätten på postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag (33 kap. 3 § första och andra styckena RB och 44 § första och andra styckena ÄL). Motsvarande regler gäller även i allmän förvaltningsdomstol (44 § första och andra styckena FPL).

Enligt förvaltningslagen har en handling kommit in till en myndighet den dag som handlingen når myndigheten eller en behörig befattningshavare. Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen har nått en myndighet eller behörig befattningshavare en viss dag, ska handlingen dock anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen eller avin redan den föregående arbetsdagen skilts av för myndigheten på ett postkontor. En handling som finns i en myndighets postlåda när myndigheten tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag (22 §).

En enhetlig reglering av hur ankomstdagen för handlingar ska bestämmas

Regeringens förslag

Reglerna om när ett meddelande som anlänt till ett telebefordringsföretag ska anses ha kommit in till en domstol ska upphävas. Bevislättnadsreglerna för postförsändelser ska förtydligas. En handling som finns i en domstols brevlåda när domstolen tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag.

Skälen för regeringens förslag

Reglerna om när en handling ska anses ha kommit in till en domstol infördes efter förebild av 1971 års förvaltningslag (prop. 1971:30 Del 2 s. 599, prop. 1973:30 s. 79 f. och prop. 1995/96:115 s. 178). I förarbetena framhålls att det är av stor betydelse för enskilda att bestämmelserna om ingivande av handlingar utformas likartat för förvaltningsmyndigheter, allmänna förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar. För enskilda parter och även för ombud måste det te sig högst förvillande om olika bestämmelser skulle gälla beroende på vilken myndighet en handling ska tillställas. Risken för rättsförluster är uppenbar (prop. 1973:30 s. 79).

Den nya förvaltningslagens reglering om hur ankomstdagen för en handling ska bestämmas överensstämmer i huvudsak med det som gällde före den 1 juli 2018. En handling ska liksom tidigare som huvudregel anses ha kommit in till en myndighet den dag som handlingen når myndigheten eller en behörig befattningshavare. Aviserade betalda postförsändelser omfattas inte längre av huvudregeln. Ankomstdag för sådana försändelser avgörs i stället med ledning av bevislättnadsregeln för postförsändelser. Den tidigare bestämmelsen om telegram har inte förts över till den nya lagen.

Bevislättnadsregeln för postförsändelser har förtydligats och innebär att om en handling genom en postförsändelse har nått en myndighet eller en behörig befattningshavare en viss dag, ska handlingen anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen redan den föregående arbetsdagen skilts av för myndigheten på ett postkontor.

Tidigare gällde presumtionsregeln ”om det kan antas” i stället för ”om det inte framstår som osannolikt”. Slutligen anges i enlighet med tidigare gällande praxis att en handling som finns i en myndighets postlåda när myndigheten tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag (prop. 2016/17:180 s. 139 f.).

Som Riksdagens ombudsmän framhåller är det angeläget att ha likadana regler om hur ankomstdagen för en handling ska bestämmas oavsett om handlingen ges in till en förvaltningsmyndighet, en allmän förvaltningsdomstol eller en allmän domstol. De nya reglerna för förvaltningsmyndigheterna passar bra även för domstolarna. Det har inte kommit fram några skäl för att ha en avvikande reglering för domstolarna, t.ex. i form av mer detaljerade bestämmelser. Reglerna i 33 kap. 3 § RB, 44 § ÄL och 44 § FPL om när en handling har kommit in till en domstol bör därför ändras med förvaltningslagen som förebild.

Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)[6]

43 a §

43 a § En handling ska bekräftas av avsändaren om rätten anser att det behövs.

Paragrafen, som är ny, behandlar rättens möjlighet att begära bekräftelse av en handling.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 44 § tredje stycket.

44 §

44 § En handling har kommit in till domstolen den dag som handlingen når domstolen eller en behörig befattningshavare.

Om en handling genom en postförsändelse eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen har nått domstolen eller en behörig befattningshavare en viss dag, ska handlingen dock anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag, om det inte framstår som osannolikt att handlingen eller avin redan den föregående arbetsdagen skilts av för domstolen på ett postkontor.

En handling som finns i domstolens postlåda när domstolen tömmer den första gången en viss dag ska anses ha kommit in närmast föregående arbetsdag.

Kommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser om en handlings ankomstdag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Paragrafen har sin motsvarighet i 22 § förvaltningslagen (2017:900), se också proposition 2016/17:180 s. 307 f. Bestämmelsen i hittillsvarande tredje stycket flyttas till den nya 43 a §. Ändringarna i andra och tredje styckena motsvaras av ändringarna i 33 kap. 3 § rättegångsbalken, se författningskommentaren till den paragrafen.

  1. Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser s. 25 f.
  2. Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser s. 29 f.
  3. Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser s. 39
  4. Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser s. 42
  5. Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser s. 52
  6. Prop. 2019/20:189 Digital kommunikation i domstolsprocesser s. 74