Målet i kammarrätten
Kvinnan anför
Enbart den omständigheten att det i läkarintygen saknas objektiva fynd kan inte tillmätas avgörande betydelse. Det finns inte skäl att ifrågasätta läkarens kompetens eller Arbetsförmedlingens bedömning och övriga medicinska underlag.
Hon arbetar halvtid och har möjlighet att växla bland de arbetsuppgifter som finns helt beroende på dagsformen. Dessutom har hon på arbetsplatsen en stor flexibilitet gällande arbetstider och med goda möjligheter till att kunna ta paus. Hon menar att detta arbete balanserar på gränsen till sin förmåga. Det har gjorts försök till att utöka arbetstiderna men resultatet har visat en försämrad fysisk och psykisk hälsa med bl.a. ökad värk.
Det yttrande från den försäkringsmedicinska rådgivaren bör ges ett lågt bevisvärde då denna inte träffat henne. DFA-kedjan som Försäkringskassan använder vid prövning av rätten till sjukpenning bör endast ses som en av flera hjälpmedel.
Försäkringskassan anför
Ett nytt yttrande inhämtas från den försäkringsmedicinska rådgivaren som vidhåller vid sin bedömning enligt följande: “I detta anges att det utifrån det medicinska underlaget inte går att uttala sig om omfattningen av funktionsnedsättningarna, men att flertalet av dessa borde ha kunnat observerats och testas. Detsamma gäller aktivitetsbegränsningarna, där informationen i det medicinska underlaget är motsägelsefull och ibland ologisk. Hon har därmed inte gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel i sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.”
Kammarrättens bedömning
Den behandlande läkarens intyg, som baseras på undersökningar av kvinnan vid två tillfällen, och den dokumentation som Arbetsförmedlingen gjort är sammanstämmiga gällande arbetsförmågan. Det framkommer I intygen att arbetsuppgifterna är anpassade optimalt efter hennes förmåga. Vid tillfällen då det gjordes försök till att utöka arbetstiden gav den sökande ökad värk, tinnitus och hjärntrötthet.
Mot bakgrund av det som framkommit kring hennes sjukdomar och de anpassningar som gjorts på arbetsplatsen är det svårt att föreställa sig ett arbete där hon skulle kunna utföra ett arbete I större omfattning. Hen har därmed gjort det sannolikt att att arbetsförmågan är nedsatt med hälften i ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden