Förvaltningsrätten i Växjö
Yrkanden m.m.
AA yrkar att hans sjukpenning återgår till 100 procent samt att Försäkringskassans beslut om återkrav upphävs. Han anför bl.a. följande. Han har haft en firma registrerad redan innan han blev sjuk. Efter att han blev sjuk 2013 låg han i långa perioder på sjukhus och drabbades av många och svåra komplikationer. Han var tungt medicinerad och hade inte tankarna på att man inte får ha firma när man blivit sjuk.
Firman har inte varit aktiv förutom att han och hans dåvarande sambo hade ett mindre hyreshus tillsammans och hyrorna gick in på firmans konto. Det var sambon och revisorn som skötte allt som rörde fastigheten. Sambon hade fullmakt att sköta alla papper och skötte även det praktiska. De har därefter gått skilda vägar och sålt hyresfastigheten.
Det är sambon och revisorn som skött deklarationerna och 2015 har det gjorts ett bilavdrag. Han har inte någon kännedom om detta. Han är fortfarande sjuk och har inte arbetat mer än vad som överenskommits med läkare och Försäkringskassan. Han bifogar bl.a. fakturor från revisor och avseende vedhantering 2019, läkarintyg, journalblad samt från arbetsterapeut.
Försäkringskassan
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför i huvudsak följande. AA har varit sjukskriven i mer än 365 dagar. Förmågan att arbeta ska från och med denna tidpunkt bedömas i förhållande till arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden såvida det inte anses oskäligt att göra det. Försäkringskassan anser att det inte är oskäligt att bedömningen görs mot annat normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden eftersom AAs besvär inte bedöms som en sådan allvarlig sjukdom med väl avgränsat sjukdomstillstånd, omfattande eller betydande funktionsnedsättning som avses i Socialförsäkringsutskottets betänkande (2009/10:SfU).
Vid en prövning mot annat normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden krävs inte att det hänvisas till konkreta typer av arbeten som den försäkrade kan anses ha förmåga att utföra. Prövningen måste dock vara verklighetsförankrad och ta hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden i stort. I första hand är det personer som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden som inte ska ha rätt till sjukpenning.
Försäkringskassan anser, mot bakgrund av vad som framkommer i den medicinska utredningen och av inhämtat yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare samt målet i övrigt, att det finns stöd för att funktionsnedsättningen medfört en aktivitetsbegränsning som innebär att arbetsförmågan under den aktuella perioden varit nedsatt på grund av sjukdom i ett för honom och hans besvär lämpligt och normalt förekommande arbete med minst tre fjärdedelar.
Dock anses det saknas stöd för att arbetsförmågan varit ytterligare nedsatt, det vill säga helt nedsatt på grund av sjukdom.
SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
Tillämpliga bestämmelser m.m.
Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet.
AA har haft sjukpenning i 365 dagar redan och hans arbetsförmåga ska därför prövas mot normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Med normalt förekommande arbeten avses vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning.
Ett sådant arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos arbetstagaren. Det innebär att den försäkrade ska kunna tillgodose alla sådana krav som ett arbete på den öppna arbetsmarknaden ställer.
Arbetsförmågan måste således vara tillräcklig för att leva upp till de krav och förväntningar som finns på t.ex. arbetsprestationer och arbetstakt (se HFD 2018 ref. 51).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande (RÅ 2010 ref 83) tagit ställning till frågan om Försäkringskassan haft fog för att avslå en ansökan om fortsatt hel sjukersättning på grund av att det framkommit att den sökande haft inkomster i en näringsverksamhet som bestod av förvaltning av hyresfastigheter.
Det hade framkommit att den sökande utfört lättare arbete i form av att hämta post och betala räkningar hänförliga till de hyresfastigheter han ägde. Enligt sökandens egna uppgifter arbetade han högst två timmar i veckan med verksamheten. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att den sökande fick anses uppfylla kraven för hel sjukersättning när det gällde rent medicinska förutsättningar.
Det ansågs också stå klart att arbetet han lade ner i näringsverksamheten i vart fall inte uppgick till en åttondel av ett heltidsarbete. Mot den bakgrunden bedömde domstolen att det förhållandet att den redovisade inkomsten av näringsverksamheten ökat och var relativt hög inte bör påverka bedömningen om hans arbetsförmåga ska anses helt eller i det närmast helt nedsatt.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten prövning begränsar sig till vad som omfattas av det överklagade beslutet, dvs. frågan om sjukpenning för perioden den 21 september – den 30 november 2020. Frågan om återkrav kan således inte prövas inom ramen för det aktuella målet. AAs yrkande om att ett sådant beslut ska upphävas ska därför avvisas.
AA har yrkat att han ska beviljas hel sjukpenning för den i målet aktuella perioden och frågan är därför om det som framkommit i målet visar att hans arbetsförmåga varit helt nedsatt under den perioden. Av det medicinska underlaget framgår att AA är sjukskriven till följd av de diagnoser och besvär med efterföljande funktionsnedsättningar som redogörs för i det överklagade beslutet och att han varit det under en längre tid.
