Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) beslutade att avslå ansökan om förstörande av patientjournal.[1] Som skäl för beslutet angavs i huvudsak att AA inte hade godtagbara skäl för sin ansökan och att journaluppgifterna som han ansökt om att förstöra inte är uppenbart obehövliga att bevara från allmän synpunkt.
AA för fram att journalerna är en psykisk belastning för honom och även djupt integritetskränkande. Journalerna är inte relevanta för framtiden och påverkar på så sätt inte patientsäkerheten. Det står det tydligt i ansökan att han inte har använt läkarintyget för sjukpenning. Försäkringskassan anser inte heller att det inte finns någon anledning att behålla intyget. Ärendet har hanterats slarvigt av IVO och beslutet har baserats på beslutstagarens egna åsikter.
Skälen för avgörandet
Förstörande av patientjournal
Av 8 kap. 4 § patientdatalagen (2008:355) framgår att IVO får besluta att helt eller delvis förstöra en patientjournal på ansökan av patienten eller någon annan som omnämns i journalen. Förutsättningarna för detta är att godtagbara skäl anförs för ansökan, att patientjournalen eller den del av den som ansökan avser uppenbarligen inte behövs för patientens vård och att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
Samtliga tre förutsättningar måste vara uppfyllda för att journalen helt eller delvis ska få förstöras. Förstöring av journaluppgifter är möjligt endast i undantagsfall. Som godtag bara skäl accepteras uppgifter som inte har med vården av patienten att göra och som därför inte bör stå i journalen, det vill säga uppgifter som är helt ovidkommande för vårdsituationen (se prop. 2007/08:126 s. 93 och 264).
Genom inskränkningen att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen ges en möjlighet att beakta olika samhällsintressen som avser journalmaterialet. Det kan till exempel handla om insynen i vården. Det överlämnas åt den beslutande myndigheten att ange i vilken utsträckning samhället har behov av att journalmaterial bevaras (se prop. 2007/08:126 s. 100).
Av AA:s ansökan om journalförstöring framgår att han önskar ta bort hela sin journal hos två vårdgivare och samtliga journaluppgifter för år 2021 hos en tredje vårdgivare. Det har inte kommit fram att uppgifterna i jour nalerna inte har med hans vård att göra. Det har inte heller kommit fram att uppgifterna som förekommer i journalerna är helt ovidkommande för vård situationen. AA har även begärt att ett specifikt läkarintyg hos Försäkringskassan ska tas bort.
Under processen i förvaltningsrätten har det också getts in handlingar från Försäkringskassan. I dessa anges att AA inte har ansökt om sjukpenning under perioden 2019–2023 och att det inte heller har betalats ut sjukpenning, rehabiliteringsersättning, särskilt bidrag, eller ersättning för arbetsresor under perioden. IVO har yttrat sig över handlingarna och har gett in en tjänsteanteckning där det anges att Försäkringskassan bekräftat att aktuellt läkarintyg har utgjort underlag i ett ärende om sjukpenning.
Det framgår vidare att sjukanmälan inte har gjorts av den person som ärendet avser och att det därför inte har föranlett någon utredning eller beslut i ärendet. Mot denna bakgrund och med hänsyn till den restriktiva bedömning som ska göras anser förvaltningsrätten, i likhet med IVO, att AA inte har godtagbara skäl för sin ansökan om journalförstöring och att journaluppgifterna i läkarintyget inte är uppenbart obehövliga att bevara från allmän synpunkt. Det som AA har fört fram leder inte till någon annan bedömning i detta avseende. IVO har därmed haft grund för sitt beslut. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden
AA yrkar att de aktuella patientjournalerna ska förstöras.
Skälen för kammarrättens avgörande
Kammarrätten finner skäl att meddela prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbart avgörande. En myndighet ska enligt 23 § förvaltningslagen (2017:900) se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Enligt 8 kap. 4 § patientdatalagen (2008:355) får Inspektionen för vård och omsorg (IVO) besluta att helt eller delvis förstöra en patientjournal på ansökan av patienten eller någon annan som omnämns i journalen.
Förutsättningarna för detta är att godtagbara skäl anförs för ansökan, att patientjournalen eller den del av den som ansökan avser uppenbarligen inte behövs för patientens vård och att det från allmän synpunkt uppenbarligen inte finns skäl att bevara journalen.
Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 1989 ref. 125 angett att det som ska rymmas i uttrycket ”godtagbara skäl” är sådant som mycket nära knyter an till patientens personliga intressesfär och att kravet på godtagbara skäl därför bör kunna sättas tämligen lågt.
IVO har bedömt att AA inte har godtagbara skäl för sin ansökan. I det överklagade beslutet anges att IVO bedömer det som osannolikt att samtliga uppgifter i alla journaler är helt ovidkommande för vårdsituationen och objektivt sett rimligen psykiskt belastande.
Om den enskilde för fram skäl för sin ansökan som skulle kunna utgöra godtagbara skäl för förstörande av en patientjournal måste prövningen av ansökan göras utifrån den faktiska journalen och uppgifterna i den. En sannolikhetsbedömning av om journalen kan förstöras, som IVO har gjort, ingår inte i prövningen.
Kammarrätten bedömer vidare att ansökan om att förstöra patientjournalerna får anses innefatta en ansökan om att få delar av patientjournalerna förstörda, för det fall det inte är möjligt att förstöra dem helt.
AA har uppgett bl.a. att innehållet i journalerna är känsligt, kränkande, nedsättande och ömtåligt. Kammarrätten bedömer att detta skulle kunna utgöra godtagbara skäl. IVO har dock inte hämtat in journalerna inför prövningen av ansökan och det är därför inte möjligt att bedöma om förutsättningarna för att helt eller delvis förstöra journalerna är uppfyllda. IVO har därmed inte utrett ärendet i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.
Avseende förutsättningarna för att förstöra uppgifterna i ett läkarintyg som lämnats till Försäkringskassan konstaterar kammarrätten följande. IVO har i sitt beslut angett att det finns allmänna skäl att bevara journaluppgifterna eftersom de utgjort underlag hos Försäkringskassan.
Försäkringskassan har, på begäran av AA, lämnat in flera intyg till förvaltningsrätten. Av intygen framgår att Försäkringskassan inte har behov av att behålla läkarintyget eftersom det inte har använts i en ansökan om ersättning och därmed inte heller i ett ärende eller beslut. Förvaltningsrätten har inte kommunicerat intygen med IVO. På grund av underinstansernas bristande utredning ska deras avgöranden undanröjas och målet visas åter till IVO för vidare utredning och ny prövning.
[1] Kammarrätten i Stockholm dom den 2025-11-05 i mål nr 4052-25.