6 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Författningskommentar till förvaltningsprocesslagen (1971:291) hämtat ur prop. 1971:30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar m.m.

Innehåll

6 § Mål upptages ej till prövning, om ansökan, besvär eller annan åtgärd, varigenom mål anhängiggöres, ej skett inom föreskriven tid.

I denna paragraf ges regler om hur rätten skall förfara när ansöknings­ eller besvärshandling är bristfällig. Paragrafen motsvarar 4 § i departementspromemorians lagförslag.

Nuvarande ordning. Enligt det s. k. servicecirkuläret (1946: 680) gäller som allmän regel för det fall då det i ett anhängigt ärende behövs komplettering av enkel beskaffenhet, alt myndigheten skall meddela anvisningar om vilka åtgärder som skall vidtas för bristens avhjälpande. Som allmän grundsats iakttas vidare i mål vid förvaltningsdomstol att besvär, ansökan eller annan framställning inte avvisas på grund av brister i handlingarna utan att klaganden eller sökanden först har beretts tillfälle att bota bristerna men underlåtit att begagna sig härav.

Genom hänvisning i 22 § kammarrättsstadgan gäller 52 kap. 6 § RB hos kammarrätten. I den senare bestämmelsen anges det att rätten skall förelägga klaganden att avhjälpa brist som ligger däri att besvärsinlagan inte uppfyller givna föreskrifter. Iakttas inte föreläggandet och består bristen däri, att inlagan ej innehåller bestämt yrkande eller att grunderna för besvärstalan inte är tydligt angivna, eller är bristen eljest så väsentlig att inlagan är otjänlig som grund för rättegång, skall rätten avvisa besvärstalan. Vidare kan nämnas att det i 112 § taxeringsförordningen föreskrivs att klaganden får föreläggas att fullständiga besvärsskrift i fråga om yrkande, grunderna för besvärstalan eller i annat hänseende. Iakttas inte föreläggandet och är besvärsskriften så ofullständig att den är otjänlig som grund för prövning av målet, får besvären avvisas.

Som en följd av den nu redovisade ordningen har en sökande eller klagande möjlighet att reservationsvis väcka talan genom en ofullständig skrivelse som i efterhand kompletteras med närmare uppgifter om yrkande och grunder. När det gäller kommunalbesvär kan dock enligt praxis omständigheter, som åberopas först efter besvärstidens utgång, inte vinna beaktande.

Departementspromemorian. Enligt promemorian bör det finnas en bestämmelse om skyldighet för förvaltningsdomstol alt verka för att ofullständiga partsskrivelser kompletteras. Det föreslås därför att rätten i sådana fall skall förelägga parten att inom viss tid fullständiga sin talan.

Beträffande påföljden om parten inte efterkommer föreläggandet att fullständiga sin talan framhålls i promemorian att det rimmar bäst med officialprövningsprincipen att en talan så långt det är möjligt föranleder sakprövning. Om en ansöknings- eller besvärshandling är så oklar att det inte går att få någon närmare uppfattning om saken vare sig med hjälp av själva handlingen eller på annat sätt, kan det kanske tyckas vara en inadekvat påföljd att målet kommer att prövas i sak vare sig handlingen fullständigas eller ej. Enligt promemorian är det likväl att föredra att som generellt äventyr för förelägganden om komplettering välja, att målet avgörs i sak även om kompletteringen inte sker. I enlighet härmed föreslås i 4 § en bestämmelse av innebörd att, om ansöknings- eller besvärshandling eller därmed jämförlig handling behöver fullständigas, rätten förelägger parten att inom viss tid fullständiga sin talan vid påföljd att målet ändå avgörs.

Remissyttrandena. Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det behövs en uttrycklig regel som möjliggör för domstolen att avvisa ansökan eller besvär utan prövning, när skrivelsen är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för prövning i målet. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att, om part underlåter att komplettera en helt ofullständig skrivelse, avgörandet rimligtvis bara kan gå i en riktning. Någon prövning av ”saken”, om denna inte framgår av partens inlaga, torde inte kunna ske. Parten kan få en felaktig uppfattning om vad som inträffar, om han underlåter att efterkomma ett föreläggande att fullständiga sin skrivelse, när föreläggandet ges vid påföljd att målet ändå kommer att avgöras. Han kan då tro att domstolen skall pröva hans talan, medan domstolen i själva verket inte kan avgöra vad denna går ut på. Får parten däremot ett föreläggande vid påföljd att hans talan kan komma att avvisas, inser han att någon saklig prövning inte kan ske, om han inte kompletterar skrivelsen.

Regeringsrättens ledamöter förklarar, att de förutsätter, att lagrummet inte är avsett att ändra gällande praxis i kommunalbesvärsmål i fråga om att grunderna skall anges i besvärsskriften eller i vart fall före besvärstidens utgång.

Departementschefen. I förvaltningsprocessen är det i en helt annan utsträckning än vid de allmänna domstolarna vanligt att den enskilde för talan utan juridiskt sakkunnigt ombud eller biträde. Förvaltningsprocesslagen är inte avsedd att tvinga fram en ändring i detta förhållande. Tvärtom har det såsom jag tidigare framhållit varit en strävan att så långt möjligt underlätta för enskilda parter att själva föra sin talan. I likhet med vad som nu är fallet får förvaltningsdomstolarna därför även i fortsättningen räkna med att behandla ett stort antal på olika sätt bristfälliga partsskrivelser. I 8 § slås fast att rätten har ett officialansvar för att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver och alt rätten vid behov skall anvisa part hur utredningen bör kompletteras. Till den närmare innebörden härav återkommer jag i specialmotiveringen till 8 §.

En ansöknings- eller besvärsskrivelse kan emellertid vara så bristfällig att den inte utan vidare kan läggas till grund för någon utredning. Det går inte att läsa ut vad saken gäller eller över huvud taget vad sökanden eller klaganden vill. I sådana fall kan någon saklig prövning givetvis inte ske. Partens talan måste då avvisas. I överensstämmelse med vad som nu gäller hos prövningsnämnd och i kammarrätten bör emellertid talan inte få avvisas förrän parten har fått tillfälle att avhjälpa bristen.

I paragrafen föreskrivs att rätten skall förelägga sökanden eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen. Av föreläggandet skall framgå att partens talan ej tas upp till prövning om inte föreläggandet iakttas inom föreskriven tid.

Om part har förbehållit sig att senare få precisera sina yrkanden eller redovisa de omständigheter som han åberopar, bör föreläggande ske enligt förevarande paragraf. Ibland föreskrivs i författning att till ansökan eller besvär skall fogas visst intyg eller viss sakuppgift. Om intyget eller uppgiften giften är ett villkor för saklig prövning, bör likaså förevarande paragraf tillämpas när intyget eller sakuppgiften fattas.

Nuvarande praxis i kommunalbesvärsmål att yrkanden och grunder som har förts fram efter besvärstidens utgång inte beaktas grundar sig på kommunallagarnas besvärsbestämmelser. Så länge dessa inte ändras ger reglerna i förevarande paragraf med hänsyn till innehållet i 2 § inte anledning att ändra sagda praxis.

Är en handling till den grad ofullständig att det inte ens går att fastställa från vem den härrör, kan handlingen inte föranleda någon åtgärd. Någon bestämmelse härom anser jag inte behövlig.