Göteborgs tingsrätt
Yrkanden
Åklagaren har begärt att AA ska dömas för tjänstefel enligt 20 kap 1 § 1 st brottsbalken. Åklagaren har angett följande gärningsbeskrivning:
Tjänstefel (0150-K2702-25)
AA är kustbevakningstjänsteman och förundersökningsledare vid Kustbevakningen med placering i Göteborg. AA har, i AA:s egenskap av förundersökningsledare, fattat beslut om att inleda förundersökning beträffande brottet sjöfylleri i Kustbevakningens ärende [här borttaget]. AA har därefter, under samma dag, beslutat att lägga ned förundersökningen med motiveringen att det inte längre fanns anledning att fullfölja förundersökningen. AA fattade beslutet om att lägga ned förundersökningen trots att alkoholutandningsprovet för den misstänkte personen visade en alkoholkoncentration som uppgick till 0,1 mg alkohol per liter utandningsluft, vilket utgör brottet sjöfylleri enligt 20 kap 4 § sjölagen (1994:1009), då även övriga rekvisit för det brottet förelåg.
Genom att lägga ned förundersökningen utan att det fanns rättsliga förutsättningar härför har AA vid AA:s myndighetsutövning åsidosatt vad som gällt för uppgiften som förundersökningsledare vid Kustbevakningen. Gärningen begicks den 19 juli 2024 vid Göteborgs stad. AA begick gärningen uppsåtligen eller i vart fall av oaktsamhet.
Inställning
AA har vidgått händelseförloppet men gjort gällande att AA agerat med oaktsamhet och att AA inte ska dömas till ansvar eftersom gärningen varit ringa.
Utredningen
AA har hörts.
På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med CC och DD. Åklagaren har som skriftlig bevisning lagt fram utdrag ur Kustbevakningens förundersökningssystem, tjänsteanteckning av AA, utdrag ur Kustbevakningens förundersökningshandlingar, beslut från Kustbevakningens brottsutredningsenhet, analysprotokoll över alkoholutandningsprov, Kustbevakningens riktlinjer om ratt- och sjöfylleri samt Kustbevakningens förundersökningsledarutbildning för ratt- och sjöfylleri.
På AA:s begäran har vittnesförhör hållits med EE.
Skäl
Skuld
Den rättsliga regleringen
Av 20 kap. 1 § första meningen i brottsbalken följer att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften döms för tjänstefel.
Av andra meningen i samma bestämmelse följer dock att om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgifter i samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa ska inte dömas till ansvar.
Vad som framkommit om händelseförloppet
AA och de tre vittnena har i stort lämnat samstämmiga uppgifter som överensstämmer med det som framgår av den skriftliga bevisningen. Det bedöms därför inte råda några tvivel om följande händelseförlopp.
Av utredningen framgår inledningsvis att vittnena DD och CC tjänstgjorde på ett kustbevakningsfartyg den nu aktuella kvällen och deltog i kontrollen av en fritidsbåt där det uppstod misstanke om att föraren var berusad. Efter blåstest rapporterades brottsmisstanken till Kustbevakningens ledningscentral, där AA tjänstgjorde som vakthavande befäl och förundersökningsledare. AA beslutade utifrån de uppgifter AA fick att inleda en förundersökning om sjöfylleri.
CC har berättat att han därefter kontrollerade båtförarens nykterhet med den särskilda provtagaren Evidencer och att han sedan rapporterade resultatet av utandningsprovet till AA. Av analysprotokollet framgår att den misstänkte personen efter säkerhetsavdrag hade en alkoholkoncentration som uppgick till 0,1 mg alkohol per liter utandningsluft. DD, som ledde patrullen, har berättat att han under tiden kontrollerade och dokumenterade att det stoppade fartyget uppfyllde rekvisiten för sjöfylleri.
AA och CC har vidare berättat att CC vid deras andra samtal redogjort för att det fanns förmildrande omständigheter. Dessa bestod i att alkoholkoncentrationen låg på gränsen till vad som var tillåtet, att den misstänkte hade berättat att han precis hade druckit ölen och fortfarande kunde känna smaken på den i munnen, att den misstänkte hade sina två söner med sig, bara skulle köra en kort sträcka och var väldigt trevlig och tillmötesgående. Det var även ordning och reda ombord och mannen var tidigare ostraffad. AA beslutade efter samtalet med CC att lägga ner förundersökningen.
