Kammarrätten ger sökande rätt till insatsen bostad med särskild service

Vård- och omsorgsnämnden och förvaltningsrätten ansåg att sökandes behov är tillräcklig för att beviljas omsorg på ett boende med särskilt service enligt LSS för att hon ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor. Men med ett nyinkommet läkarintyg till kammarrätten bifalls överklagandet och insatsen beviljas.

Innehåll

Förvaltningsrätten i Linköping

Bakgrund och yrkanden

Vård- och omsorgsnämnden beslutade den 26 mars 2021 att avslå AAs ansökan om insats i form av bostad med särskild service för vuxna enligt 9 § 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Som skäl för beslutet angavs sammanfattningsvis att AAs behov av särskilt stöd i vardagen inte är av omfattande karaktär och därför inte bedöms ha rätt till bostad med särskild service. Hennes behov är även tillgodosedda på annat sätt då hon är beviljad insats enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, i form av boende med särskilt stöd.

AA yrkar att hon ska beviljas bostad med särskild service för vuxna och anför bland annat följande. Hon har nyligen diagnosticerats med en funktionsnedsättning som medför att hon tillhör personkretsen enligt LSS.

Beslutet är i stort grundat på gamla uppgifter varav många idag är felaktiga. Nämnden hänvisar upprepade gånger till tidigare utredningar och hon anser att en ny utredning behöver göras över den aktuella situationen. Det är heller inte rättvist att använda tidigare utredning, som medförde ett avslag om LSS-boende, eftersom hon inte hade sin diagnos klar då. I samband med att hon ansökte om kontaktperson skickade hon in synpunkter som hon ville att handläggaren skulle beakta även i denna utredning. Hon kan dock inte se att så har skett.

Uppgifter som till exempel att hon kommer iväg på sysselsättning, klarar att handla själv, tillaga mat med mera, följer med personal på aktiviteter samt umgås med grannar på boendet stämmer inte. Sysselsättningen har inte fungerat de senaste ett och ett halvt åren. Uppgifter har hämtats från en genomförandeplan från hennes boende och den är inte perfekt anpassad för hennes situation utan stelbent och inte individanpassat. Det skulle kunna göras på ett helt annat sätt med beslut enligt LSS och man skulle få tid att göra det som behöver göras. Hon har behov av stöd i vardagen i så gott som allt. AA åberopar en utredning från sitt tidigare boende samt psykologutlåtande till stöd för sin talan.

Nämnden anser att överklagandet ska avslås och anför bland annat följande. Nämnden var under handläggningen av ärendet i kontakt med AAs gode man, eftersom denne ansåg att utredningen innehöll felaktiga uppgifter. Den gode mannen uppmanades att inkomma med synpunkter. Nämnden har tagit del av de synpunkter som inkommit men bedömer att beslutet inte ska ändras.

Personal på AAs boende har vid samtal i samband med utredningen uppgett att hennes behov av stöd är detsamma som framgår av genomförandeplanen daterad den 13 januari 2021. Information om uppföljning av genomförandeplanen har tagits in i utredningen. I utredningen hänvisas till tidigare psykolog- och läkarutlåtanden. Den psykologutredning daterad den 22 januari 2021 som också utgör underlag för beslutet innehåller dock både uppgift om AA fastställda diagnos samt behov och svårigheter.

Nämndens bedömning att AAs stödbehov inte är av den karaktär och omfattning som krävs för att beviljas bostad med särskild service samt att hennes behov tillgodoses genom redan beviljad insats enligt SoL kvarstår.

Skälen för avgörandet

Rättslig reglering

Av 7 § LSS framgår att personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1–9, om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Den enskilde ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.

Av 9 § 9 LSS framgår att en av insatserna för särskilt stöd och särskild service är bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna. Reglerna gällande bostad med särskild service för vuxna tillkom med anledning av att det fanns behov av att kunna erbjuda personer med omfattande funktionshinder tillgång till en lämplig och individuellt anpassad bostad med service.

Bostad med särskild service finns i form av gruppbostad, servicebostad, eller av kommunen särskilt anpassad bostad utan fast bemanning. I boendeformerna ska bostaden vara personligt anpassad och i anslutning till boendet ska det finnas nödvändig personal som kan bistå med stöd, service och omvårdnad. I omvårdnaden bör ligga en skyldighet att ge stöd och hjälp till enskilda med de dagliga behov som de inte klarar själva. Exempel på sådana behov kan vara hjälp att sköta hygien, klä på sig, förflytta sig, kommunicera med andra, komma ut bland andra människor och att hjälpa till med till exempel inköp av olika slag (prop. 1992/93:159 s. 85 f. och s. 91)

Förvaltningsrättens bedömning

AA har bland annat anfört att nämnden inför aktuellt beslut använt sig av gamla utredningar samt att hennes nya diagnos samt de synpunkter som hon inkommit med inte har beaktats av nämnden.

Nämnden har en skyldighet att se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Det framgår att nämnden har baserat sin utredning bland annat på psykologutredning daterad den 22 januari 2022 som beskriver AAs aktuella diagnoser, svårigheter samt behov av stöd och en genomförandeplan, aktuell inklusive uppföljning, från hennes boende. Det framgår även att nämnden har kommunicerat den information som legat till grund för utredningen samt att de synpunkter som AA inkommit med har tillförts utredningen.

Förvaltningsrätten anser därför att det inte har framkommit något som tyder på att underlaget inför beslutet varit bristfälligt på sådant sätt att nämnden inte har uppfyllt sin utredningsskyldighet. Det har enligt förvaltningsrätten inte heller i övrigt framkommit några allvarliga handläggningsbrister som motiverar en återförvisning av målet till nämnden.

