Kammarrätten i Göteborg
YRKANDEN M.M.
AA yrkar i första hand att beslutet om återbetalning av assistansersättning upphävs och i andra hand att kravet på återbetalning helt eller delvis efterges. Hon anför följande. Beslutet om återbetalning innehåller ett flertal motstridigheter. Ingen assistent har på ett tillräckligt tydligt sätt kunnat förklara exakt hur mycket hjälp som hennes tidigare sambo fick.
Flera assistenter har också berättat om hennes omfattande behov. Hon har inte brustit i sin anmälningsskyldighet och har haft rätt till assistansersättning. Kommunen beslutade att bevilja henne personlig assistans bara fem dagar efter Försäkringskassans beslut, vilket indikerar att det finns anledning att ifrågasätta beslutet om återkrav.
Av underinstansernas avgöranden framgår att det finns en osäkerhet om när hennes rätt till assistans upphörde. Återkravet bör i vart fall räknas från en senare tidpunkt än 2017 med hänsyn till den osäkerhet som finns från assistenterna. Målet rör vidare en synnerligen stor summa som hon aldrig kommer kunna betala tillbaka. I övrigt hänvisas till vad som tidigare anförts.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför följande. Att AA beviljats personlig assistans av kommunen saknar relevans för frågan i aktuellt mål. Förutsättningarna för att beviljas assistansersättning respektive personlig assistans är olika. Även kommunens beslut visar att AAs hjälpbehov med de grundläggande behoven bedömts understiga 20 timmar per vecka.
Försäkringskassan har dessutom bedömt att hjälpbehovet uppgick till enbart 5 timmar och 55 minuter. Det är vidare fråga om olika huvudmän och ett beslut från en huvudman innebär inte att även den andre huvudmannen ska fatta ett beslut om beviljande. Det har inte heller skett någon överlappning av besluten.
AA har brustit i anmälningsskyldigheten om att hennes hjälpbehov hade förändrats. Det måste ha stått klart för AA att förändringen var sådan att den kunde påverka rätten till ersättning.
Skälen för kammarrättens avgörande
Kammarrätten anser i likhet med förvaltningsrätten att AA är återbetalningsskyldig för utbetald assistansersättning om 7 963 446 kr för perioden den 1 oktober 2017–11 november 2021. Frågan är då om det finns särskilda skäl för att helt eller delvis efterge kravet på återbetalning.
Eftergift kan komma i fråga för att mildra konsekvenserna av det stränga personliga ansvar som följer av återbetalningsskyldigheten eller för att anpassa beloppets storlek till den återbetalningsskyldiges ekonomiska och sociala situation. En individuell och sammantagen bedömning ska göras där faktorer som kan behöva beaktas bl.a. är orsaken till den felaktiga utbetalningen, hur lång tid som gått sedan utbetalningen, beloppets storlek och den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden, hälsa och försörjningsmöjligheter (RÅ 2008 ref. 2 och HFD 2011 ref. 61).
Högsta förvaltningsdomstolen har helt eftergett ett återkrav när den försäkrade inte insett eller borde ha insett att en utbetalning varit felaktig och ersättningen utgått till det som den var avsedd för (RÅ 2007 ref. 26).
Kammarrätten gör följande bedömning. Å ena sidan rör det sig här om en situation där AA måste ha varit medveten om att assistansen inte utfördes i enlighet med beslutet om assistansersättning och där hon måste anses ha orsakat de felaktiga utbetalningarna. Dessa skäl talar starkt mot att medge eftergift.
Å andra sidan är det här fråga om återbetalning av ett mycket betydande belopp. Av utredningen framgår att AA drabbats av en allvarlig sjukdom och hon har vidare fört fram att hennes sambos bortgång påverkat hennes sociala och ekonomiska situation. AA är [över] 60 år, har begränsade inkomster och det kan antas att hon inte kommer kunna betala tillbaka den felaktigt utgivna assistansersättningen under sin livstid.
Försäkringskassan har vidare inte ifrågasatt att den utbetalda assistansersättningen använts för kostnader för personliga assistenter. Efter Försäkringskassans beslut om återkrav har AA också beviljats personlig assistans av kommunen med 101 timmar och 30 minuter per vecka, varav 15 timmar och 15 minuter för grundläggande behov.
Även om Försäkringskassan bedömt att hennes hjälpbehov med de grundläggande behoven uppgår till 5 timmar och 55 minuter, anser kammarrätten att utredningen visar att den utgivna assistansersättning i vart fall till viss del gått till att tillgodose ett faktiskt hjälpbehov som AA haft med de grundläggande behoven och andra personliga behov till följd av sin funktionsnedsättning.
Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i aktuellt fall finner kammarrätten att det finns anledning att efterge kravet till viss del. Med hänsyn tagen till att AA måste anses ha orsakat de felaktiga utbetalningarna bör det dock inte komma i fråga att bevilja eftergift med mer än en fjärdedel av det återkrävda beloppet.
AA är därför skyldig att betala tillbaka 5 972 584 kr som hon har fått för mycket i assistansersättning för perioden den 1 oktober 2017–11 november 2021. Överklagandet ska därmed delvis bifallas i enlighet med detta.
—
Kammarrätten i Göteborg dom den 2024-05-08 i mål nr 6332-23.