Av AA:s beslut att lägga ner förundersökningen framgår att motivet var att det inte längre fanns anledning att fullfölja förundersökningen. Av AA:s uppgifter och den tjänsteanteckning som AA upprättat och hänvisat till i beslutet framgår vidare att AA fattat beslutet på inrådan av och i samband med Kustbevakningens tjänstemän ute på plats. AA hänvisar vidare till de uppgifter som CC lämnat om att misstänkt druckit alkohol i mycket nära anslutning till sållningsprovet och att omständigheterna i övrigt visade på en mycket skötsam person samt att det fanns personliga skäl till att den misstänktes söner behövde komma hem skyndsamt.
AA har berättat att AA hade en stressig arbetssituation både generellt och specifikt vid det nu aktuella arbetspasset. AA har berättat, vilket bekräftats av AA:s chef EE, att AA som vakthavande befäl på Kustbevakningens ledningscentral ansvarade för ett stort antal frågor längs hela Sveriges kust, varav rollen som förundersökningsledare är en sällanuppgift som AA bara har några per år. Vid den nu aktuella tidpunkten var det vidare sommar. Väldigt många personer var därför ute med sina fritidsbåtar, vilket ökar trycket på ledningscentralen.
AA och den övriga personalen i ledningscentralen hade även varit hårt belastade i flera dagar i rad. Av de fyra befälen som AA hade under sig så var vidare en person sjuk, en var under upplärning och de andra två var sommarvikarier som i vanliga fall arbetar med andra uppgifter. AA hade därför behövt lyssna av och övervaka händelserna mer än normalt och så hade det varit i flera dagar med lite vila. Ett vakthavande befäl arbetar från klockan 07.00 till 21.00 med jourvila under natten. AA var inne på kvällen på det femte passet i rad när AA beslutade att lägga ner förundersökningen och AA hade de tidigare dagarna behövt arbeta längre än till klockan 21.
Efter händelsen har delar av besättningen på patrullbåten reagerat på att det var märkligt att förundersökningen lades ner och upprättade ett PM till Kustbevakningens brottsutredningsenhet. Av beslut från Kustbevakningens brottsutredningsenhet framgår att det vid granskning av ärendet framgick att samtliga rekvisit för misstanke om brott mot sjölagens bestämmelse om sjöfylleri var uppfyllda och att det därmed inte fanns förutsättningar att lägga ner förundersökningen. De fattade därför beslut att åter öppna förundersökningen. Av uppgifter från åklagaren vid huvudförhandlingen framgår vidare att den återupptagna förundersökningen lett till att åtal väckts mot den misstänkte samt att denne dömts och domen vunnit laga kraft.
AA har genom handling som inneburit myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för uppgiften
Rent objektivt är det genom den utredning som lagts fram i målet bevisat att AA begått ett tjänstefel. Det framgår nämligen att AA i egenskap av förundersökningsledare lagt ner den i målet aktuella förundersökningen om sjöfylleri. Det är vidare helt klart att AA:s beslut att lägga förundersökningen utgjort myndighetsutövning. Av 23 kap. 4 § rättegångsbalken framgår att en förundersökning får läggas ner om det inte längre finns anledning att fullfölja den.
När AA fattade AA:s beslut hade AA dock fått veta att redan vidtagna utredningsåtgärder visade att den misstänkte hade en alkoholkoncentration i utandningsluften som översteg gränsen för brott. Sjöfylleri är vidare sådant brott där det inte är möjligt att lämna rapporteftergift enligt 3 kap. 18 § kustbevakningslagen. Det var därför fel av AA att lägga ner förundersökningen och AA har därmed åsidosatt sina uppgifter som förundersökningsledare.
AA har agerat med uppsåt
Rent subjektivt bedöms AA agerat med uppsåt. AA har i och för sig berättat att AA tänkte fel när patrullen redogjorde för att den misstänkte var en i övrigt skötsam person och att utandningsprovet låg på gränsen för straffbar nivå och att AA därför trodde att de kunde gå på de förmildrande omständigheterna och lägga ner förundersökningen. Det har dock även framkommit att AA var medveten om att utredningen av brottet var i stort sett klar och att rekvisiten för brottet var uppfyllda. Att AA trots vetskapen att det fanns anledning att fullfölja förundersökningen ändå avsiktligen beslutade att lägga ner den innebär att AA agerat med uppsåt.
Gärningen är inte att anses som ringa
Samtliga omständigheter ska beaktas vid bedömningen om ett tjänstefel är att anse som ringa. Det innebär att inte bara objektiva faktorer som uppgiftens art och gärningens effekter är av betydelse utan också den grad av oaktsamhet som gärningsmannen har visat eller om gärningen begållts av uppsåt (jfr. Högsta domstolens avgörande i NJA 2017 s. 842).
