Förvaltningsrätten i Göteborg
Det överklagade beslutet
Äldre samt vård- och omsorgsnämnden i Göteborgs kommun (kommunen) har beslutat att AA får besöka [namn här borttaget] varje dag mellan kl. 11:00–14:00 under perioden 29 juni–29 december 2025. I tjänsteutlåtandet som legat till grund för beslutet anges bl.a. följande. AA har under flera år betett sig aggressivt och hotfullt mot medarbetare på boendet som AA:s hustru bor på. Enhetschefen har tagit fram en handlingsplan för att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen som finns gällande AA:s beteende men det har inte lett till en förbättrad situation.
De allvarliga arbetsmiljöproblemen har lett till att kommunen vid två tillfällen beslutat om besöksinskränkning för AA mellan 11:00 – 16:00 varje dag. Trots detta har de allvarliga arbetsmiljöproblemen fortsatt under våren 2025 som bland annat utgörs av att AA har satt upp en kamera i AA:s hustrus lägenhet. Det utgör ett stort arbetsmiljöproblem eftersom medarbetarna blir övervakade. Enhetschefen har bett AA ta ner kameran men det har AA inte gjort. Förvaltningen har med anledning av detta gjort två anmälningar till Integritetsskyddsmyndigheten.
Förvaltningen har dessutom gjort två polisanmälningar gällande olaga hot under våren 2025. Det är nödvändigt att besluta om inskränkningar av AA:s besök utifrån de arbetsmiljöproblem som finns utifrån AA:s agerande. Mindre ingripande åtgärder, såsom handlingsplan, har inte haft någon effekt på AA:s agerande. Besöksinskränkningen ska vara tidsbegränsad och gälla en del av dagen.
Yrkanden m.m.
AA yrkar att beslutet ska upphävas i sin helhet alternativt att beslutet omfattar en betydligt kortare tidsperiod och att besökstiden utökas till 09:00 – 18:00. AA anför i huvudsak följande. Beslutet grundas enligt motivering på att AA ska ha betett sig hotfullt vilket påstås ha lett till polisanmälningar. AA har inte blivit kontaktad av polisen, inte kallad till något förhör eller delgiven misstanke om brott. Inga rättsliga åtgärder ha vidtagits mot AA. Att då begränsa AA:s rättigheter strider mot grundlagens princip om att en person är oskyldig tills motsatsen bevisats genom lagakraftvunnen dom.
Att begränsa AA och AA:s hustrus möjlighet till att ha kontakt och tillbringa tid tillsammans strider mot artikel 8 i Europakonventionen. AA:s hustru har även enligt socialtjänstlagen (5 kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) rätt till en trygg, värdig och meningsfull tillvaro. Kontakten med AA utgör en central del av AA:s hustrus sociala trygghet. Att inskränka denna kontakt kan ha negativa konsekvenser för AA:s hustrus hälsa, välbefinnande och känsla av sammanhang. Åtgärden är därför oproportionerlig sett till lagens krav att stärka individens integritet och självbestämmande.
AA:s hustru är hyresgäst och har därmed rätt att ta emot besök i AA:s hustrus hem. Det särskilda boendet är AA:s hustrus permanentbostad. Personalens arbetsmiljö kan inte ges tolkningsföreträde framför AA:s hustrus rätt att ta emot AA, så länge inget brottsligt eller störande beteende bevisats (12 kap. 24 § jordabalken).
AA har själv anmält händelser inom verksamheten där AA och AA:s hustru har bemötts olämpligt. Brister i bemötande, rutiner och trygghet har inte hanterats internt enligt Lex Sarah utan följts av ett ensidigt beslut om att begränsa AA:s besök. Det tyder på en bristande rättssäker handläggning. Utöver det så har tidigare överenskommelse om kamera ignorerats. Vid tidigare möte med ansvariga chefer enades de om en gemensam lösning kring användning av kamera i AA:s hustrus rum. Denna lösning har de gemensamt tagit fram med kontaktperson och enhetschef och AA:s hustrus chef har godkänt den. Den respekteras nu inte. Att använda kameran som argument för besöksinskränkning trots överenskommelsen, visar på bristande konsekvens och god förvaltningssed.
Det är också viktigt att påpeka att beslutet har fattats av HR och verksamhetsansvariga utan att AA har blivit informerad, kallad till möte eller fått möjlighet att bemöta påståendena. AA har inte blivit kontaktad, varken skriftligt eller muntligt innan beslutet fattades. AA har inte heller fått veta att AA har blivit anmäld eller utredd av polisen. Att fatta ett sådant ingripande beslut som detta utan AA:s medverkan eller att AA fått möjlighet att yttra sig strider mot 25 § förvaltningslagen, principen om rättssäkerhet och god förvaltning enligt regeringsformen samt socialtjänstens egna riktlinjer.
