Kammarrättens dom i mål om återbetalning av bostadsbidrag och underhållsstöd

Enligt kammarrättens bedömning ger utredningen dock inte med tillräcklig grad av sannolikhet stöd för uppfattningen att AA och exmaken har varit sambor i den mening som avses i sambolagen under den aktuella perioden. Att AA och exmaken har haft gemensam hushållsgemenskap medför inte någon annan bedömning.

Innehåll

Förvaltningsrätten i Uppsala

Yrkanden m.m.

Försäkringskassan beslutade den 18 juni 2019 att inte ändra sitt tidigare beslut att AA ska betala tillbaka dels 97 500 kronor som hon fått för mycket i bostadsbidrag för perioden april 2019 – september 2020, dels 85 692 kronor som hon fått för mycket i underhållsstöd för perioden maj 2019 – oktober 2020. Skälen för beslutet framgår av bilaga 1.

AA yrkar att hon ska befrias från kravet på återbetalning och anför bl.a. följande. Försäkringskassan har inte tagit hänsyn till hennes åsikt eller intygen från skola och förskola. Hon har rätt att skicka pengar till någon som någon enstaka gång gör något ärende åt henne och hennes barn. Hon har ingen hushållsgemenskap med sin exman. I början efter skilsmässan betalades det skulder och barnen fick fickpengar. Hon har försörjningsstöd och har inte råd att betala tillbaka.

Hennes exman har i avsaknad av bostad p.g.a. skulder hos Kronofogden bott på flera olika platser sedan separationen och haft eftersändning av posten, och då han rest i arbetet har han inte kunnat hämta ut posten i tid. Därför har posten från Försäkringskassan gått i retur. Hon har själv ingen bil men har valt att behålla sin parkeringsplats så exmannen ska kunna parkera där när han hälsar på barnen. Han har haft en skåpbil stående på grannens parkeringsplats. Bilen tillhörde hennes städfirma men var registrerad på hennes exman. Den är nu skrotad. Det har förekommit transaktioner mellan henne och exmannen. Några av summorna har bara mellanlandat hos henne eftersom exmannen har hämtat saker som hon har köpt och inte kunnat hämta själv.

Exmannen har uppgett att transaktionerna i huvudsak har berott på inköp till barnen. Exmannen har huvudansvaret för barnens aktiviteter utanför hemmet, och när hon får migränanfall kommer han och hjälper till med barnen. De har dock inte hushållsgemenskap. Hon har inte brutit mot anmälningsskyldigheten; att hon angett sig som ensamstående i sina ansökningar om bostadsbidrag och som ensamstående med barn i ansökan om underhållsstöd är korrekt och gäller fortfarande.

Försäkringskassans beslut om återbetalningsskyldighet i likhet med besluten att inte längre betala ut underhållsstöd och bostadsbidrag till henne har fattats på lösa och felaktiga grunder. Hon ger in en kopia av ett kontoutdrag avseende transaktíoner under perioden oktober 2020 – oktober 2021.

Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. Frågan i målet är om AA är återbetalningsskyldig för vad hon fått för mycket i bostadsbidrag och underhållsstöd, totalt 183 192 kr. AA skriver i sitt överklagande att det i början av skilsmässan hände en del saker och det blev betalning av skulder. BB tog även med sig barnen och de fick fickpengar. Det har dock förekommit omfattande ekonomiska transaktioner mellan AA och BB, vilka inte enbart kan förklaras av betalningar av skulder.

Det föreligger även en diskrepans mellan vad AA uppger och vad BBs uppger. Medan AA uppger att de transaktioner som förekommer mellan henne och BBs har sin grund i att hon handlar via köp- och säljsidor och att BBs då hämtar upp saker och genomför köpen medan BBs uppger att dessa i huvudsak beror på inköp till barnen. Det AA anför inverkar därför inte på Försäkringskassans bedömning.

