I.
Socialstyrelsen
X ansökte hos Socialstyrelsen om förstöring av ett hos läns allmänna försäkringskassa befintligt läkarintyg beträffande X utfärdat den 29 januari 1982 av t.f. distriktsläkaren Y. Socialstyrelsen (1988-02-15) fann att det från allmän synpunkt fanns skäl att bevara intyget. Med stöd av patientjournallagen (1985:562) avslog styrelsen därför X:s ansökan. I besvär vidhöll X sin ansökan.
Kammarrätten i Stockholm
Kammarrätten i Stockholm (1988-04-27, Weidling, Lindberg, referent, Bergman) ändrade inte Socialstyrelsens beslut.
Regeringsrätten
I besvär hos regeringsrätten ansågs X vidhålla sin ansökan. Prövningstillstånd meddelades. Regeringsrätten (1989-11-22, M Sjöberg, Dahlman, Bouvin, von Bahr) yttrade:
En patientjournal skall enligt 3 § patientjournallagen innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten. Om den närmare innebörden av denna föreskrift anförs bl.a. följande i socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till patientjournallagen (SOSFS 1985:28): Härvid får först beaktas att en patientjournal är avsedd att vara ett stöd för den eller de personer som ansvarar för patientens behandling, att utgöra underlag för bedömning av akuta åtgärder som skall vidtas av någon som inte tidigare träffat patienten, t.ex. en jourhavande läkare, samt att utgöra underlagsmaterial vid tillsyn och kontroll av den vård patienten erhållit.
En patientjournal bör sålunda föras på ett sådant sätt att journaluppgifterna i nödvändig omfattning och så snabbt som erfordras finns tillgängliga för den eller de personer som ytterst ansvarar för patientens vård. Varje uppgift skall enligt 4 § patientjournallagen utformas så att patientens integritet respekteras. Uppgifter i en journalhandling får enligt 6 § inte utplånas eller göras oläsliga i andra fall än som avses i 13 §.
Bestämmelserna om förstöring av journalanteckningar infördes först i 11 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso och sjukvårdspersonalen m.fl. (se prop 1978/79:220). Bestämmelserna har sedermera i samband med att de fick ett vidgat tillämpningsområde förts över till 13 § patientjournallagen (se prop 1984/85:189).
Enligt 13 § sistnämnda lag får Socialstyrelsen på ansökan av patient eller någon annan som omnämns i en patientjournal förordna att journalen helt eller delvis skall förstöras. Förutsättning för detta är enligt lagrummet liksom enligt tidigare föreskrift i 1980 års lag ‐ dels att godtagbara skäl anförs för ansökningen, dels att patientjournalen eller den del därav som skall förstöras uppenbarligen inte behövs för patientens vård och dels att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
Bestämmelserna om journalförstöring har tillkommit på grund av att journalerna ofta innehåller ömtåliga personliga uppgifter som kan innebära svåra påfrestningar för vissa människor. Därvid har uttalats att patientens önskan om förstöring har stor betydelse men att också samhällets intresse av att kunna meddela så god och säker sjukvård som möjligt åt medborgarna måste tas med i bilden.
Vidare har påpekats att det kan finnas andra allmänna intressen som påkallar att journaler bevaras. I sistnämnt hänseende har särskilt framhållits behovet av insyn, forskning och ekonomi i vården. Som exempel har nämnts behovet av forskning om miljöbetingade sjukdomar inom exempelvis arbetsmiljöområdet och möjligheten att i framtiden utreda arbetssjukdomsärenden.
Det har även uttalats att det är av vikt att bl.a. domstolarnas särskilda behov av att bevara visst bevismaterial kan beaktas. Som exempel på vad som skall utgöra godtagbara skäl anförs i motiven (prop 1978/79:220 s 49) endast att det är fråga om sådana anteckningar att det rimligen kan medföra en psykisk belastning eller liknande för patienten om anteckningarna bevaras.
I prop 1984/85:189 s 28 ‐ 30 anförs också att det i nästan alla fall då patientjournaluppgifter förstörts har varit fråga om kränkande, ömtåliga, osanna eller annars missvisande uppgifter. Denna praxis godtas i propositionen.
Regeringsrätten finner mot bakgrund av det anförda att de intressen som enligt motiven talar mot en förstöring av en patientjournal i allt väsentligt kan tryggas genom en riktig tillämpning av de båda i 13 § patientjournallagen föreskrivna villkoren om att patientjournalen uppenbarligen inte behövs för patientens vård och om att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
Det som skall rymmas i uttrycket “godtagbara skäl” blir följaktligen sådant som mycket nära knyter an till patientens personliga intressesfär. Detta leder i sin tur till att kravet på godtagbara skäl bör kunna sättas tämligen lågt. I detta mål är fråga om huruvida förutsättningar föreligger att förstöra ett hos läns allmänna försäkringskassa befintligt läkarintyg beträffande X.
