Sammanfattning
Lagen innehåller bestämmelser om hälso- och sjukvårdsåtgärder som utförs i form av egenvård. Vad som avses med egenvård och en hälso- och sjukvårdsåtgärd framgår av lagen. Det finns även en bestämmelse om hur egenvård förhåller sig till sådan vård som lämnas enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL.
Egenvård
Med egenvård avses en hälso- och sjukvårdsåtgärd som hälso- och sjukvårdspersonal bedömer att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon annan. Begreppet egenvård används i andra lagar, exempelvis i författningar på läkemedelsområdet, och där har de en delvis annan innebörd.
Med någon annan avses en fysisk person som utför hälso- och sjukvårdsåtgärden i fråga utanför hälso- och sjukvårdsverksamhet hos en vårdgivare enligt HSL. HSL inte gäller när egenvård utförs. Egenvård ska skiljas från delegerad hälso- och sjukvård enligt 6 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Delegerad hälso- och sjukvård utförs inom ramen för HSL.
Hälso- och sjukvårdspersonalens bedömning att en patient själv eller med hjälp av någon annan kan utföra en hälso- och sjukvårdsåtgärd (egenvårdsbedömningen) är en åtgärd för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla en sjukdom eller en skada. Åtgärden utgör därmed hälso- och sjukvård enligt 2 kap. 1 § HSL. Det innebär att bedömningen inte får göras i strid med bestämmelserna om god vård och patientsäkerhet i HSL och patientsäkerhetslagen. Egenvårdsbedömningen ska enligt bestämmelsen göras av hälso- och sjukvårdspersonal som har behandlingskontakt med patienten. Bedömningen görs under personligt yrkesansvar, vilket innebär att misskötsel vid egenvårdsbedömningar kan aktualisera ingripanden enligt 7 och 8 kap. patientsäkerhetslagen. Det skulle t.ex. kunna handla om att yrkesutövaren gör en bedömning av aktuellt slag utanför det egna kompetensområdet.
Det går inte generellt att säga vilka åtgärder som kan utgöra egenvård, utan det måste bedömas av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal i varje enskilt fall. Egenvårdsinsatser kan vara allt från enklare åtgärder, som exempelvis såromläggning och påtagning av stödstrumpor, till mer avancerade åtgärder som hemdialys och respiratorvård i hemmet.[1]
När det gäller egenvård som utförs med hjälp av någon annan finns det inte något krav på att den enskilde ska medverka aktivt i vårdåtgärderna.[2]
Hälso- och sjukvårdsåtgärd
Med en hälso- och sjukvårdsåtgärd avses enligt bestämmelsen en åtgärd för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla sjukdomar eller skador. Begreppet har därmed samma innebörd som enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 HSL.[3]
Hälso- och sjukvårdspersonal
Med hälso- och sjukvårdspersonal avses enligt bestämmelsen den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården eller som enligt särskilt förordnande har fått motsvarande behörighet. Begreppet har samma innebörd som enligt 1 kap. 4 § första stycket 1 och andra stycket patientsäkerhetslagen.[4] Vilka legitimationsyrken som finns på hälso- och sjukvårdsområdet framgår av 4 kap. 1 § samma lag.
Hälso- och sjukvårdslagen gäller inte
Eftersom egenvård inte utförs i verksamhet hos en vårdgivare eller sjukvårdshuvudman gäller inte HSL vid utförandet (jfr 1 kap. 1 § första stycket HSL). Bedömningen att en vårdåtgärd kan utföras i form av egenvård är dock en hälso- och sjukvårdsåtgärd enligt HSL. Detsamma gäller för hälso- och sjukvårdens planering och uppföljning av egenvården.
Övrigt
Skador som uppstår vid utförandet av egenvård kan inte aktualisera ersättning enligt patientskadelagen (1996:799). Om den enskilde skadas vid utförandet av egenvård får därför bedömningen av ansvaret göras enligt allmänna skadestånds- och straffrättsliga regler. Som framgår ovan är däremot bedömningen att en åtgärd kan utföras som egenvård fortfarande hälso- och sjukvård enligt HSL. Det innebär att det kan bli aktuellt med patientskadeersättning enligt patientskadelagen om det föreligger övervägande sannolikhet för att skadan är orsakad av en felaktig egenvårdsbedömning.[5]