”Förvaltningslagen reglerar hur förvaltningsmyndigheter handlägger ärenden. Förvaltningsprocesslagen är tillämplig i rättskipning vid förvaltningsdomstolarna.”
Kammarrätten anser vid en sammantagen bedömning att en 91-årig kvinna ska beviljas särskilt boende för att hon ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Hovrätten anser att det är mycket allvarligt att en ung person har varit frihetsberövad utan lagstöd i fyra dygn. Handläggaren hade dock vid tidpunkten en mycket pressad och arbetstyngd arbetssituation. Hon hade inte heller fått utbildning eller information kring hur aktuella underställningar skickas eller om rutiner kring detta. Hovrätten bedömer att det misstag som förekommit ha varit så förklarligt att gärningen är att bedöma som ringa.
Barnet har ett behov av regelbunden hjälp med hygien och kommunikation på ett sätt som går utöver vad barn i motsvarande ålder utan funktionsnedsättning har. Logoped har bedömt att hon har en språklig nivå motsvarande vad ett år yngre barn har och att hennes språkliga utvecklingstakt är den samma som normalhörande jämnåriga. Barnets funktionsnedsättning innebär också behov av upprepade påminnelser om toalettbesök, daglig språkträning, skötsel av utrustning och extra planering och kontakter med exempelvis skola. Hon har nedsatt balans och svårt att tolka varifrån ljud kommer, vilket kräver viss extra tillsyn från föräldrarnas sida i exempelvis trafiksituationer.
De felaktiga utbetalningarna var ett förbiseende av Försäkringskassan. Men enligt hennes egna uppgifter har hon varit väl medveten om att hon inte hade rätt till felaktigt utbetalat barnbidrag. Försäkringskassan har därför haft fog för sig beslut.
Enligt kammarrätten bygger nämndens utredning på antaganden och det saknas utredning visar att de påstådda pengatransaktionerna skett. Kvinnans förklaring om att hennes barn hjälpt med matinköp framstår inte som orimlig och överklagande ska därför bifallas.
För att ha rätt till sjukpenning måste den försäkrade göra sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Vid psykiatriska tillstånd krävs därvid inte att det i det medicinska underlaget redovisas undersökningsfynd som bygger på annat än läkarens iakttagelser och uppgifter som den försäkrade lämnat.
Förvaltningsrätten upphäver nämndens beslut då det inte gjorts en individuell bedömning utifrån personens funktionsnedsättning och hjälpbehov.
Tingsrätten bedömer målsäganden som trovärdig och tillförlitlig och bestämmer påföljden till fängelse i tre år. Hovrätten anser att det inte är styrkt att målsägandens underliv penetrerats och frikänner mannen.
Kammarrätten bifaller överklagandet eftersom sjukskrivningen grundar sig på psykiatriska tillstånd, som enligt praxis innebär att läkarens bedömning i stor utsträckning måste utgå från de uppgifter som den försäkrade lämnar.
Vård- och omsorgsnämnden och förvaltningsrätten ansåg att sökandes behov är tillräcklig för att beviljas omsorg på ett boende med särskilt service enligt LSS för att hon ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor. Men med ett nyinkommet läkarintyg till kammarrätten bifalls överklagandet och insatsen beviljas.
Sökande beviljas utöka assistanstid för bland annat hjälp med toalettbesök och dubbel assistans för hjälp vid daglig träning.
Försäkringskassan och förvaltningsrätten ansåg att sökande som ej tagit läkarkontakt eller sökt om förlängd sjukpenning förlorat sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Kammarrätten bedömer dock att journalanteckningar, sökandes egen beskrivning och sjukdomshistoriken är tillräckligt för att göra det sannolikt att hans arbetsförmåga varit nedsatt och att han därmed har skyddat sin SGI.
En 43-åring kvinna anses ha arbetsförmåga på grund av att hon tagit om hand om sin sjuka bror. Kammarrätten värderar bevisningen av åberopat psykologintyg som lägre eftersom psykologen inte är läkare.
Enligt 17 § förordningen (2013:390) om mål i allmän förvaltningsdomstol ska domstolen utan dröjsmål skicka sin akt till den högre domstolen om ett avgörande överklagas. Av Domstolsverkets kanslibok Allmän förvaltningsdomstol (punkt 11.3) framgår bl.a. följande:
”Om överklagandet innehåller ett yrkande om inhibition eller annat interimistiskt förordnande bör handlingarna skickas till överinstansen samma dag eller, om överklagandet kommit in först efter expeditionstidens slut, senast påföljande dag. En möjlighet är att genom telefax göra överinstansen uppmärksam på inhibitionsyrkandet för att sedan skicka över handlingarna snarast möjligt.”
En försäkrads arbetsförmåga mot bedömningsgrunden ”normalt förekommande arbete” är kända sedan lång tid tillbaka. År 2010 gav regeringen Försäkringskassan i uppdrag att i samverkan med Socialstyrelsen och i samråd med Arbetsförmedlingen vidareutveckla metoder och instrument för att bedöma arbetsförmåga.
Målet med uppdraget var att åstadkomma en mer rättssäker och likformig bedömning och att öka den försäkrades delaktighet och förståelse för de beslut som fattas. Uppdraget syftade till att utveckla metoder att använda när en försäkrads arbetsförmåga skulle bedömas mot det dåvarande arbetsmarknadsbegreppet den reguljära arbetsmarknaden.
En kvinna sökte hos Skatteverket om att få byta efternamn. Ansökningen avslogs varpå hon överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm som avslog överklagandet. Kammarrätten i Stockholm biföll hennes överklagande dit, varefter Skatteverket överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen.
Kvinnan bestred bifall till Skatteverkets överklagande och yrkade ersättning för rättegångskostnader. Högsta förvaltningsdomstolen avslog Skatteverkets överklagande och beslutade att frågan om rätt till ersättning för rättegångskostnader ska avgöras av Högsta förvaltningsdomstolen i dess helhet.
En allmän förvaltningsdomstol ska enligt 8 § FPL se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Enligt paragrafen ska rätten vid behov anvisa hur utredningen bör kompletteras. Det föreskrivs vidare att överflödig utredning får avvisas. Bestämmelserna har varit oförändrade sedan förvaltningsprocesslagens tillkomst år 1971.En förvaltningsmyndighet ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Prop. 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess s. 110
Skadestånd har yrkats sedan en försäkringskassa har lämnat felaktigt besked angående en försäkrads rätt till föräldrapenning. I målet prövas om de felaktiga beskeden har haft sådant samband med försäkringskassans myndighetsutövning att det har varit fråga om fel eller försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen.
Även om rätten ytterst har ansvaret för att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver, måste det i stor utsträckning ankomma på parterna själva att skaffa fram utredningen. Med hänsyn härtill bör rättens initiativ i utredningshänseende normalt ha den formen att rätten ger part besked om att hans talan behöver kompletteras.