Intyget har utfärdats den 29 januari 1982 av t.f. distriktsläkaren Y. I intyget anges under rubriken “Sammanfattande beskrivning av hälsotillståndet samt latinsk och svensk diagnos eller nomenklaturnr (huvuddiagnosen först)”: “43-årig man med mångåriga ryggbesvär i relation till tungt arb. och med en påtaglig psykastenisk bild, som pat tycks ha fallit in i efter en långvarig period av mer uppenbara psyk besvär. Pat synes inte klara av ngn arb situation eft omfattande försök under flera år av arb förmedlingen, vilket nu synes ha sin grund i en stark stresskänslighet och kontaktsvårigheter. ‐ Psykastenia. Insuff dorsi.”
Som grund för sitt yrkande om att intyget skall förstöras anför X att hans arbetsoförmåga helt kan förklaras av organiska förändringar i höft och bäcken. Uppgifterna om psykiska besvär är felaktiga. Till stöd härför åberopar X bl.a. att Y i en skrivelse den 30 september 1986 till Socialstyrelsen anfört att uppgifterna om psykiska besvär i intyget bör förklaras sakna giltighet eftersom han har haft en mycket bristfällig grund just för påståendet om psykiska besvär. Med hänsyn till vad Y anfört i skrivelsen till Socialstyrelsen får X anses ha anfört godtagbara skäl för sin ansökan om förstöring av läkarintyget vad gäller uppgifterna om psykisk sjukdom.
Vad gäller förutsättningarna i övrigt för förstöring av läkarintyget är emellertid följande att beakta. Av handlingarna i målet framgår att X under flera år i början av 1980-talet återkommande besökt läkare för ryggbesvär och att hans psykiska status i samband därmed vid flera tillfällen varit föremål för medicinsk bedömning. Det nu ifrågavarande intyget har tillsammans med annan befintlig utredning beträffande X:s hälsotillstånd legat till grund för Försäkringskassans beslut om sjukbidrag till X.
Uppgifterna i intyget synes också ha tagits i beaktande när fråga uppkommit om rätt för X till ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Vid nu angivna förhållanden och då det inte kan antas att intyget skulle ha saknat betydelse för Försäkringskassans helhetsbedömning av X:s hälsotillstånd oaktat riktigheten i intygets innehåll till vissa delar numera satts i fråga, finner regeringsrätten att det från allmän synpunkt inte uppenbarligen saknas skäl att bevara intyget i de delar som avser psykisk sjukdom.
X:s talan kan därför inte bifallas. Det saknas mot denna bakgrund skäl att ingå på prövning av huruvida det ifrågavarande intyget behövs för X:s vård. Regeringsrätten bifaller inte besvären.
Regeringsrådet Mueller var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Till det stycke i regeringsrättens dom som inleds med orden: “Med hänsyn till vad Y” skall fogas en mening av följande lydelse: Av samma skäl kan intyget i dessa delar uppenbarligen inte behövas för X:s vård. Vidare skall stycket omedelbart före regeringsrättens domslut utgå.
II.
Socialstyrelsen
Z ansökte hos Socialstyrelsen om förstöring av sin patientjournal förd vid barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen vid centrallasarettet i.
Socialstyrelsen (1988-01-04) fann inte att Z anfört godtagbara skäl för sin ansökan. Med stöd av 13 § patientjournallagen avslog styrelsen därför densamma. I besvär vidhöll Z sin ansökan.
Kammarrätten i Stockholm
Kammarrätten i Stockholm (1988-04-26, Weidling, Lindberg, referent, Pernold) ändrade inte Socialstyrelsens beslut.
Regeringsrätten
I besvär hos regeringsrätten vidhöll Z sin ansökan om förstöring av sin patientjournal. Till stöd för ansökningen anförde hon bl.a. följande. När hon var ungefär 13 ‐ 14 år besökte hon i samband med att föräldrarna separerade en läkare på barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen på lasarettet i. Idag ‐ tio år senare ‐ är hennes dåvarande problem lösta.
Eftersom hon har en del bekanta på lasarettet och speciellt på den nämnda mottagningen lider hon av att dessa bekanta kan få veta en del om henne som hon helst vill behålla för sig själv. Hon framhåller också att hon bor i en liten stad, där hon har en stor bekantskapskrets, och att människor fortfarande är oförstående när det gäller psykiatriska besök. Prövningstillstånd meddelades.
Socialstyrelsen avgav yttrande i målet. Regeringsrätten (1989-11-22, M Sjöberg, Mueller, Dahlman, Bouvin, von Bahr) yttrade: En (= första ‐ sjätte styckena i regeringsrättens dom i mål I) lågt. Mot nu angivna bakgrund finner regeringsrätten att vad Z anfört får anses utgöra godtagbara skäl för hennes ansökan om att patientjournalen skall förstöras. Enligt yttrande avgivet till Socialstyrelsen den 9 oktober 1987 av en chefsläkare och en tf. klinikchef vid lasarettet kommer patientjournalen för Z knappast att behövas för eventuell framtida vård.