Försäkringskassan står fast vid att AA och BB har en gemensam hushållsekonomi och att de därför ska betraktas som sammanboende. AA anför att skälet till att Försäkringskassans post kom i retur från BBs var att han har eftersändning på sin post och att han inte hämtade ut den i tid. Han är även mycket resande på fot i sitt jobb, vilket också är en förklaring till varför han har begärt eftersändning. Det AA anför föranleder inte Försäkringskassan att göra någon annan bedömning.

Försäkringskassan hävdar att det föreligger ett samboförhållande mellan AA och BB. Efter en sammantagen bedömning får AA och BB ha en sådan gemensam familjeplanering avseende aktiviteter med barnen och samordning kring inköp av saker till barnen och ekonomiska transaktioner i övrigt att det får anses föreligga en hushållsgemenskap som i sin tur visar på att de bor ihop. AA har därmed inte rätt till bostadsbidrag som ensamstående.

Försäkringskassan vidhåller att AA lämnat felaktiga uppgifter i sin ansökan om bostadsbidrag, vilket medför att Försäkringskassan inte får pröva huruvida det finns skäl för eftergift i någon del. Då AA och BB får anses bo ihop är AA inte heller berättigad till underhållsstöd. Försäkringskassan står fast vid att det inte föreligger sådana särskilda skäl att efterge kravet till någon del. Den omständigheten att AA uppbär ekonomiskt bistånd har redan beaktats i samband med den mellan Försäkringskassan och AA ingångna överenskommelsen, enligt vilken Försäkringskassan drar av 1 500 kr per månad från det barnbidrag som AA är berättigad till.

Skälen för avgörandet

Frågan i målet är om Försäkringskassan har haft rätt att besluta om återbetalning av bostadsbidrag och av underhållstöd som har betalats ut under ovan angivna perioder. Om bostadsbidrag eller underhållsstöd har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp ska Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har utbetalats till.

Det är Försäkringskassan som har bevisbördan för att det finns förutsättningar för återbetalningsskyldighet (jfr HFD 2013 ref. 50 och Kammarrätten i Sundsvalls dom den 7 maj 2014 i mål nr 2636- 2638-13). När det gäller bostadsbidrag likställs sambor med makar. Om det på grund av omständigheterna är sannolikt att två personer är sambor ska de likställas med sambor. Detta gäller inte om den som ansöker om bostadsbidrag eller den som bidraget betalas ut till visar att de inte är sambor (95 kap. 6 § SFB).

För att ett barn ska ha rätt till underhållsstöd krävs bl.a. att föräldrarna inte bor tillsammans och att barnet är folkbokfört hos en av föräldrarna och varaktigt bor där eller har växelvis boende (17 kap. 2 och 3 §§ samt 18 kap. 2 § SFB).  När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress eller är gifta med varandra ska de anses bo tillsammans. Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar något annat. Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans, måste den som begär underhållsstöd eller den som stöd betalas ut till visa att de inte gör det (18 kap. 3 § SFB).

Endast den faktiska boendesituationen är heller inte avgörande för om föräldrarna ska anses ”bo tillsammans”. Det finns anledning att också väga in om föräldrarna har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande även om de inte fullt ut delar bostad. Uttrycket att ”bo tillsammans” bör således i detta sammanhang inte begränsas enbart till den situationen då föräldrarna huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad.

Även föräldrar som inte på det sättet lever tillsammans men som ändå har en hushållsgemenskap i nyss angiven mening bör omfattas av uttrycket. Det förhållandet att föräldrar som inte är gifta med varandra eller folkbokförda på samma adress får ytterligare gemensamma barn tyder på att de har en sådan hushållsgemenskap att de ska anses bo tillsammans (HFD 2018 ref. 70).

I aktuellt mål har Försäkringskassan ifrågasatt om AA är ensamstående och påstått att hon varit sammanboende med BB under de i målet aktuella tidsperioderna. Förvaltningsrätten anser att utredningen i målet med tillräcklig grad av sannolikhet visar att AA och BB var sammanboende under de aktuella perioderna. Förvaltningsrätten beaktar då särskilt vad som framkommit om det ekonomiska samarbete som funnits mellan AA och BB, och vad som har framkommit om att BB använder den parkeringsplats som AA förhyr.

