Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hennes ansökan om journalförstöring ska beviljas och för fram bl.a. följande. Vårdtiden vid det aktuella tillfället var endast 11,5 timmar. Läkaren som utfärdade vårdintyget kunde av språkliga skäl inte förstå hennes tillstånd. När hon flyttades till nästa vårdinrättning blev hon upplyst av den nya läkaren att hon inte behövde vara där och att vårdintyget var felaktigt skrivet.
Det har nu passerat över tio år sedan händelsen. Hon hade inte vid tillfället år 2013 och har inte heller sedan dess haft något behov av psykiatrisk vårdkontakt. På grund av händelsen och missförståndet har hon undvikit vården och därför inte fått sin njurinfektionsstatus kontrollerad på tio år. Hon vill understryka att journalen och vårdintyget inte har förekommit som underlag hos myndigheter eller domstolar och det är därmed uppenbart att det inte föreligger några skäl till att bevara denna dokumentation.
För några år sedan gjorde hon även en beställning av loggutdrag och upptäckte då att obehörig vårdpersonal varit inloggade i hennes journal. Såväl verksamhetschef på akuten som på psykiatrin har skrivit intyg om att tillåta journalförstöring. Hon vill att uppgifterna ska förstöras och få möjlighet att lägga detta bakom sig så att hon återigen kan genomföra de kontroller hon är i behov av.
Skälen för avgörandet
Förvaltningsrätten anser att det inte kommit fram skäl att göra någon annan bedömning än den som IVO har gjort i det överklagade beslutet. Förvaltningsrätten bedömer därmed att det inte kommit fram att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara aktuella journaler. En grundläggande förutsättning för journalförstöring är alltså inte uppfylld. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hennes ansökan om journalförstöring ska beviljas och för fram detsamma som i förvaltningsrätten med bl.a. följande tillägg. Hennes ansökan om journalförstöring handlar om anteckningar rörande tvångsvård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Vårdintyget och journalerna upprättades år 2013 på felaktiga grunder och sjukdom förelåg inte.
Hon har inte heller varit i behov av sådan vård efter detta tillfälle. Två verksamhetschefer har tidigare intygat att de sam tycker till att vårdintyget och journalerna förstörs. Hon ger in nya intyg från respektive vårdinrättning där verksamhetscheferna intygar att hennes ansökan om journalförstöring bör bifallas.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. IVO har avslagit AA:s ansökan om journalförstöring då det inte är uppenbart obehövligt att bevara uppgifterna från allmän synpunkt (8 kap. 4 § 3 patientdatalagen [2008:355], PDL). Eftersom beslutet i ärendet inte varit ett avslag ur vårdsynpunkt (8 kap. 4 § 2 PDL) har IVO bedömt det obehövligt att lämna möjlighet för vården att yttra sig i ärendet.
Rekvisiten som uppställs i 8 kap. 4 § 1 och 2 PDL har således inte varit föremål för IVO:s prövning. Tvångsvård utgör särskilt ingripande myndighetsutövning och det allmännas insyn i och kontroll över vården gör sig särskilt starkt gällande i dessa fall. Eventuella brister i vårdens formaliahantering gör det inte mindre viktigt. Det är således inte uppenbart obehövligt att bevara sådan journaldokumentation från allmän synpunkt.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalanteckningarna. I 8 kap. 4 § PDL föreskrivs att IVO på ansökan av patienten eller någon annan som omnämns i en patientjournal får besluta att journalen helt eller delvis ska förstöras. Förutsättningarna för detta är att 1. godtagbara skäl anförs för ansökan, 2. patientjournalen eller den del av den som ansökan avser uppenbarligen inte behövs för patientens vård, och 3. det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
Innan ansökan slutligt prövas får den som ansvarar för en journalhandling som omfattas av ansökan ges tillfälle att yttra sig. Genom inskränkningen att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen ges en möjlighet att beakta olika samhällsintressen som avser journalmaterialet. Det kan t.ex. handla om insynen, forskningen och ekonomin i vården. Det får överlämnas åt den beslutande myndigheten att ange i vilken utsträckning samhället har behov av att journalmaterial bevaras (prop. 1984/85:189 s. 50 och prop. 2007/08:126 s. 100).
Av utredningen framgår bl.a. följande. AA har ansökt om förstöring av sina journaler vid två olika vårdinrättningar. Journalerna avser en händelse under år 2013 där bl.a. ett vårdintyg enligt LPT upprättades. Vårdtiden varade i ungefär 11 timmar. AA har inte förekommit vid de aktuella vårdinrättningarna vid annan tidpunkt än denna.
Frågan om förstöring av de aktuella journalerna har tidigare, år 2016, varit föremål för prövning. AA har då lämnat in två intyg från de berörda vårdinrättningarna av vilka framgår att dessa inte har något att erinra om i fråga om journalförstöring. Vid denna prövning avslogs dock AA:s ansökan om journalförstöring.
I nu aktuellt mål har AA i kammarrätten gett in ytterligare två intyg från de berörda vårdinrättningarna från år 2024. Av intyget från vårdinrättningen framgår att verksamhetschefen inte har några invändningar mot att vårdintyget förstörs.
Av det andra intyget framgår att med tanke på den betydande tid som förflutit sedan händelsen år 2013 samt frånvaron av pågående psykiatrisk vård, stöds AA:s ansökan om journalförstöring fullt ut. En förstöring kan inte förväntas påverka eventuella samhällsintressen, exempelvis forskning, ekonomi och insyn. Denna bedömning görs utifrån journalens innehåll och den begränsade vårdtiden.
Kammarrättens bedömning
Liksom IVO har framhållit utgör tvångsvård särskilt ingripande myndighetsutövning och det allmännas insyn och kontroll över vården gör sig särskilt starkt gällande. I nu aktuellt mål finns dock ett flertal omständigheter som talar emot att det ur allmän synpunkt finns skäl att bevara journalanteckningarna.
Uppgifterna i journalerna är känsliga och kan uppfattas som kränkande för AA, lång tid har passerat sedan journalerna upprättades och de avser en ytterst begränsad vårdtid. De aktuella vårdinrättningarna har vidare vid två tillfällen, år 2016 och 2024, bedömt att journalerna kan förstöras.
Mot denna bakgrund finns det från allmän synpunkt uppenbarligen inte skäl att bevara de aktuella journalerna. Förvaltningsrättens dom och IVO:s beslut ska därför upphävas. Eftersom IVO inte har prövat övriga förutsättningar för förstörande av journaler enligt AA:s ansökan ska målet visas åter till IVO för prövning av övriga rekvisit.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-07-09 i mål nr 1950-24.