Förvaltningsrätten i Malmö
Yrkande och inställning
AA yrkar att hon ska beviljas halv sjukersättning från juni 2024 och anför bl.a. följande. Det är uteslutet för henne att arbeta mer än 50 procent. I nuläget är hon tacksam för att hon kan arbeta 50 procent, även om det frestar på. Hon åberopar intyg den 19 december 2024 utfärdat av specialisten i allmänmedicin och rehabkoordinatorn.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. AA:s arbetsförmåga har prövats i förhållande till hennes arbete som lärare. Underlaget i målet tyder på att har besvär som sätter ner hennes arbetsförmåga i arbetet som lärare med minst hälften, trots de anpassningar som arbetsgivaren har gjort.
För att bedöma om alla medicinska och arbetslivsinriktade rehabiliteringsmöjligheter är uttömda har Försäkringskassan inhämtat ett yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare (FMR). FMR uppger att det inte framgår att den försäkrade har haft kontakt med smärtmottagning och inte heller att den försäkrade har haft tillgång till multimodal rehabilitering vid specialistenhet eller annan motsvarande rehabilitering. Det framgår därmed inte att möjligheterna till behandling och rehabilitering är uttömda.
FMR uppger vidare att den omständigheten att den försäkrade efter skadan framgångsrikt lyckats återgå i deltidsarbete och att man inte lyckats nå längre trots läkemedelsbehandling och ”extensiv fysioterapi” kan tala för att ytterligare behandling och rehabilitering inte skulle ha någon väsentlig effekt på den sammantagna aktivitetsförmågan.
Det är den försäkrade som ska göra sannolikt att förutsättningarna för att beviljas sjukersättning är uppfyllda. kan därmed inte anses ha gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga är nedsatt för all överskådlig framtid och att medicinsk rehabilitering inte ens på sikt bedöms kunna leda till att arbetsförmågan kan förbättras.
Att vissa omständigheter ”kan tala” för att ytterligare behandling och rehabilitering inte skulle ha någon väsentlig effekt på den sammantagna aktivitetsförmågan är inte tillräckligt för att hon ska anses ha gjort sannolikt att förutsättningarna för att beviljas sjukersättning är uppfyllda.
Skälen för avgörandet
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet.
Sjukersättning ska endast komma i fråga om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. Det måste röra sig om kroniska sjukdomar och irreversibla skador där ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga eller att den arbetsförmåga som finns kan förbättras (prop. 2007/08:136 s. 88).
Med begreppet stadigvarande nedsatt arbetsförmåga avses att nedsättningen bedöms bestå för all överskådlig framtid. Det måste alltså röra sig om kroniska sjukdomar och irreversibla skador där ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga eller att den arbetsförmåga som finns kan förbättras. Däremot krävs det inte att rehabiliteringsåtgärder har vidtagits (se prop. 2007/08:136 s. 88 och HFD 2011 ref. 63).
Såvitt avser de s.k. äldrereglerna, vilka är tillämpliga i AA:s fall, ska endast beaktas sådana rehabiliteringsåtgärder som bedöms kunna leda till att den försäkrade återfår arbetsförmåga i ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden och som den försäkrade har erfarenhet av eller i ett annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade (prop. 2021/22:220 s. 13 och 22).
Förvaltningsrättens bedömning
I åberopat intyg utfärdat av specialisten i allmänmedicin BB rehabkoordinatorn CC anges bl.a. följande. Ju längre AA är aktiv desto mer smärta får hon. Smärtan gör att koncentration och kognitiva förmågor påverkas. När hon arbetat 50 procent är hon för trött av en under dagen tilltagande smärta.
AA har inte provat att arbeta mer än halvtid eftersom det tagit stopp. AA har kämpat i fyra år och vården har gjort allt som är möjligt för att rehabilitera henne. Det finns inget mer som fysioterapeuter kan göra för att förbättra hennes status och arbetsförmåga. De insatser som görs avser att underhålla hennes funktion för att ge henne en så god livskvalitet som möjligt.
Frakturen inträffade i januari 2021 och tillståndet är stationärt. AA har tidigare varit föremål för stöttning av det psykosociala teamet. Även dessa insatser är avklarade och är färdigbehandlad och eventuella framtida insatser skulle inte leda till ökad arbetsförmåga, utan endast syfta till att upprätthålla funktionsnivån. AA har även ögonproblem i form av gula fläcken och glaskroppsavlossning. Inte heller dessa problem kommer att förändras av ytterligare behandling.