AA har därmed felaktigt fått underhållsstöd och bostadsbidrag för de aktuella perioderna och det föreligger därmed grund för återkrav. Det har inte kommit fram någon anledning att ifrågasätta Försäkringskassans beräkningar av de aktuella beloppen. Återbetalningsskyldigheten för dessa förmåner är strikt. Det innebär att kravet på återbetalning inte förutsätter att den felaktiga utbetalningen kan läggas mottagaren till last (108 kap. 2, 8 och 9 §§ SFB).

Under vissa förutsättningar får Försäkringskassan dock helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning. När det gäller det felaktigt utbetalda bostadsbidraget har AA inte anmält ändrade förhållanden till Försäkringskassan. Det har inte kommit fram något som talar för att AA inte skäligen borde ha insett att hon borde ha gjort en sådan anmälan till Försäkringskassan. Kravet på återbetalning av bostadsbidrag får därför inte efterges (jfr 108 kap. 9 och 14 §§ SFB).

När det gäller krav på återbetalning av underhållsstöd får Försäkringskassan helt eller delvis efterge det om det finns särskilda skäl (108 kap. 11 § SFB). Eftergift har i praxis kunnat komma i fråga för att mildra konsekvenserna av det stränga personliga ansvar som följer av återbetalningsskyldigheten och för att anpassa beloppets storlek till den återbetalningsskyldiges ekonomiska och sociala situation.

En individuell och sammanvägd bedömning av omständigheterna bör göras. De faktorer som kan behöva beaktas är bl.a. orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska och sociala förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter (se Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i RÅ 2008 ref. 2).

I aktuellt mål har Försäkringskassan anfört att det förhållande att AA själv orsakat den felaktiga utbetalningen genom att inte uppfylla sin anmälningsskyldighet utgör ett starkt skäl mot eftergift. Förvaltningsrätten instämmer i Försäkringskassans bedömning att det inte finns särskilda skäl för eftergift. Sammantaget anser förvaltningsrätten att det överklagade beslutet var riktigt. Överklagandet ska därför avslås.

Kammarrätten i Stockholm

Yrkanden m.m.

AA yrkar att kammarrätten upphäver Försäkringskassans beslut om återbetalning av bostadsbidrag och underhållsstöd. Hon för fram bl.a. följande. Förvaltningsrättens dom är felaktig utifrån gällande rättspraxis eftersom Försäkringskassans beslut om återkrav står i strid med de verkliga förhållandena. Hon och exmaken har inte bott tillsammans efter deras skilsmässa 2019.

Exmaken har visserligen haft umgänge med deras tre barn i hennes bostad men detta har en illasinnad granne tolkat som att exmaken sammanbott med familjen och anmält detta till Försäkringskassan. Hon och exmaken har visat att de inte har något omfattande ekonomiskt samarbete att man kan tala om hushållsgemenskap. De har var sin ekonomi och har inte återupptagit sin familjegemenskap.

Försäkringskassan har vidare under 2021 anmält henne för bidragsbrott. Åklagarmyndigheten har i underrättelse den 12 september 2022 beslutat att inte väcka åtal eftersom det inte har förelegat tillräckliga skäl för att väcka åtal. Det framgår att man med hänsyn till bevisningen på objektiva grunder inte kunde förvänta sig en fällande dom.

Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. Precis som förvaltningsrätten har kommit fram till anser Försäkringskassan att utredningen i målet med tillräcklig grad av sannolikhet visar att AA och exmaken ska anses vara sammanboende under de aktuella perioderna. De omständigheter som kommit fram i form av parkeringsplatser, bilar och ekonomiskt utbyte talar med tillräcklig styrka för att AA och exmaken ska anses som sammanboende vid bedömningen av rätten till bostadsbidrag.

Det är hon som har att visa att så inte är fallet. Hon har inte kommit in med uppgifter och förklaringar som på ett trovärdigt sätt motbevisar övrig utredning i målet. Hon har alltså inte gjort sannolikt att hon ska anses som ensamstående. De uppgifter som har lämnats av AA och exmaken är i vissa delar motstridiga.