Med hänsyn härtill och med beaktande av situationen kring den ifrågavarande behandlingen och den förhållandevis långa tid som förflutit från behandlingens upphörande, i oktober 1982, är det enligt regeringsrätten uppenbart att patientjournalen inte längre behövs för framtida vård. Även från allmän synpunkt finns uppenbarligen inte skäl att bevara journalen. Z:s talan skall därför bifallas.
Med ändring av kammarrättens dom förordnar regeringsrätten att den ifrågavarande patientjournalen skall förstöras i sin helhet. Även eventuella kopior eller upptagningar av dessa handlingar skall förstöras. Regeringsrätten uppdrar åt Socialstyrelsen att ombesörja verkställighet av förordnandet.
III.
Socialstyrelsen
Q ansökte hos Socialstyrelsen om förstöring av sin patientjournal förd vid talvårdsmottagningen vid centrallasarettet.
Socialstyrelsen (1986-10-06) yttrade: Socialstyrelsen förordnar med stöd av 13 § patientjournallagen att i journalen ingående tre “Terapiblad” skall förstöras. Finns kopia av bladen skall även denna förstöras. För den händelse bladen även finns i centralt dataregister eller i något lokalt placerat minidatorsystem eller är överförda exempelvis till mikrofilm skall förstöring ske även där.
Socialstyrelsen uppdrar åt läns landstings hälso- och sjukvårdsnämnd att svara för verkställigheten av förordnandet. Då Socialstyrelsen inte finner att Q anfört godtagbara skäl för ansökan i övrigt avslår styrelsen densamma i denna del.
I besvär vidhöll Q sin ansökan.
Kammarrätten i Stockholm
Kammarrätten i Stockholm (1988-02-29, Weidling, Lindberg, referent, Pernold) ändrade inte Socialstyrelsens beslut.
Regeringsrätten
I besvär hos regeringsrätten vidhöll Q sin ansökan om förstöring av återstående delar av sin patientjournal. Till stöd för ansökningen anförde hon bl.a. följande. Hon sökte talvårdsmottagningen för att få hjälp med kvarvarande talsvårigheter efter en operation av en medfödd gomdefekt. Hon hänvisades då till logoped för talbehandling.
Journalen är upprättad av logopeden i samband med hennes besök hos honom en gång i veckan under några månaders tid. Behandlingarna hos logopeden kom huvudsakligen att inriktas på annat än uppövning av hennes talförmåga. Detta framgår av journalen. Den innehåller bl.a. uppgifter om hennes uppväxt- och familjeförhållanden ävensom personliga förhållanden i övrigt. Dessa uppgifter, som enligt hennes uppfattning i stor utsträckning är nedsättande, missvisande eller klart felaktiga, borde inte ha antecknats i en journal som förts i samband med logopedbehandling. Journalens existens utgör en oerhörd psykisk belastning för henne.
Prövningstillstånd meddelades. Socialstyrelsen avgav yttrande i målet. Regeringssrätten 1989-11-22, M Sjöberg, Mueller, Dahlman, Bouvin, von Bahr) yttrade: En (= första ‐ sjätte styckena i regeringsrättens dom i mål I) lågt. Anteckningarna i Q:s journal bekräftar hennes uppgift att behandlingstillfällena hos logopeden till stor del kommit att ägnas åt annat än talträning.
I journalen finns vissa anteckningar om förhållanden av ömtålig personlig art. Även om uppgifterna är korrekta och relevanta i sitt sammanhang är det förståeligt att Q inte önskar ha dem intagna i en journal över behandling av henne hos logoped, liksom att hon ifrågasätter rimligheten av att journalen över huvud taget bevaras. Anledning saknas att betvivla att journalens existens vållar henne lidande.
Nu andragna omständigheter sedda i samband med Q:s syfte med hänvändelsen till talvårdsmottagningen får enligt regeringsrättens mening anses innefatta godtagbara skäl för hennes önskan att få journalhandlingarna förstörda. I yttrande avgivet till Socialstyrelsen har den behandlande logopeden och vederbörande klinikchef tillstyrkt Q:s ansökan om journalens förstöring.
Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner regeringsrätten att journalen uppenbarligen inte behövs för eventuell framtida vård och att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen. Q:s talan skall därför bifallas.
Med ändring av kammarrättens dom förordnar regeringsrätten att den ifrågavarande patientjournalen med tillhörande bandinspelningar skall förstöras i sin helhet. Även eventuella kopior och upptagningar av dessa handlingar skall förstöras. Regeringsrätten uppdrar åt Socialstyrelsen att ombesörja verkställighet av förordnandet.
Föredragna 1989-10-18, föredragande Schele, målnummer 2420-1988, 2565-1988 och 1531-1988 Litteratur: SOU 1978:26, s 143 ‐ 145, 158 ‐ 159; prop 1978/79:220, s 36 ‐ 37, 49 ‐ 50; SOU 1984:73, s 179 ‐ 180; prop 1984/85:189, s 28 ‐ 30, 49 ‐ 50; SOSFS 1985:28, s 2