Förvaltningsrätten i Falun
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan beslutade att inte ändra sitt tidigare beslut den 11 september 2020 att ”Företaget” ska betala tillbaka 453 604 kr som de fått för mycket i assistansersättning för tiden maj 2015–mars 2017. Skälen för beslutet framgår av bilaga 1. Företaget yrkar i första hand att förvaltningsrätten upphäver Försäkringskassans beslut och återförvisar ärendet till kassan för ny handläggning. I andra hand yrkas att beslutet upphävs och att bolaget förklaras inte vara återbetalningsskyldig av assistansersättning. Vidare yrkas att återkravet ska efterges i sin helhet.
Vad parterna anför
Företaget hänvisar bl.a. till socialförsäkringsbalken (SFB) och Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) avgörande RÅ 1992 ref 20 samt anför i huvudsak följande. Brukaren AA var kund hos bolaget ”F2” fram till och med den 31 mars 2017 då han bytte assistansanordnare. Den 7 december 2018 fusionerades bolaget F2 in i Företaget.
Återbetalningskravet har sedermera riktats mot Företaget. I och med AAs byte av assistansanordnare saknar företrädare för Företaget helt insyn i vilka omständigheter som Försäkringskassan lägger till grund för att assistansersättning betalats ut felaktigt. Det knappa utredningsmaterial som Försäkringskassan kommunicerat innehåller dessutom motstridiga uppgifter om AAs arbetstider.
Av bilagorna framgår inte vilken tid på dagen som AA arbetat och det är vidare oklart hur många timmar per dag som AA arbetat. Inte heller framgår vilka uppgifter som AA eller hans assistenter lämnat inom ramen för utredningen. Eftersom det inte finns företrädare från det ursprungliga bolaget F2 kvar efter fusionen är det omöjligt för Företaget att bemöta de mycket knappa uppgifter som Försäkringskassan kommunicerat och fattat beslut med stöd av.
Försäkringskassans underlåtenhet är i direkt strid med kommuniceringsskyldighet enligt 25 § förvaltningslagen (2017:900). Med hänsyn till att Försäkringskassan underlåtit att kommunicera hela beslutsunderlaget är det som ovan anförts omöjligt för Företaget att bemöta de påstådda grunderna för återkravet. Samtidigt är det sålunda svårt för Försäkringskassan att på grundval av det kommunicerade underlaget hävda att de har insett eller skäligen borde ha insett att utbetalningarna var felaktiga. Det är en slutsats som inte kan dras med stöd av det underlag som presenterats.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och framför bl.a. följande. Det framgår av underlaget att AA inte har använt sig av assistans under den tid han arbetat och att han varit på sitt arbete utan assistent i den omfattning återkravet avser. Vidare anser Försäkringskassan att Företaget i egenskap av arbetsgivare insett eller i vart fall skäligen borde ha insett att assistans inte utfördes under den tid då AA vistades på arbetet, jfr Kammarrätten i Göteborg mål 418-18.
Skälen för avgörandet
Förvaltningsrätten bedömer att Försäkringskassans hantering av ärendet inte är behäftade med sådana brister att beslutet bör upphävas på den grunden.
Tillämpliga bestämmelser
Försäkringskassan ska besluta om återbetalning av ersättning som den har beslutat enligt denna balk, om den försäkrade eller, i förekommande fall, den som annars har fått ersättningen har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att 1. lämna oriktiga uppgifter, eller 2. underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta (108 kap. 2 § SFB). Om det finns särskilda skäl får den handläggande myndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt 2–10 §§ (108 kap. 11 § SFB).
Förvaltningsrättens bedömning
AAs assistansersättning för tiden maj 2015– mars 2017 har betalats ut till F2 som fusionerades in i Företaget istället för till honom. Försäkringskassan kan därmed rikta återkravet mot aktuellt bolag. Försäkringskassan har visat bl.a. genom att inhämta uppgifter från arbetsplatsen att AAs inte haft med en personlig assistent på arbetet. Företaget har inte presenterat några tillfredställande uppgifter som styrker att personlig assistans faktiskt har utförts på så sätt som anges i tidrapporterna.
Förvaltningsrätten finner därmed inga skäl för att inte lägga Försäkringskassans uppgifter till grund för bedömningen samt anser oegentligheterna i tidrapporterna är av den grad att de starkt kan ifrågasättas. Som Försäkringskassan funnit har Företaget, som fått assistansersättningen, därmed orsakat att ersättningen lämnats felaktigt under arbetstid och därmed med ett för högt belopp genom att lämna oriktiga uppgifter.
Utredningen ger inte anledning att ifrågasätta återbetalningsbeloppets riktighet. Det Företaget framfört och det som i övrigt förevarit innebär inte att det finns särskilda skäl att enligt 108 kap. 11 § SFB helt eller delvis efterge kravet på återbetalning. Försäkringskassan har därför haft grund för sitt beslut. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Sundsvall
Yrkanden m.m.
Företaget yrkar att målet ska visas åter till Försäkringskassan för ny handläggning eller att beslutet om återbetalning av assistansersättning ska upphävas. Om kammarrätten skulle finna att bolaget är återbetalningsskyldigt yrkar bolaget att återkravet ska efterges helt eller delvis. Till stöd för sin talan anför bolaget bl.a. följande.