Vid en sammantagen bedömning, tillsammans med otydligheterna och motsättningarna i deras uppgifter, anser Försäkringskassan att utredningen med hög grad av sannolikhet talar för att AA inte ska anses som ensamstående. Bostadsbidrag och underhållsstöd har därmed felaktigt utgått och ska återbetalas. Avseende frågan om eftergift hänvisas till motiveringen i det överklagade beslutet och förvaltningsrättens dom.

Skälen för kammarrättens avgörande

Frågan i målet

Det kammarrätten ska pröva är om Försäkringskassan har haft skäl för att besluta om återbetalning av utgivet bostadsbidrag för perioden april 2019−september 2020 och underhållsstöd för perioden maj 2019oktober 2020 och i förekommande fall om det finns särskilda skäl för eftergift av återbetalningsskyldigheten.

Återbetalning av underhållsstöd

En grundläggande förutsättning för rätt till underhållsstöd är att barnets föräldrar inte bor tillsammans. När det gäller underhållsstöd har Högsta förvaltningsdomstolen slagit fast att det inte bara är den faktiska boendesituationen som är avgörande för om två personer ska anses bo tillsammans. Det finns också anledning att väga in om personerna har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande även om de inte fullt ut delar bostad i den meningen att personerna huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad (HFD 2018 ref. 70).

Kammarrätten bedömer att Försäkringskassan i tillräcklig grad har gjort sannolikt att AA exmaken under perioden maj 2019– oktober 2020 har haft en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande och att AA inte förmått motbevisa detta. Det som AA har fört fram förändrar inte denna bedömning. Det finns alltså grund för återbetalning av de 85 692 kr som hon har fått för mycket i underhållsstöd. Kammarrätten anser att det inte finns särskilda skäl för eftergift. Överklagandet ska därför avslås i denna del.

Återbetalning av bostadsbidrag

Enligt 95 kap. 6 § socialförsäkringsbalken likställs sambor med makar när det gäller bostadsbidrag och detsamma gäller enligt 100 kap. 3 § för bostadstillägg. I 2 kap. 13 § anges att vad som avses med sambor framgår av 1 § sambolagen (2003:376). Enligt 1 § första stycket sambolagen är en av förutsättningarna för att det ska föreligga ett samboskap att två personer stadigvarande bor tillsammans. I det ligger att det ska finnas en gemensam bostad som har karaktär av permanentbostad för dem båda.

Denna förutsättning kan vara uppfylld även i ett fall då den ene av dem dessutom har en annan bostad, som han eller hon använder i viss utsträckning och där denne är folkbokförd. Det är inte fråga om ett samboskap om samlevnaden endast tar sig uttryck i att den ene besöker den andre, oavsett om besöken har stor regelbundenhet och frekvens (HFD 2023 ref. 15 I).

Försäkringskassan har bedömt att AA och exmaken är sammanboende och grundat detta på att de har en hushållsgemenskap. Det är dock inte tillräckligt för att en försäkrad vid bedömningen av rätt till bostadsbidrag ska kategoriseras som sambo. Av utredningen framgår att AA och exmaken har varit folkbokförda på olika adresser under den aktuella perioden. Det talar för att de inte bor tillsammans. Mot detta ska ställas att exmakens bil har stått parkerad på AAs parkeringsplats under en längre period och att brev från Försäkringskassan adresserade till exmakens folkbokföringsadress har kommit i retur.

Enligt kammarrättens bedömning ger utredningen dock inte med tillräcklig grad av sannolikhet stöd för uppfattningen att AA och exmaken har varit sambor i den mening som avses i sambolagen under den aktuella perioden. Att AA och exmaken har haft gemensam hushållsgemenskap medför inte någon annan bedömning. Det finns därmed inte grund för återbetalning av bostadsbidrag och förvaltningsrättens dom och Försäkringskassans beslut ska därför upphävas i denna del.

Kammarrätten i Stockholm dom den 2024-01-03 i mål nr 3921-23.