Förvaltningsrätten i Falun
Bakgrund och yrkanden m.m.
Arbetsförmedlingen beslutade genom omprövningsbeslut att inte ändra ett tidigare beslut som innebar att Bolaget var återbetalningsskyldigt för särskilt anställningsstöd med totalt 66 081 kronor till Arbetsförmedlingen. Bolaget överklagar beslutet. Arbetsförmedlingen anser att överklagandet ska avvisas.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Av 41 § förordningen (2018:42) om särskilt anställningsstöd framgår ett överklagandeförbud för Arbetsförmedlingens beslut om återkrav. Det finns inte skäl att, trots överklagandeförbudet, ändå pröva frågan om återbetalningsskyldighet i sak (jfr rättsfallet Hfd2021 ref. 8). Överklagandet ska därför avvisas.
Kammarrätten i Sundsvall
Yrkanden
Bolaget yrkar att kammarrätten ändrar Arbetsförmedlingens och förvaltningsrättens beslut. Bolaget anför bl.a. följande. Den anställde behövde lämna arbetsplatsen under ordinarie arbetstid för att gå ut med sin hund. Det fanns en överenskommelse om att den anställde fick arbeta in motsvarande tid vid ett annat tillfälle. Bolaget bestrider att det utifrån detta upplägg inte har rätt till ersättning. Kammarrätten bör beakta att Bolaget har påbörjat återbetalning av det återkrävda stödet.
Arbetsförmedlingen anser att frågan om återkrav ska prövas i sak och anför bl.a. följande. Arbetsförmedlingen och Bolaget har kommit överens om en avbetalningsplan och Bolaget har följt återbetalningsplanen och återbetalat delar av det återkrävda beloppet. Om överklagandet avvisas innebär det att Bolaget inte kan få en prövning av återkravet så länge Bolaget följer avbetalningsplanen.
Det framstår som olämpligt att den enskilde ska behöva bryta en avbetalningsplan för att få till stånd en domstolsprövning. Det finns en betydande risk för att rättssäkerheten försämras om allmän förvaltningsdomstol inte prövar återkravet eftersom det blir mycket svårt för enskilda att förstå att de kan ha rätt till en domstolsprövning av återkravet när skulden till fullo är betald (jfr rättsfallet HFD 2025 ref. 43).
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet
Frågan i målet är om Arbetsförmedlingens beslut om återbetalningsskyldighet avseende särskilt anställningsstöd får överklagas till allmän förvaltningsdomstol när det belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten i vissa delar har betalats enligt en uppgjord avbetalningsplan.
Rättslig reglering m.m.
Av 41 § förordningen (2018:42) om särskilt anställningsstöd framgår att endast vissa omprövningsbeslut enligt förordningen får överklagas. Arbetsförmedlingens beslut om återkrav finns inte med i den uppräkningen och kan därmed inte överklagas till allmän förvaltningsdomstol med stöd av förordningen. Ett överklagandeförbud ska dock åsidosättas om det krävs för att säkerställa en enskilds rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).
Av rättsfallet HFD 2021 ref. 8 följer att ett överklagandeförbud av det slag som finns i förordningen om särskilt anställningsstöd är förenligt med EKMR under sådana förhållanden att återkravet kan prövas i allmän domstol i samband med verkställighetsåtgärder.
Av rättsfallet HFD 2025 ref. 43 följer att situationen dock är en annan om det belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten har betalats till Arbetsförmedlingen och återkravet därför inte kan bli föremål för sådan prövning i allmän domstol. I den situationen ansåg HFD att det var nödvändigt att åsidosätta överklagandeförbudet för att den enskilde skulle kunna få sin sak prövad i domstol.
Kammarrättens bedömning
Kammarrätten konstaterar att frågan i nu aktuellt mål skiljer sig från den som var aktuell i rättsfallet HFD 2025 ref. 43 på så sätt att Bolaget inte har betalat hela beloppet utan endast delar av det belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten.
I målet har framkommit att Bolaget har gjort betalningar i enlighet med en avbetalningsplan som överenskommits med Arbetsförmedlingen. De belopp som Bolaget återbetalat kan inte längre bli föremål för prövning av allmän domstol i samband med verkställighetsåtgärder. Den omständigheten att Bolaget följer en avbetalningsplan och på så sätt rättar sig efter Arbetsförmedlingens beslut innebär inte att Bolaget därigenom ska anses ha frånsagt sig rätten till domstolsprövning.
För att Bolaget vid dessa förhållanden ska kunna få sin sak prövad i domstol anser kammarrätten att det är nödvändigt att förbudet att överklaga enligt aktuell förordning ska åsidosättas. Bolagets överklagande ska således bifallas på så sätt att förvaltningsrättens beslut upphävs och målet visas åter till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning.
Skiljaktig mening
Tf. kammarrättsassessor är skiljaktig och anför följande. I min mening ger rättsfallet HFD 2025 ref. 43 inte utrymme att åsidosätta ett överklagandeförbud om det inte är nödvändigt för att uppfylla kravet på domstolsprövning i EKMR. När det gäller belopp som omfattas av återkrav men som ännu inte har återbetalats, kan Arbetsförmedlingen fortfarande ha möjlighet att t.ex. i praktiken verkställa återkravet genom ett överklagbart avräkningsbeslut (jfr 39 och 41 §§ förordningen om särskilt anställningsstöd). Jag anser att det saknas stöd för att tillerkänna beslutet om återkrav överklagbarhet i den del det avser sådant belopp.
Förvaltningsrätten har därmed inte haft möjlighet att pröva Bolagets överklagande av beslutet om återkrav i andra delar än vad som faktiskt har återbetalats till Arbetsförmedlingen. Det får i första hand ankomma på förvaltningsrätten att klarlägga det beloppets storlek vid tidpunkten för prövningen. Som majoriteten anser jag att förvaltningsrättens beslut ska upphävas och att målet ska återförvisas dit. Detta dock enbart för fortsatt handläggning i enlighet med det anförda.
—
Kammarrätten i Sundsvall dom den 2025-12-09 i mål nr 2462-24.