Det är ostridigt att AA tillhör en personkrets som kan ha rätt till insatser enligt LSS. Frågan i målet är om hon behöver en bostad med särskild service för vuxna för att vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor.

Av utredningen framgår bland annat följande. AA har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning samt vissa psykiatriska besvär. Av utlåtande från psykolog daterat den 14 december 2021 framgår bland annat att AA har svårigheter i det sociala samspelet samt repetitiva och begränsande beteenden. Hon har även en språklig avvikelse relaterat till sin neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Av utlåtande från psykolog daterat den 22 januari 2021 framgår att AA kan behöva stöd med att skapa rutiner och struktur i vardagen samt att hon behöver motiveras till aktiviteter som hon själv inte väljer.

AA är beviljad plats på särskilt boende, samt sysselsättning, enligt SoL men hon deltar inte i sysselsättningen. Av genomförandeplan samt uppföljning av denna, samt samtal med boendets personal, framgår att AA självständigt klarar av aktiviteter såsom toalettbesök och dusch i sin dagliga livsföring. Hon klarar på- och avklädning på egen hand men kan behöva påminnas om att klä sig efter väder. Hon behöver även stöd i att sköta sin medicin samt påminnelser om att borsta tänderna.

Ibland uppvisar hon vissa psykiatriska symptom och kan behövas avledas. Hon har fysisk förmåga att laga mat, städa, tvätta och handla men behöver motivation från personal för att komma ihåg, påbörja och slutföra sysslorna. Hon har ett veckoschema och rutiner som stöd. Hon behöver hjälp med att ta del av skriftlig information samt med att passa tider och hon har svårt att upprätthålla en normal dygnsrytm.

Av utredning från ett utredningshem där AA tidigare bott framgår bland annat att hon är i behov av påminnelser om inbokade tider, har svårt med tidsuppfattningen och att upprätthålla en normal dygnsrytm. Hon sköter personlig hygien och klädbyten på egna hand och klarar med visst stöd i form av motivation och påminnelser från personal att städa, tvätta och laga enklare måltider.

AA har anfört att hon är i behov av stöd i vardagen i så gott som allt samt att hennes nuvarande boende inte är anpassat till henne och hennes stödbehov. Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att AA behöver stöd i sin vardag, men anser att det av utredningen i målet framgår att hon främst behöver stöd i form av påminnelser och motivation för att genomföra sysslor och upprätthålla rutiner.

Insatsen bostad med särskild service är dock avsedd för personer med ett omfattande behov av dagligt stöd och service, framför allt avseende hjälp med att sköta personlig hygien, på- och avklädning samt matintag. Hjälpbehov som består av påminnelser, motivering och instruktioner är inte tillräckliga för att ge rätt till insats i form av bostad med särskild service (se till exempel Kammarrätten i Stockholms dom den 15 september 2016 i mål nr 3256-16 och Kammarrätten i Göteborgs dom den 1 april 2016 i mål nr 6403-15).

Mot denna bakgrund bedömer förvaltningsrätten att utredningen i målet inte ger stöd för att AAs hjälpbehov är av sådan art och omfattning att hon behöver den typ av omsorg som ges på boende med särskilt service enligt LSS för att hon ska vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor. Överklagandet ska därför avslås.

Kammarrätten i Jönköping

Yrkanden m.m.

AA yrkar att hon ska beviljas bostad med särskild service och anför att beslutet om avslag till stor del är grundat på uppgifter som inte är aktuella och att hennes mående under senare tid har försämrats. AA åberopar intyg av en läkare vid Psykosmottagningen.

Vård- och omsorgsnämnden motsätter sig ändring av förvaltningsrättens dom.

Skälen för kammarrättens avgörande

Frågan i målet är om AA har rätt till insatsen bostad med särskild service för vuxna för att tillförsäkras goda levnadsvillkor.

Av utredningen i målet framgår att AA har haft regelbunden kontakt med psykiatrin sedan 2017. Hon har vårdats inom den öppna psykiatriska tvångsvården och haft inneliggande vård i samband med försämringar av sitt psykiska mående.

Av det i kammarrätten åberopade intyget framgår att AAs psykiska mående har försämrats eftersom hon har slutat att ta sina mediciner. Vidare framgår att hennes nuvarande boendesituation inte har fungerat, då man inte har hittat sätt att etablera kontakt med henne. Hennes grundläggande behov har därför inte blivit tillgodosedda och hon är i behov av mer stöd än vad det aktuella boendet kan erbjuda. Av intyget framgår vidare att vid tidpunkten för intygsgivandet vårdades AA inom den slutna psykiatriska tvångsvården.

Utgångspunkten för kammarrättens prövning i detta mål är hur förhållandena såg ut vid tidpunkten för nämndens beslut. Kammarrätten bedömer emellertid att det i kammarrätten åberopade intyget får betydelse även för bedömningen av AAs hälsotillstånd och funktionsförmåga vid tidpunkten för vård- och omsorgsnämndens beslut.

Det saknas skäl att ifrågasätta psykiatrins bedömning att boendepersonalen inte har kunnat bemöta AA och att hennes nuvarande boendesituation inte har fungerat. Att hon återkommande har behövt vård inom den psykiatriska tvångsvården till följd av att hon avbrutit sin medicinering ger även stöd för att hennes hjälpbehov avseende medicinering inte tillgodoses genom hennes nuvarande boendeform. Utöver behovet av hjälp med mediciner har AA också ett återkommande behov av stöd och hjälp med vardagsrutiner, sin dygnsrytm och det sociala samspelet.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till AAs sammantagna hjälpbehov anser kammarrätten att hon har rätt till insatsen bostad med särskild service för att tillförsäkras goda levnadsvillkor. Överklagandet ska därför bifallas.

Kammarrätten i Jönköping dom den 2023-01-13 i mål nr 914-22