Kommunen anser att överklagandet ska avslås och anför i huvudsak följande. Kommunen har beslutat om besöksinskränkningar vid tre tillfällen. Två av besluten har prövats av Förvaltningsrätten i Göteborg, som har avslagit överklagandena. Trots tidigare beslut har arbetsmiljöproblemen fortsatt för medarbetarna under våren 2025. Det har bland annat förekommit hot och trakasserier gentemot vissa medarbetare. Ett annat mycket stort arbetsmiljöproblem är kamerabevakningen av medarbetarna vilka övervakas kontinuerligt. Bestämmelsen om kommuniceringsskyldighet i 25 § förvaltningslagen är inte tillämplig vid handläggningen av sådana beslut som kan laglighetsprövas enligt 13 kap. KL. I övrigt hänvisas till det överklagade beslut.
Förvaltningsrätten i Göteborg har den 24 juli 2025 beslutat att avslå AA:s yrkande om inhibition.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Talan mot det överklagade beslutet får endast föras enligt bestämmelserna i 13 kap. kommunallagen. I 13 kap. 8 § första stycket kommunallagen anges att ett överklagat beslut ska upphävas, om
1. det inte har kommit till på lagligt sätt,
2. beslutet rör något som inte är en angelägenhet för kommunen,
3. det organ som har fattat beslutet inte har haft rätt att göra det, eller
4. beslutet annars strider mot lag eller annan författning.
Förvaltningsrättens prövning i detta mål är begränsad till en prövning av om det överklagade beslutet är olagligt eller inte har kommit till på lagligt sätt enligt bestämmelserna i 13 kap. 8 § första stycket KL. Förvaltningsrätten får alltså inte pröva det överklagade beslutets lämplighet och inte heller sätta annat beslut i dess ställe. Omständigheter som inte hänför sig till någon av de fyra prövningsgrunderna kan inte beaktas vid förvaltningsrättens prövning. Det innebär att AA:s yrkande om att beslutet ska gälla under en kortare tidsperiod ska därmed avvisas.
AA:s hustru bor i en lägenhet på ett vård- och omsorgsboende som Göteborgs kommun driver. Såvitt framkommit i målet innehar AA:s hustru lägenheten med hyresrätt. Äldre samt vård- och omsorgsnämndens beslut innebär, förutom en inskränkning av AA:s rätt att vistas i boendets lokaler, att AA:s möjligheter att besöka hustrun i AA:s hustrus bostad begränsas.
Frågan i målet är om beslutet strider mot lag eller någon annan författning och ska därför ska upphävas.
Det framgår av 2 § förvaltningslagen att bestämmelsen om motiveringsskyldighet i 32 § i samma lag inte tillämpas vid handläggningen av sådana beslut som kan laglighetsprövas genom att överklagas enligt 13 kap. kommunallagen (jfr Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 1108-19).
Av artikel 8 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna framgår att var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Av den vid beslutet gällande socialtjänstlagen (2001:453) 5 kap. 5 § följer att kommuner ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd. Socialtjänstlagen saknar bestämmelser som medger begränsningar i möjligheten att besöka personer som bor på t.ex. äldreboenden (jfr Justitieombudsmannens beslut den 23 september 2015 i ärendet 959-2014). Det är inte heller möjligt för en hyresvärd att med stöd av bestämmelserna i jordabalken fatta beslut som begränsar en hyrestagares rätt att ta emot besök i bostaden.
I 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) anges att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall och att en utgångspunkt därvid ska vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall ska ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs. Justitieombudsmannen har uttalat att beslut om förbud för en enskild att vistas i lokaler där en kommun bedriver vård och omsorg kan fattas av arbetsgivaren, om personen t.ex. agerar på ett sätt som medför svåra arbetsmiljöproblem och förbudet meddelas för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall (JO:s beslut den 31 januari 2019 i ärendet 647-2017).
Göteborgs kommun har i egenskap av arbetsgivare för den personal som arbetar på vård- och omsorgsboendet ett ansvar att vidta åtgärder mot arbetsmiljöproblem. Det utredning som finns i målet ger stöd för att AA över tid har agerat på ett sätt som inneburit arbetsmiljöproblem för personalen på boendet. Det kan också konstateras att det tidigare har beslutats om besöksinskränkningar för AA, men att problemen trots det inte har förbättrats. Av utredningen i målet framgår det att situationen snarare har försvårats ytterligare och bland annat lett till att vård- och omsorgsboendet polisanmält AA vid två tillfällen.
