5 § Är ansöknings- eller besvärshandling så ofullständig att den icke kan läggas till grund för prövning i sak, skall rätten förelägga sökanden eller klaganden att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att hans talan annars ej upptages till prövning.
Författningskommentar till förvaltningsprocesslagen (1971:291) hämtat ur prop. 1971:30 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m.
Författningskommentaren
I paragrafen föreskrivs vad ansöknings- eller besvärshandling skall innehålla i materiellt hänseende. Vidare ges en regel om att sökande eller klagande bör uppge sina bevis och vad han vill styrka med dem. Bestämmelserna motsvarar huvudsakligen 2 § andra och tredje styckena samt fjärde stycket första punkten departementspromemorians lagförslag.
Nuvarande ordning. De föreskrifter som finns om ansökningar, besvär eller andra framställningar till regeringsrätten, kammarrätten eller prövningsnämnd innehåller vanligen inga krav beträffande sådana handlingars innehåll i materiellt hänseende. På grund av hänvisningen i 22 § kammarrättsstadgan till 52 kap. RB i tillämpliga delar gäller dock att klagande i besvärsinlaga till kammarrätten skall uppge det beslut, mot vilket talan förs, grunderna för besvärstalan och den ändring i beslutet som han yrkar. Han skall också uppge de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis (52 kap. 3 § RB). Vidare skall den som med stöd av bestämmelserna i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning för talan hos kammarrätten enligt 41 § förordningen i sin besvärsinlaga uppge det beslut mot vilket talan förs, grunderna för besvärstalan, om de inte framgår av vad klaganden har anfört tidigare i saken, samt i vilken del beslutet överklagas och den ändring däri som klaganden yrkar. Klaganden skall vidare i besvärsinlagan i erforderlig omfattning utveckla sin talan. Om innehållet i besvärsinlaga till regeringsrätten skall enligt 44 § förordningen det som sägs i 41 § gälla i tillämpliga delar.
Departementspromemorian. Det erinras om att åtskilliga typer av mål kommer att bli anhängiga hos förvaltningsdomstol på annat sätt än genom att enskild eller myndighet ger in en skrivelse som innebär att en formlig talan väcks. Domstolen kan i en del fall ta upp saken med anledning av uppgifter som kommer till dess kännedom genom anmälningar, underrättelser eller på annat sätt. Föreskrifter om innehållet i sådana meddelanden bedöms höra hemma i specialförfattningar. Däremot bör grundläggande regler finnas om ansökningar och besvär. Reglerna om ansökningar bör gälla också anmälningar och framställningar, som står an sökningarna nära. Syftet bör vara att slå fast vilka uppgifter som är önskvärda från handläggningssynpunkt och härigenom i möjligaste mån bidra till att målet blir lagt till rätta från början. Av hänsyn till enskild part får det dock inte ställas några hårda krav på innehållet. Vad gäller ansökan och därmed jämförlig skrivelse bör först och främst uppges saken och yrkandena i målet. Däremot bör det inte krävas uppgift om den som ansökningen avser. I besvärshandling bör i första hand anges det beslut varemot talan förs och den ändring i beslutet som yrkas. Vidare bör både i fråga om ansökningar m. m. och besvär föreskrivas att i handlingen skall uppges de omständigheter och skäl, som åberopas till stöd för yrkandena. Härigenom klargörs att parten förväntas i möjligaste mån redan från början uttömmande redogöra för de faktiska omständigheter, som han stöder sig på, och de värderingar och rättsliga bedömningar som han anser tala för bifall till yrkandena. Ett liknande syfte tillgodoser bestämmelsen om att part skall uppge de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med dem.
Remissyttrandena. Förslagets ståndpunkt att ”saken” skall anges i ansökan delas inte av Svea hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge. Termen ”saken” är enligt Svea hovrätts åsikt alltför vag och föga vägledande för den enskilde. Uttrycket är dessutom överflödigt, eftersom det som avses ändå kommer fram i kravet på att de omständigheter som åberopas till stöd för yrkande skall uppges.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter sig uttryckligen till förslagets ståndpunkt att parts skrivelse inte skall behöva innehålla uppgift om motpart.
Regeringsrättens ledamöter framhåller att, eftersom det alldeles övervägande antalet mål som berörs av den föreslagna lagstiftningen är besvärsmål, det kan synas riktigare att först behandla besvärsskrivelserna och därefter ange vad ansökningshandling m. m. skall innehålla. Ledamöterna anser det dock tveksamt om de hithörande frågorna bör regleras så i detalj som skett i promemorians lagförslag. De påpekar att bestämmelserna om vad som skall anges i besvärshandling torde kunna missförstås av parter som inte har juridisk skolning.
Departementschefen. Departementspromemorians lagförslag upptar skilda regler beträffande å ena sidan ansökningshandlingar och därmed jämförliga handlingar och å andra sidan besvärshandlingar när det gäller kraven på vad som skall anges i handlingarna. Enligt min mening kan emellertid reglerna utan olägenhet till huvudsaklig del göras gemensamma och även förenklas. Ett krav på att ”saken” skall anges i ansöknings eller därmed jämförlig handling finner jag varken lämpligt eller behövligt. Jag anser det inte heller lämpligt att, vid sidan av kravet på att de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet skall anges särskilt, kräva att part skall ange skälen för sin talan. Huvudsaken är att parten redovisar de sakförhållanden som han åberopar till stöd för sina yrkanden. Detta framgår klart av en föreskrift att åberopade omständigheter skall anges. Å andra sidan utesluter en sådan föreskrift inte en tolkning som i begreppet omständigheter lägger in också sådant som värdeomdömen och rättsliga bedömningar vilka ligger till grund för yrkandena. Detta är inte någon nackdel. Viktigt är emellertid att bestämmelsen inte vållar svårigheter för eller missförstås av juridiskt oskolade parter som själva för sin talan.
Vad särskilt angår besvärshandlingar bör dessutom ställas det kravet att däri anges det beslut mot vilket talan förs. Däremot behöver man inte sträcka sig så långt att klaganden åläggs att bifoga beslutet. I den mån en sådan föreskrift inte kan undvaras, t. ex. för kommunalbesvärsmålens del, bör den meddelas i vederbörande specialförfattning.
På grund av det anförda har i paragrafens första stycke tagits in en bestämmelse av innehåll att i ansöknings- eller besvärshandling eller därmed jämförlig handling skall anges vad som yrkas och de omständigheter som åberopas till stöd härför samt att i besvärshandling dessutom skall anges det beslut mot vilket talan förs.
Såsom har föreslagits i departementspromemorian bör vidare en sökande eller klagande uppge de bevis han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis. En föreskrift härom har tagits in som ett andra stycke i paragrafen.
Prop. 1971:30 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m.