Inledningsvis har det stor betydelse för bedömningen inom vilken verksamhet som gärningen begåtts. Av rättssäkerhetsskäl ställs generellt stora krav på korrekt handläggning inom rättsväsendet. Intresset av korrekt handläggning är vidare särskilt starkt vid myndighetsutövning i samband med utredning av brott, vari beslut att lägga ner en förundersökning ingår.
Högsta domstolen har till exempel sett särskilt allvarligt på polismans underlåtenhet att rapportera brott (se Högsta domstolen avgörande i B 367-24 från den 5 november 2025). Att lägga ner en förundersökning trots att det fanns skäl att bedriva den vidare har även lett till kritik från JO (se JO 5453-2012). Att AA valts att lägga förundersökning trots att den är i stort sett var klar och det gick att bevisa brott bedöms därför vara särskilt allvarlig.
Av AA:s uppgifter och utredningen i övrigt framgår att AA är ett erfaret befäl vid Kustbevakningen och att AA arbetat som vakthavande befäl vid ledningscentralen under flera år. AA har vidare gått Kustbevakningens utbildning för förundersökningsledare, även om det framkommit att det var flera år sedan och Kustbevakningen inte hållit några repetitionsutbildningar de senaste åren. AA:s ledande ställning innebär också att det finns skäl att se allvarligt på gärningen.
Av utredningen har det inte framkommit att någon enskild lidit någon skada av att AA:s lagt ner förundersökningen. Det har även framkommit att det var möjligt att återuppta förundersökningen i efterhand och väcka åtal. Hade det dock inte varit så att de utredande tjänstemännen reagerat på beslutet på att beslutet var konstigt och gjort en anmälan om det så hade felet dock mest troligt aldrig uppmärksammats. Det har därmed funnits en beaktansvärd risk att AA:s agerande kunnat leda till att brottet inte lagförts.
Högsta domstolen har i flera domar beaktat om tjänstemannen haft en pressad arbetssituation (se t.ex. NJA 2003 s. 291 och NJA 2017 s. 842). Av AA:s och EE:s uppgifter framgår att AA haft en ansträngd arbetssituation både generellt och den nu aktuella kvällen. AA:s pressade arbetssituation bedöms dock inte väga särskilt tungt i sammanhanget. Det tjänstefel som AA begått avser nämligen inte någon underlåtenhet som skett till följd av hög arbetsbelastning utan en aktiv åtgärd som AA valt att genomföra.
Därtill har det betydelse att AA bedöms ha uppsåt till gärningen. Sammantaget bedöms gärningen inte kunna rubriceras som ringa.
Sammantagen bedömning
Sammantaget bedöms det vara visat att AA genom att lägga ner den i målet aktuella förundersökningen utan att det fanns rättsliga förutsättningar för det uppsåtligen åsidosatt vad som gällt för uppgift som avsåg myndighetsutövning. Gärningen kan inte anses som ringa. AA ska därför dömas för tjänstefel.
Påföljd
Med hänsyn till brottets allvar bedöms gärningen ha ett straffvärde motsvarande 60 dagsböter. På grund av AA:s ekonomiska förhållanden bestäms varje dagsbot till 590 kr. Sammanlagt ska AA alltså betala 35 400 kr i böter.
Brottsofferfond
Eftersom AA döms för brott med strängare straff än penningböter i straffskalan ska AA betala den avgift till Brottsofferfonden som följer av lag.
Ersättning och återbetalning
Även om försvararens arvode framstår som högt bedöms den vara skäligt. Av försvararens arvodesredogörelse framgår nämligen att AA har behövt omfattande stöd och hjälp under förundersökningen och i anslutning till huvudförhandlingen. Det bedöms därför finnas tillräckliga skäl att frångå brottmålstaxan och tillerkänna försvararen begärd ersättning.
AA:s ekonomi bedöms vara sådan att AA har förutsättningar att återbetala hela kostnaden för försvararen till staten.
Skiljaktig mening
Skiljaktig mening av nämndemannen Lena Granström.
Jag anser att AA ska frikännas från gärningen.
Jag delar majoritetens bedömning av gärningen utom vad gäller att den inte skulle vara ringa. Jag anser att det av utredningen framgår att AA befunnit sig i en stressig arbetssituation. AA har vidare utifrån hur tjänstemännen på patrullbåten rapporterat om förhållandena på platsen för AA felaktigt fått intrycket att det var möjligt att meddela en påföljdseftergift. Jag anser därför att omständigheterna vid händelsen varit sådana att gärningen bör anses vara ringa och att AA därför inte ska dömas till ansvar.
—
Göteborgs tingsrätt dom den 2026-03-31 i mål nr B 11393-25.