Kammarrätten Stockholm om sjukpenninggrundande inkomst

Innehåll

Bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst

Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 3 lagen (1962:381) om allmän försäkring framgår att under tid då den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande får SGI:n under vissa förutsättningar inte sänkas. Bestämmelsen i punkt 3 gäller enligt 3 § förordningen (2000:1408) om tillämpningen av vissa skyddsbestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst bl.a. en försäkrad som är arbetslös och som är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten samt aktivt söker sådant arbete och är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen.

Frågan i målet

Den tvistiga frågan i målet är om de anställningar kvinnan haft vid Företaget ett och Företaget två ger anledning till att höja Försäkringskassans fastställda sjukpenninggrundande inkomst från och med ett visst datum år 2009.. Ett beslut om sjukpenninggrundande inkomst ska baseras på ett antagande om en framtida inkomst. Sjukpenninggrundande inkomst kan endast vara sådan inkomst som den försäkrade kan antas komma att åtnjuta tills vidare av arbete under minst sex månader i följd.

Praxis

I praxis har även anställningar som varit begränsade till kortare perioder än sex månader grundat rätt till sjukpenninggrundande inkomst om den försäkrade har haft för avsikt att fortsätta arbeta sedan anställningen upphört. Se RÅ 2009 ref. 76 och FÖD 1986:59.

Anställningen vid Företaget ett omfattade en period om sex månader. Kvinnan avbröt dock anställningen efter drygt en månad. Dagen efter att hon slutade skrev hon in sig hos Arbetsförmedlingen och uppbar aktivitetsstöd fram till att hon började arbeta vid Företaget två. Kammarrätten finner därför inte skäl att ifrågasätta hennes uppgivna avsikt att arbeta även efter att anställningen upphörde.

När det sedan gäller anställningen vid Företaget två så var det en behovsanställning som pågick under drygt tre månader. Kvinnan har uppgett att avsikten var att arbeta där under minst sex månader. Hon har vidare uppgett att hon efter att anställningen upphörde anmälde sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och att hon också varit aktivt arbetssökande. Uppgifterna har inte bestritts av Försäkringskassan.

Vid angivna förhållanden finner kammarrätten att hennes sjukpenninggrundande inkomst ska fastställas med beaktande även av hennes inkomster från Företaget och Företag två. Överklagandet ska således bifallas.