Kammarrätten finner att boendekostnad inte kan anses oskälig

En individuell bedömning enligt socialtjänstlagen ska göras där hänsyn tas till hushållets storlek och faktiska boendekostnader. Att kostnaden understiger vägledande nivåer talar emot att den är oskälig.

Innehåll

Förvaltningsrätten i Stockholm

Yrkanden m.m.

Skärholmens stadsdelsnämnd i Stockholms stad meddelade den 2 juli 2025 ett rådrumsbeslut med innebörden att AA får sex månader på sig, eller till och med utgången av december månad 2025, att sänka sina faktiska boendekostnader och att hon efter det datumet endast kommer beviljas bistånd för den av nämnden bedömda skäliga boendekostnaden om 14 588 kr per månad, jämfört med den faktiska kostnaden om 18 962 kr.

AA överklagar och anför bl.a. att hyran inte är oskäligt hög, att det är fråga om en nyproducerad hyresrätt som de fått med kort kötid, att familjen är stor (åtta personer) och att det är svårt att finna en alternativ bostad med de hyresnivåer nämnden godtagit. Nämnden anser att överklagandet ska avslås och att rådrumsbeslutet är motiverat för att uppnå självförsörjning.

Skälen för avgörandet

Rättslig reglering

En enskild som inte själv kan tillgodose sina ekonomiska behov och inte heller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt att få ekonomiskt bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sina levnadskostnader i övrigt. Den enskilde ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå genom biståndet. Detta följer av 12 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400).

Ekonomiskt bistånd kan enligt 12 kap. 7 § socialtjänstlagen beviljas till skälig kostnad för boende. Socialnämnden bör vid bedömningen av vad som är en skälig boendekostnad utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende. Utgångspunkten bör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig, men hänsyn ska också tas till sociala konsekvenser, särskilt för familjer med barn.

Förvaltningsrättens bedömning

Av utredningen framgår att AA:s bostadskostnad är förhållandevis hög. Domstolen finner inte skäl att ifrågasätta att hon skulle kunna få en skälig boendestandard för den månadskostnad som nämnden bestämt, eller att det föreligger särskilda skäl mot ett bostadsbyte. Med beaktande av svårigheten att finna alternativ bostad anser förvaltningsrätten att ett rådrum om sex månader är skäligt i det enskilda fallet.

Överklagandet ska därför avslås.

Kammarrätten i Stockholm

Yrkanden m.m.

AA yrkar att nämndens beslut om rådrum ska upphävas och att familjen även i fortsättningen ska beviljas ekonomiskt bistånd för hela hyreskostnaden. Hon anför bl.a. att nämndens beslut är otydligt, att många hyresvärdar inte accepterar hyresgäster med ekonomiskt bistånd, samt att familjens kötid i bostadsförmedlingen är för kort för att få en ny lägenhet inom rimlig tid.

Stadsdelsnämnden anför att rådrumsbeslutet syftar till att motivera familjen att sänka sina boendekostnader eftersom nuvarande hyreskostnad avsevärt försvårar möjligheten till självförsörjning. Nämnden har i sin preliminära normberäkning tagit hänsyn till vad en låginkomsttagare i regel har i inkomst vid arbete för att beräkna en rimlig hyreskostnad.

Skälen för kammarrättens avgörande

Frågan är om nämnden haft skäl att besluta om rådrum för att sänka boendekostnaden från 18 962 kr till 14 588 kr, det vill säga vad som är en skälig boendekostnad enligt 12 kap. 7 § SoL. Kammarrätten konstaterar att Försäkringskassans normer kan vara vägledande, men att bedömningen måste vara individuell och ta hänsyn till sociala konsekvenser för hushållet.

Kammarrätten noterar att Försäkringskassans genomsnittliga boendekostnad för ett hushåll om 1–2 vuxna och 6 barn i Stor-Stockholm för 2025 är 24 375 kr per månad, och att AA:s faktiska boendekostnad (18 962 kr) understiger dessa belopp. Domstolen finner att det saknas skäl att ifrågasätta att storleken på AA:s nuvarande bostad är rimlig i förhållande till familjens storlek och att hon gjort vad hon kunnat för att sänka kostnaden.

Sammantaget anser kammarrätten att nämnden saknat skäl för sin bedömning att AA:s boendekostnad om 18 962 kr är oskälig i hennes fall.

Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver stadsdelsnämndens beslut den 2 juli 2025.

Kammarrätten i Stockholm dom den 16 mars 2026 i mål nr 6072-25.