FMR har i yttrande den 20 februari 2025 bl.a. angett följande. AA har efter skadan framgångsrikt lyckats återgå i deltidsarbete. Att man inte lyckats nå längre trots läkemedelsbehandling och ”extensiv fysioterapi” kan tala för att ytterligare behandling och rehabilitering inte skulle ha någon väsentlig effekt på den sammantagna aktivitetsförmågan. I såväl läkarintyg som aktivitetsförmågeutredning anges att prognosen är dålig eller ganska dålig.
I aktivitetsförmågeutredningen redovisas dessutom bedömning att fortsatta insatser kan syfta till att bibehålla nuvarande funktion. Bedömningen att någon väsentlig förbättring inte är att vänta är rimlig i relation till uppgifter om genomförd extensiv fysioterapi, kvarvarande smärttillstånd och relativt omfattande aktivitetsbegränsningar mer än två år efter skadetillfället. I aktivitetsförmågeutredningen anges att det finns risk för insjuknande i utmattningsdepression. Tidigare depression, långvarig smärta och uppgifter om psykosocial belastning ger visst stöd för denna bedömning. Det innebär i så fall att det finns risk med belastning utöver förmåga oavsett aktivitet inklusive i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering i arbete som lärare/speciallärare.
Av utredningen framgår att sedan år 2021 då hon drabbades av en sluten fraktur på övre delen av överarmsbenet haft nedsatt arbetsförmåga. Hon har även problem med ögonen med glaskroppsavlossning och gula fläcken. Det framgår att AA uppbär sjukpenning på 50 procent. Det framgår vidare att hon arbetar på halvtid med anpassade arbetsuppgifter i en mindre grupp med barn, under anpassade arbetstider.
Mot bakgrund av vad Försäkringskassan anför i sitt yttrande är det numera ostridigt i målet att arbetsförmåga är nedsatt med hälften i förhållande till hennes nuvarande arbete som lärare.
I den aktivitetsförmågeutredning som gjorts beskrivs det att AA i grunden har goda resurser vilket hon redan använder för att klara av sin nuvarande aktivitetsnivå. AA rekommenderas psykoterapi/samtalsstöd, andningsövningar och fortsatt sjukgymnastik för att bibehålla nuvarande funktion. Prognosen bedöms som ganska dålig med tanke på att många faktorer som spelar in.
Det kan utläsas av utredningen att AA är färdigutredd och att ytterligare behandlingar inte planeras. De insatser som ges syftar endast till att bibehålla AA nuvarande funktion. Dessutom anges det i utredningen att det finns en risk med belastning utöver nuvarande förmåga. I läkarintyg anges även att det är medicinskt omöjligt för att arbeta mer än 50 procent då hennes besvär är kroniska. Förvaltningsrätten anser att utredningen i målet med tillräcklig styrka ger stöd för att det inte finns någon ytterligare behandling eller rehabilitering som bedöms kunna leda till att en förbättrad arbetsförmåga.
Mot den bakgrunden bedömer förvaltningsrätten att har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med hälften i förhållande till hennes arbete som lärare från och med juni 2024. Överklagandet ska därför bifallas.
Kammarrätten i Göteborg
Kammarrätten i Göteborg dom den 23 februari 2026 I mål nr 694-26.
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan yrkar att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut samt anför följande. I rättskällorna besvaras inte vilket beviskrav som ska gälla vid tillämpning av 33 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, och om olika beviskrav ska gälla för olika delar av den prövningen.
Det ifrågasätts inte att den tillgängliga utredningen gör sannolikt att AA:s arbetsförmåga för närvarande är nedsatt med minst hälften. Det finns också tillräckligt stöd i utredningen för att det ska kunna antas att ytterligare medicinsk rehabilitering inte kan förbättra arbetsförmågan. Det är dock inte tillräckligt att detta görs antagligt, utan det ska vara sannolikt att det inte finns ytterligare rehabiliteringsmöjligheter som kan förbättra arbetsförmågan.
Skälen för kammarrättens avgörande
Kammarrätten gör samma bedömning som förvaltningsrätten.
—
Kammarrätten I Göteborg dom den 23 februari 2026 I mål nr 694-26.