Kammarrätten om arvets betydelse för rätten till ekonomiskt bistånd och krav på utredning

Kammarrätten har prövat om ett arv på cirka 116 000 kronor ska påverka rätten till ekonomiskt bistånd. Domstolen fann att den enskilde haft ett ansvar att hushålla med arvet men konstaterade att socialnämnden inte gjort någon normberäkning eller tillräcklig utredning av biståndsbehovet. Målet återförvisades därför för fortsatt handläggning.

Innehåll

Förvaltningsrätten i Stockholm

Yrkanden m.m.

Socialtjänsten (nämnden) avslog AA:s ansökan om ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen för september 2024. Skälet var att AA i januari 2023 fått information om att ett arv som hon erhållit, uppgående till cirka 116 000 kr, bedömdes räcka i drygt elva månader.

Hennes behov för september bedöms därför vara tillgodosett genom arvet. Hon har heller inte gett in efter frågade handlingar i form av samtliga sidor i sin deklaration.

AA överklagar och för fram att hon fick ingen tydlig skriftlig information om att hon, då hon fick egna pengar, skulle behöva leva på existensminimum tills dessa var slut. Hon har hela tiden utgått från att hon använder sina egna pengar som hon vill utan inblandning av andra. Hon behövde också använda delar av arvet till att köpa sådant hon inte haft råd med under tiden då hon uppbar bistånd.

Nämnden uppger att AA nu lämnat in sin deklaration, varför ansökan är komplett. Avslagsgrunden som kvarstår är att hennes behov kan tillgodoses genom pengarna från arvet.

Skälen för avgörandet

Enligt 4 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt. Enligt fjärde stycket i samma bestämmelse ska den enskilde genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Uttrycket ”inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt” innebär att den som har ekonomiska tillgångar typiskt sett först måste använda sig av tillgångarna innan försörjningsstöd kan komma i fråga. Jfr. prop. 2000/01:80 s. 93 ff.

Den enskilde har ett ansvar för att planera sin ekonomi så att biståndsbehovet minimeras. Om det hos en enskild en månad uppstår ett så kallat normöverskott kan det föras över som en inkomst till nästföljande månad. Ett normöverskott från en månad kan föras vidare under flera månader.

Dock kan det endast under speciella omständigheter komma i fråga att beakta redan förbrukade medel under längre tid än tre månader (se rättsfallet HFD 2017 ref. 51). Det är den som ansöker om bistånd som ska bevisa att förutsättningarna för att han eller hon ska beviljas biståndet är uppfyllda.

Förvaltningsrätten gör följande bedömning. Arvet som AA mottagit uppgår till ett i biståndssammanhang mycket högt belopp. Det föreligger därför sådana speciella omständigheter som gör att det är motiverat att beakta arvet under en längre tid än de sedvanliga tre månaderna.

Förvaltningsrätten anser inte heller att det har gått en så pass lång tid att det är oskäligt att arvet ska medräknas, jfr. Kammarrätten i Stockholms dom den 27 april 2018 i mål nr. 7227-17.

Nämndens bedömning i fråga om att ett arv av den storleken bör räcka i ungefär elva månader framstår som välavvägd och rimlig, och det har inte framkommit någon annan anledning att undanta arvspengarna från biståndsberäkningen. Överklagandet ska därmed avslås.

Kammarrätten i Stockholm

Yrkanden m.m.

AA yrkar att hon ska beviljas sökt bistånd, inklusive inkasso- och påminnelseavgifter, och för fram bl.a. följande. När hon blev nekad försörjningsstöd för september 2024 utsattes hon för fara. Hon kan inte få ett arbete och saknar anhöriga eller vänner som kan hjälpa henne ekonomiskt.

Hon kan inte acceptera att en socialsekreterare har rätt att bestämma över hur mycket av hennes egna pengar som hon ska få spendera under en tidsperiod när hon inte är bidragstagare hos kommunen.

Socialtjänsten för fram att AA fått information om att hennes arv om ca 116 000 kr ska räcka ca elva månader. Hon har inte planerat för sin egen försörjning och hennes behov bedöms ha varit tillgodosett med arvet. Det framkom inga uppgifter om att hennes försörjningsbehov hade försämrats eller ökats.

Skälen för kammarrättens avgörande

Inkasso- och påminnelseavgifter

Det framgår inte av handlingarna i målet att nämndens beslut om ekonomiskt bistånd för september har omfattat inkasso- och påminnelseavgifter. Yrkandet som avser inkasso- och påminnelseavgifter ska därför avvisas.

Ekonomiskt bistånd för september 2024

AA har tidigare uppburit ekonomiskt bistånd fortlöpande. I januari 2024 mottog hon ett arv om ca 116 000 kr. I samband med detta meddelade hon nämnden att hon inte kommer söka ekonomiskt bistånd. Hon fick då information om att hon borde klara sig i ca elva månader med pengarna från arvet. Det har inte kommit fram att hon därefter har haft några andra inkomster. I början av augusti 2024 har hon haft sammanlagt ca 8 000 kr kvar på sina bankkonton. 

Frågan i målet är om arvet som  AA mottog i januari 2024 ska beaktas vid bedömningen av hennes ansökan om ekonomiskt bistånd för september 2024. 

Kammarrätten konstaterar att arvet inte medförde att AA kom närmare att bli självförsörjande på lång sikt. När hon mottog arvet fanns det därmed inte någon tveksamhet kring att hon åter skulle bli beroende av ekonomiskt bistånd för sin försörjning. Det fanns därför skäl för att ställa krav på att hon skulle hushålla med arvet som om hon fortsatt hade bistånd från nämnden.

Vid ansökan om bistånd för september 2024 hade hon inte heller varit långvarigt hänvisad till enbart nödbistånd (jfr HFD 2017 ref. 51). Det var därför riktigt av nämnden att ta hänsyn till arvet. Nämnden har dock inte gjort någon normberäkning inför sitt beslut och har inte heller utrett om det har funnits något godtagbart skäl till att pengarna från arvet räckte en kortare tid än vad nämnden på förhand hade beräknat.

Det går därför inte att på ett tillförlitligt sätt bedöma behov av bistånd för september 2024. Förvaltningsrättens dom och nämndens beslut ska därför upphävas och målet visas åter till nämnden för erforderlig utredning.

_________________________

Kammarrätten i Stockholm dom den 2025-10-13 i mål nr 1363-25.