Av en s.k. teamutredning från april 2018 med bl.a. läkare, psykolog och arbetsterapeut framgår att hans ryggbesvär bedömts vara kroniska och sådana att de inte går att behandla ytterligare. Vidare framgår att han har både fysiska och psykiska aktivitetsbegränsningar då han bl.a. vid tester med sjukgymnast och psykolog presterat klart under genomsnittet avseende rörlighet och styrka samt bedömts ha tydliga svårigheter med minne, koncentration, planering och struktur.
Läkare har misstänkt ADHD men tester har aldrig utförts vilket enligt AA själv berott på att han klarat att arbeta i 40 år med fysiska arbetsuppgifter. De läkarintyg för aktuell period som finns i målet bekräftar de funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som tidigare framkommit.
Förvaltningsrätten konstaterar mot ovan angiven bakgrund att både vad läkarna angett och det medicinska underlaget i sin helhet ger stöd för att AAs arbetsförmåga på grund av sjukdom har varit nedsatt i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
Frågan är då om vad som framkommit om den enskilda firma han haft under sin sjukskrivningsperiod innebär att det finns stöd för att han ändå haft en kvarvarande arbetsförmåga.
Sjukersättning är en annan form av ersättning än sjukpenning men den enda väsentliga skillnaden vad avser bedömningen av rätten till ersättning är att arbetsförmågan ska bedömas vara varaktigt nedsatt i förhållande till hela arbetsmarknaden, vilket även innefattar s.k. subventionerade anställningar.
Förvaltningsrätten anser mot denna bakgrund att vad Högsta förvaltningsdomstolen uttalat i avgörandet som redogjorts för ovan (RÅ 2010 ref 83) får anses ha betydelse även vid bedömningen i aktuellt mål.
Försäkringskassan har gjort gällande att vad som framkommit om att AA haft en enskild firma i vilken han hyrt ut två lägenheter, haft kontakt med hyresgäster, anlitat personal för renoveringsarbeten och betalat fakturor samt dragit av för bilresor ger stöd för att han haft en fjärdedels arbetsförmåga i förhållande till normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden trots sina medicinska besvär.
Förvaltningsrätten konstaterar att den försäkringsmedicinska rådgivaren (FMR) i sitt utlåtande har bedömt att det som framkommit om vad AA har gjort i firman är förenligt med vad som framgår av det medicinska underlaget om hans sjukdomstillstånd. Uppgifterna om vad han gjort i firman visar enligt rätten därför inte i sig att han haft en arbetsförmåga uppgående till en fjärdedel.
Liksom FMR också uppmärksammat har det inte framkommit i vilken omfattning arbetet utförts såtillvida att det angetts något tidsperspektiv. Enligt AA har hans sambo skött det mesta praktiska i firman och han har vidhållit dessa uppgifter under hela Försäkringskassans utredning. Vad de avdrag som gjorts i firman avsett är vidare oklart då AA inte kunnat förklara dessa.
Förvaltningsrätten bedömer dock att även om det rör sig om sådana arbetsresor som Försäkringskassan gjort gällande ger inte det i sig stöd för att annan verksamhet än förvaltning av två hyreslägenheter förekommit.
Det står vidare klart att fastigheterna sålts innan den i målet aktuella perioden och det har inte framkommit att AA haft några inkomster i näringsverksamhet efter år 2018.
Vad som framkommit om den enskilda firman ger med beaktande av redogjord praxis enligt förvaltningsrätten inte anledning att bedöma att AA har haft någon arbetsförmåga utöver vad som framgår av utredningen i övrigt. Inte heller vad som framkommit om de arbeten han låtit utföra på skogsfastigheten han köpt sedan han sålt hyresfastigheterna ger tillräckligt stöd för att göra en sådan bedömning.
Mot denna bakgrund får bedömningen i stället göras utifrån vad som framgår av den medicinska utredningen och den visar som ovan angetts att AAs arbetsförmåga varit helt nedsatt gentemot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden under den i målet aktuella perioden.
Överklagandet ska mot denna bakgrund bifallas på så sätt att AA beviljas hel sjukpenning för perioden den 21 september 2020 – den 30 november 2020.
Kammarrätten i Jönköping
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan yrkar att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut. Till stöd för sin talan anför Försäkringskassan bl.a. följande. Vid hel sjukersättning finns möjlighet att utföra olika sysslor inom en åttondel av heltidsarbete. Någon motsvarighet till detta finns inte såvitt avser sjukpenning.
Det rättsfall som förvaltningsrätten nämner är därför inte tillämpligt.
AA motsätter sig ändring av förvaltningsrättens dom.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten gör, även efter beaktande av vad Försäkringskassan har anfört, samma bedömning som förvaltningsrätten. Överklagandet ska ärför avslås.
—
Kammarrätten i Jönköping dom den 2023-08-02 i mål nr 2419-22