Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan beslutade den 10 mars 2020 att AA inte får fler timmar med assistansersättning.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen (allmänna ombudet) yrkar att det överklagade beslutet ska upphävas och att målet visas åter till Försäkringskassan för ny prövning av AAs rätt till fler timmar med assistansersättning. Till stöd för sin talan anför allmänna ombudet bl.a. följande. Den i författning reglerade möjligheten till omprövning av rätten till assistansersättning finns i 51 kap. 12 § socialförsäkringsbalken, SFB. En ansökan om fler assistanstimmar till följd av ett ökat hjälpbehov omfattas inte av denna bestämmelse.
Av bestämmelsen framgår att det måste vara fråga om väsentligt ändrade förhållanden som är att hänföra till den försäkrade för att rätten till förmånen ska kunna omprövas. Ändrad rättspraxis utgör inte ett sådant förhållande som medför att rätten till förmånen kan omprövas. Därmed kan inte heller myndighetens ändrade tillämpning eller normering utgöra ett väsentligt ändrat förhållande.
En ansökan om utökad assistans kan därför inte heller ses som ett sådant väsentligt ändrat förhållande. Redan på denna grund bör det överklagade beslutet upphävas. Vid en ansökan om utökad assistans beaktar Försäkringskassan eventuella författningsändringar, ändrad praxis och normering. Det innebär i praktiken en ”omprövning” av tidigare beviljade assistanstimmar.
En sådan prövning medför att den försäkrade, trots ett utökat behov av hjälp, kan nekas fler timmar med assistansersättning enbart för att tidigare beviljade timmar numera inte skulle ha beviljats för att de t.ex. kan strida mot nyare praxis. En sådan tillämpning, där i praktiken en omprövning görs vid en ansökan om fler assistanstimmar, saknar ett uttryckligt stöd i lag.
Vid prövning av om AA har rätt till fler timmar med assistansersättning bör enbart hänsyn tas till om det finns ett utökat hjälpbehov.
AA biträder allmänna ombudets yrkande att det överklagade beslutet ska upphävas och återförvisas till Försäkringskassan för ny prövning av om han har rätt till fler timmar med assistansersättning endast med hänsyn till hans utökade hjälpbehov. Han anför bland annat följande. Så länge som rekvisiten för omprövning enligt 51 kap. 12 § SFB inte är uppfyllda är den enskildes tidigare beviljade assistanstimmar ”skyddade”.
Detta talar för tolkningen att Försäkringskassan är bunden av sin tidigare bedömning av rätt till assistansersättning såvida rekvisiten för omprövning inte är uppfyllda. Försäkringskassans tolkning av hur de ska bedöma en ansökan om utökning leder till orimliga konsekvenser för den enskilde eftersom tidigare beviljade assistanstimmar inte längre speglar den enskildes faktiska hjälpbehov.
Den enskilde är då förhindrad att få sina hjälpbehov tillgodosedda och Försäkringskassan ”förhindrad” att fatta beslut till fördel för den enskilde. En sådan tolkning innebär att Försäkringskassan alltid har möjlighet att fetta beslut till nackdel för den enskilde, förutsatt att rekvisiten för omprövning är uppfyllda.
Försäkringskassan anför bl.a. följande. En prövning av en ansökan om fler timmar ska omfatta alla de rekvisit som finns i lagen avseende rätten till assistansersättning. Prövningen måste omfatta såväl de assistanstimmar som har beviljats i tidigare beslut som de extra assistanstimmar som ansökan gäller.
Skälen för avgörandet
En förutsättning för att assistansersättning ska kunna beviljas är att den försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för grundläggande behov. AA har genom ett tidigare beslut beviljats assistansersättning med 28 timmar och 33 minuter per vecka. Försäkringskassan har i det överklagade beslutet beslutat att avslå AAs ansökan om fler assistanstimmar på den grunden att hans grundläggande behov inte överstiger 20 timmar per vecka.
AA får emellertid behålla redan beviljad tid. Den assistansersättning som han tidigare beviljats avser behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om honom. Med anledning av senare tillkommen rättspraxis har Försäkringskassan i det överklagade beslutet bedömt att AA inte uppfyller kriterierna för rätt till assistansersättning, då hans hjälpbehov inte är knutet till en psykisk funktionsnedsättning och därmed inte avser grundläggande behov.
