Kammarrätten – journalanteckningar och sjukdomshistorik är tillräckligt för SGI-skydd

Försäkringskassan och förvaltningsrätten ansåg att sökande som ej tagit läkarkontakt eller sökt om förlängd sjukpenning förlorat sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Kammarrätten bedömer dock att journalanteckningar, sökandes egen beskrivning och sjukdomshistoriken är tillräckligt för att göra det sannolikt att hans arbetsförmåga varit nedsatt och att han därmed har skyddat sin SGI.

Innehåll

Förvaltningsrätten i Linköping

Försäkringskassan beslutade att inte ändra sitt tidigare beslut att fastställa att AA inte har rätt till någon sjukpenninggrundande inkomst, förkortad SGI, från och med den 1 oktober 2020, vilket innebar att han inte kunde få sjukpenning för perioden 1 oktober 2020–17 januari 2021.

Som skäl för beslutet angavs i huvudsak att AA saknade skydd för senast fastställd SGI eftersom han inte varit arbetssökande eller haft nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel i förhållande till arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden under perioden 11 september 2019–30 september 2020.

AA yrkar att han ska återfå sin senast fastställda SGI samt beviljas sökt ersättning och anför i huvudsak följande. Han har flera sjukdomar och under perioden september 2019–september 2020 mådde han så dåligt att han inte ens orkade ta kontakt med sin läkare och ansöka om förlängd sjukpenning. Han orkade inte heller släppa in sin boendestödjare så han förlorade både sin inkomst och sitt boendestöd. Det medicinska underlaget visar att han inte var arbetsför under den aktuella perioden.

Försäkringskassan vidhåller sitt beslut.

Skälen för avgörandet

Frågan i målet är om AA har skyddat den SGI som fastställdes från den 1 januari 2017.

I målet har inte annat framkommit än att AA var sjukskriven och erhöll sjukpenning till och med den 10 september 2019 och därigenom skyddade sin SGI men att han från och med den 11 september 2019 inte längre var sjukskriven. AA gör gällande att han även under perioden 11 september 2019–30 september 2020 var förhindrad att arbeta på grund av sjukdom och att hans SGI därigenom fortsatt varit skyddad.

Förvaltningsrätten konstaterar att det i målet inte finns något medicinskt underlag avseende sjukskrivning för perioden 11 september 2019–30 september 2020. Det medicinska underlaget i målet utgörs av dels ett generellt läkarintyg daterat den 23 november 2020, dels ett läkarintyg avseende 100 procents sjukskrivning under perioden 22 september 2020–17 januari 2021, daterat den 8 oktober 2020.

I intygen anges bl.a. att AA har haft ett tydligt försämrat mående sedan ett år tillbaka, att han har haft svårt att ta sig för något och att han därför har uteblivit från vårdbesök. I intyget avseende sjukskrivning anges bl.a. att han är trött, har nedsatt koncentration och svårt att komma igång med aktiviteter.

Förvaltningsrätten bedömer att AA genom den medicinska utredningen inte har förmått göra sannolikt att han under hela perioden har haft nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom på ett sådant sätt att det utgör skydd för hans SGI.

Försäkringskassan har därmed haft skäl för sitt beslut att AA inte har rätt till någon SGI. Överklagandet ska därför avslås.

Kammarrätten i Jönköping

Vad parterna anför

AA

Utifrån det nya underlag som han har lämnat in till kammarrätten och med beaktande av vad som har framkommit hos underinstanserna har han gjort sannolikt att han under perioden hade nedsatt arbetsförmåga på sätt som utgör skydd för hans SGI. Han hade under denna period samma sjukdomsbesvär som han hade såväl tiden före som efter den nu aktuella perioden. Han har därmed också rätt till sjukpenning.

Under nämnda period upplevde han en tydlig försämring i sitt mående och var inte arbetsför i någon omfattning. Försämringen var sådan att han bl.a. var ur stånd att upprätthålla kontakten med psykiatrin för att få en sådan sjukskrivning som var nödvändig för att kunna ansöka om förlängd sjukpenning. Han höll sig isolerad i sin lägenhet och till följd av att han varken svarade på samtal eller släppte in boendestödjarna förlorade han till slut även sitt boendestöd. Han har visserligen inte något sjukskrivningsintyg för perioden, men mot bakgrund av journalanteckningar från boendestöd och från sjukvården är det ändå tydligt att han var fortsatt sjuk.