Förvaltningsrätten finner ingen anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Mot bakgrund av ovanstående bedömer förvaltningsrätten att kommunen har haft grund för att under en begränsad tid inskränka AA:s möjligheter att besöka vård- och omsorgsboendet och därmed även AA:s hustru i bostaden, eftersom beslutet syftar till att förbättra personalens arbetsmiljö och skydda medarbetarnas hälsa.
Kommunen har sedan den tidigare inskränkningen kortat ner besökstiden med ytterligare två timmar per dag. Det framgår av utredningen att skälet till det är att personalen då inte behöver besöka AA:s hustru under den tiden eftersom AA:s hustru har blivit stabilare i AA:s hustrus mående och AA kan få besöka AA:s hustru ostört.
Förvaltningsrätten finner inte inskränkningen som oproportionerlig eftersom AA har rätt att besöka boendet under tre timmar varje dag. Begränsningen av AA:s möjligheter att utöva AA:s privat- och familjeliv med hustrun får anses proportionerliga i förhållande till medarbetarna på vård och omsorgsboendets välmående. Vad AA anfört i övrigt i AA:s överklagande föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
AA yrkar att kammarrätten upphäver Äldre samt vård- och omsorgsnämnden i Göteborgs kommuns beslut. Han yrkar också att de brister som skett i bemötande, vård och kommunikation från kommunen utreds. Han anför följande.
AA vill fritt kunna besöka AA:s hustru, utan tidsbegränsning eller restriktioner. Det finns ingen lag i Sverige som ger kommunen rätt att förbjuda ett besök hos en hyresgäst i dennes privata bostad. Arbetsmiljölagen får inte användas för att åsidosätta grundläggande mänskliga rättigheter. Kommunen åsidosätter både socialtjänstlagen och Europakonventionen. Beslutet att begränsa AA:s kontakt med AA:s hustru kränker både AA:s hustrus och AA:s rättigheter enligt dessa lagar.
När tidigare beslut fattades hävdade kommunen att AA:s hustru blivit stabilare och att AA därför kunde ha begränsade besökstider. AA:s hustrus hälsa har nu försämrats och AA:s hustrus medicinska status är tydligt palliativ. AA:s hustrus behov av trygghet, närhet och anhörigkontakt är livsavgörande.
Kommunen anser att överklagandet ska avslås.
Skälen för kammarrättens avgörande
Prövningsramen
AA har fört fram yrkanden om att de brister som skett i bemötande, vård och kommunikation från kommunen ska utredas. Kammarrättens prövning är begränsad till att pröva om det överklagade beslutet är olagligt eller inte har kommit till på lagligt sätt. Redan av den anledningen kan yrkandena inte prövas av kammarrätten och yrkandena ska därför avvisas.
Lagligheten av det överklagade beslutet
Var och en har enligt Europakonventionens artikel 8 rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Dessa rättigheter får inte inskränkas annat än med stöd i lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa särskilda faktorer uppräknade i bestämmelsen.
Det överklagade beslutet innebär en inskränkning av AA:s möjlighet att besöka AA:s hustru i AA:s hustrus lägenhet. Det innebär även en inskränkning i AA:s hustrus rätt att fullt ut nyttja AA:s hustrus eget boende. Beslutet rör således förhållanden som skyddas av artikel 8 i Europakonventionen. Den första frågan som kammarrätten ska ta ställning till blir då om beslutet har stöd i lag.
Så som förvaltningsrätten har konstaterat kan en arbetsgivare med stöd av arbetsmiljölagen fatta ett beslut om ett förbud för en enskild att vistas i lokaler där en kommun bedriver vård och omsorg, om personen t.ex. agerar på ett sätt som medför svåra arbetsmiljöproblem och förbudet meddelas för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall.
Kammarrätten konstaterar dock att det saknas stöd i arbetsmiljölagen eller annan relevant lagstiftning för att införa inskränkningar i den enskildes rätt att utöva AA:s familjeliv genom att besöka en äkta maka i AA:s hustrus bostad, oavsett att bostaden hyrs från kommunen och är belägen i ett äldreboende.
Beslutet innebär ett intrång i AA:s rätt till privat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Eftersom beslutet saknar stöd i lag strider det mot lag eller annan författning.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2026-03-19 i mål nr 6484-25.