Brukaren var kund hos F2 fram till och med den 31 mars 2017 då denne bytte assistansanordnare. Den 7 december 2018 fusionerades bolaget F2 in i Företaget. De saknar helt insyn i vilka omständigheter som Försäkringskassan lagt till grund för slutsatsen att assistansersättning betalats ut felaktigt. Det knappa utredningsmaterial som Försäkringskassan kommunicerat innehåller dessutom motstridiga uppgifter om brukarens arbetstider.
Eftersom det inte finns företrädare från det ursprungliga bolaget F2 kvar efter fusionen är det omöjligt för bolaget att bemöta Försäkringskassans uppgifter. Försäkringskassan kan svårligen hävda att F2 eller bolaget har insett eller skäligen borde ha insett att utbetalningarna var felaktiga.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. Det har inte framkommit något nytt som ger anledning att frångå bedömningen att assistansersättning betalats ut felaktigt. Kammarrätten i Göteborg har i dom den 4 maj 2018 (mål nr 418-18) uttalat att en assistansanordnare med hänsyn till sitt arbetsgivaransvar för de anställda assistenterna typiskt sett bör ha en sådan organisation att den har kännedom om hur assistansen bedrivs och därmed känna till om den inte bedrivs.
Företaget måste genom fusionen anses ha övertagit de skyldigheter som F2 hade, inklusive arbetsgivaransvar för de anställda assistenterna. Bolaget borde därför ha insett eller åtminstone skäligen bort ha insett att ersättningen utbetalats med för högt belopp.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om Försäkringskassan har haft fog för sitt beslut att återkräva assistansersättning om 453 604 kr avseende perioden maj 2015– mars 2017 från Företaget. Under den i målet aktuella perioden var F2 anordnare av assistans för den aktuella brukaren. F2 har därefter genom fusion uppgått i Företaget. Det innebär att Företaget har övertagit samtliga F2:s rättigheter och skyldigheter, vilket medför att Försäkringskassan haft fog för att rikta sitt krav om återbetalning mot dem (jfr 23 kap. 26 § aktiebolagslagen [2005:551]).
I ärenden som rör återkrav har Försäkringskassan bevisbördan, vilket innebär en omfattande utredningsskyldighet för myndigheten och att det ställs höga krav på den utredning som ligger till grund för Försäkringskassans beslut (jfr HFD 2013 ref. 50 och HFD 2021 not. 1). För att förutsättningarna för återkrav som riktas mot assistansanordnaren ska vara uppfyllda krävs att de faktiska omständigheterna i ärendet ger tillräckligt stöd för att det har skett en felaktig utbetalning och att assistansanordnaren har orsakat att utbetalningen har lämnats felaktigt eller med för högt belopp genom att lämna oriktiga uppgifter eller att denne insett eller skäligen borde ha insett att ersättning lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp.
Av utredningen i målet framgår att Försäkringskassan fått uppgift om att den aktuella brukaren inte haft med sig sina assistenter under arbetstid då tid för assistans beviljats. Denna uppgift får stöd av vad bl.a. brukarens tidigare chef har uppgett. I Försäkringskassans beslut anges att det numera upplösta F2 orsakat de felaktiga utbetalningarna genom att lämna oriktiga uppgifter.
Som det får förstås gör Försäkringskassan således gällande att det upplösta bolaget lämnat uppgifter om att assistans har utförts under brukarens arbetstid, trots att så inte har varit fallet. Handlingar som visar vilka uppgifter som assistansanordnaren lämnat, i form av t.ex. tidredovisning, saknas emellertid i Försäkringskassans akt.
Avsaknaden av sådant underlag innebär att det svårligen går att bedöma om eller i vilken utsträckning oriktiga uppgifter har lämnats. Även om kammarrätten skulle lägga Försäkringskassans uppgift till grund för bedömningen att oriktiga uppgifter lämnats, kan det konstateras att sammanställningen över brukarens arbetstid som legat till grund för Försäkringskassans beräkning av återkravets omfattning inte fullt ut förefaller återspegla verkliga förhållanden.
Bland annat anges där arbetstiden till 3,5 timmar per dag, förlagd på förmiddagen. Brukarens tidigare chef har emellertid uppgett att arbetstiden är 4 timmar per dag, förlagd på eftermiddagen. Försäkringskassan har beräknat arbetstiden till 4 timmar per dag inklusive restid. Någon uppgift om brukarens restid till och från arbetet finns emellertid inte i målet.
Dessutom förekommer en uppgift om att brukaren själv uppgett sig ha varit arbetsbefriad under perioden september–december 2016. Den sistnämnda uppgiften har visserligen inte kunnat bekräftas vid Försäkringskassans kontakt med brukarens arbetsgivares löneenhet, men förstärker intrycket av att Försäkringskassans beräkning av brukarens arbetstid inte är fullt ut tillförlitlig. Underlag avseende brukarens egen uppgift om frånvaro från arbetet saknas dessutom i Försäkringskassans akt.
Bristerna i Försäkringskassans utredning medför sammantaget att det inte är möjligt för kammarrätten att bedöma om myndighetens beräkning av det återkrävda beloppet är riktig. Kammarrätten anser därför att förutsättningarna för att återkräva utbetald assistansersättning inte är uppfyllda. Försäkringskassans beslut och förvaltningsrättens dom ska därför undanröjas.
—
Kammarrätten i Sundsvall dom den i mål nr 3546-21.