I läkarintyg samt läkarutlåtande framgår samma diagnoser och väsentligen samma sjukdomsbesvär som i de läkarintyg som har legat till grund för tidigare erhållen sjukpenning. Vidare framkommer att han har fortsatt helt nedsatt arbetsförmåga och att hans mående tydligt har försämrats sedan föregående år. Underlaget, som är utfärdat av läkare vid den klinik där han har blivit sjukskriven under samtliga år som han har fått sjukpenning, grundar sig på god kännedom om hans sjukdomshistorik, läkarundersökning tiden efter den i målet aktuella perioden samt journalanteckningar daterade under den aktuella perioden.

Det finns därför ingen anledning att ifrågasätta vad som framkommer i den medicinska utredningen om hans sjukdomsbesvär och nedsatta arbetsförmåga under den period som det är fråga om i målet. Han är efter den aktuella perioden fortsatt sjukskriven på heltid i två år på grund av samma sjukdomar och besvär som tidigare. Även under denna tid har hans arbetsförmåga bedömts som helt nedsatt.

Försäkringskassan

AAs sjukperiod inleddes år 2014. Sjukperioden avslutades i september 2019, eftersom han inte inkom med några ytterligare medicinska underlag. Det kan noteras att den sista bedömningen i perioden gjordes utifrån ett medicinskt underlag daterat den 30 januari 2019. Nästa medicinska underlag är daterat den 8 oktober 2020.

Det finns dock ett antal noteringar från öppenvården och endokrinmottagningen av vilka framgår att AA har svårigheter i vårdkontakterna, liksom noteringar som visar en nedsatt arbetsförmåga. Det rör sig dock om en period på över ett år och det finns i princip inga uppgifter om vad AA har gjort under den tiden. Det kan naturligtvis argumenteras att bristen på vårdkontakter är en konsekvens av diagnoserna, men för att skydda en SGI krävs att arbetsförmågan varit nedsatt under samtliga dagar. Underlagen indikerar att aktivitetsbegränsningarna varierar och han har därför inte har visat att arbetsförmågan har varit nedsatt under hela perioden.

Skälen för kammarrättens avgörande

Frågan i målet är inledningsvis om AA har skyddat sin senast fastställda SGI under perioden 11 september 2019–30 september 2020. AA gör gällande att hans SGI har varit skyddad eftersom han inte förvärvsarbetat av sådan anledning som ger rätt till sjukpenning.

Av utredningen i målet framgår att AA har varit beviljad hel sjukpenning under perioden 7 oktober 2014–10 september 2019. Av sjukskrivningsintyg avseende den tiden framgår bl.a. att hans tillstånd har präglats av trötthet, apati och initiativlöshet.

AA har även lämnat in sjukskrivningsintyg för perioden 1 oktober 2020–17 januari 2021. Av detta intyg framgår bl.a. att han upplever trötthet och igångsättningssvårigheter.

Såvitt avser perioden 11 september 2019–30 september 2020 finns inget läkarintyg.

Av journal från kommunens boendestöd framgår emellertid följande. Planerade besök mellan september 2019 och februari 2020 avbokades på grund av att personalen inte fick kontakt med AA. Insatsen avslutades på grund av att han inte tog emot stödet. I telefonsamtal den 18 oktober 2019 uppgav AA att han inte orkade ta emot besök då han inte hade gått upp ur sängen, att han inte mådde bra, samt att han sov 15–20 timmar per dygn och vilade övrig tid.

Av sjukvårdsjournaler framgår att vårdgivare haft svårt att få tag på AA under hösten 2019 samt vintern, våren och sommaren 2020. Vidare framgår att han under samma tid underlåtit att lämna vissa prover, trots upprepade påminnelser från vårdpersonal, samt att han vid några tillfällen uttryckte att han kände sig trött och inte mådde bra. När AA hösten 2020 återupprättade en kontakt med sin vårdcentral beskrev han enligt anteckningarna ett försämrat mående sedan ett år tillbaka och uppgav att han inte hade orkat ta sig för något, utan spenderat dagarna i sängen.

Det rör sig visserligen om en period på över ett år och om besvär som kan variera över tid. Kammarrätten bedömer dock mot bakgrund av vad som framgår av ovan redovisade journalanteckningar, AAs egen beskrivning av sitt mående och hans sjukdomshistorik att han har visat att hans sjukdomssymtom har varit konstanta såväl innan, under som efter perioden 11 september 2019–30 september 2020.

AA har därmed gjort sannolikt att hans arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel under perioden. Han har därmed skyddat sin SGI, varför underinstansernas avgöranden ska upphävas i denna del.

Kammarrätten i Jönköping dom den 2023-01-18 i mål nr 1848-22