Av 51 kap. 12 SFB framgår att rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade. Ändrad rättstillämpning utgör inte grund för omprövning. Någon ändring av Försäkringskassans prövningsram vid ansökningar följer inte av omprövningsregeln i 51 kap. 12 § SFB (jfr prop. 2017/18:78 s. 20 f.).
Frågan är först om Försäkringskassan, vid prövning av AAs ansökan om utökad assistans, är bunden av sin tidigare bedömning att hans grundläggande behov överstiger 20 timmar per vecka. Förvaltningsrätten konstaterar att Försäkringskassan genom det överklagade beslutet inte har omprövat AAs rätt till assistansersättning med stöd av 51 kap. 12 § SFB.
Vid prövning av AAs ansökan om utökad assistansersättning har Försäkringskassan varit bunden av antalet beviljade timmar. Enligt förvaltningsrättens mening finns emellertid inget hinder för Försäkringskassan att göra en förändrad bedömning av de grundläggande behoven på grund av ändrad rättspraxis. Försäkringskassan har således inte varit bunden av sin tidigare bedömning att AAs grundläggande behov överstiger 20 timmar per vecka.
Nästa fråga är om AAs hjälpbehov avseende de grundläggande behoven uppgår till mer än 20 timmar i veckan. Förvaltningsrätten anser att det inte har kommit fram skäl att göra någon annan bedömning av AAs hjälpbehov än den som Försäkringskassan har gjort i det överklagade beslutet. Försäkringskassan har därmed haft grund för sitt beslut att avslå AAs ansökan om assistansersättning. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
Allmänna ombudet för socialförsäkringen fullföljer sin talan och för fram bl. a. följande. Vid en ansökan om utökad assistans beaktar Försäkringskassan eventuella författningsändringar, ändrad praxis och normering. Utifrån detta görs en bedömning av om det fortsatt finns en rätt till redan tidigare beviljade assistanstimmar. Denna beräkning får betydelse för om den försäkrade kan beviljas ytterligare timmar med assistansersättning i enlighet med ansökan.
Det innebär i praktiken att tidigare beviljade timmar med assistansersättning på nytt kan ifrågasättas. Det innebär även att den försäkrade på nytt kommer att tvingas argumentera för sitt totala behov av hjälp. En sådan tillämpning innebär i praktiken en omprövning av redan beviljad ersättning. I avsaknad av en i lag uttryckligen reglerad möjlighet att ompröva redan beviljad assistansersättning i samband med en ansökan om utökad assistans menar allmänna ombudet att prövningsramen inte bör omfatta annat än det hjälpbehov som ansökan avser.
Den i författning reglerade möjligheten till omprövning av rätten till assistansersättning finns i 51 kap. 12 § socialförsäkringsbalken. Allmänna ombudet menar att en ansökan om fler assistanstimmar till följd av ett ökat hjälpbehov inte omfattas av denna bestämmelse. Försäkringskassans prövning av en ansökan om utökad assistans innebär dock i praktiken en ”omprövning” av tidigare beviljade assistanstimmar. Mot bakgrund av principen om förvaltningsbesluts orubblighet framstår tillämpningen som tveksam. Om lagstiftarens avsikt varit att betrakta en ansökan om fler timmar som en nyansökan borde det med all sannolikhet ha framgått tydligt i lagtexten.
AA har getts tillfälle att yttra sig men har inte hörts av.
Skälen för kammarrättens avgörande
Det överklagade beslutet har föranletts av att AA har ansökt om fler timmar med assistansersättning. Försäkringskassan har vid prövningen av ansökan gjort en bedömning av omfattningen av hans grundläggande behov och funnit att de med anledning av ändrad rättspraxis nu uppgår till O timmar. AA har därför inte rätt till fler timmar med assistansersättning. Han får dock behålla den assistansersättning som han är beviljad sedan tidigare.
Kammarrätten konstaterar att det överklagade beslutet inte innebär någon ändring av Försäkringskassans tidigare beslut att bevilja AA assistansersättning med 28 timmar och 33 minuter per vecka. Kammarrätten anser att Försäkringskassans prövningsram vid en ansökan om fler timmar med assistansersättning är densamma som vid en nyansökan (jfr Kammarrätten i Göteborgs dom den 8 september 2020 i mål nr 3831 -20 och den 16 juni 2011 i mål nr 6645-10 samt Kammarrätten i Stockholms dom den 22 december 2020 i mål nr 4147-20. Jfr även prop. 2017/18:78 s. 21).
Försäkringskassan är därför inte förhindrad att göra en ny bedömning av AAs grundläggande behov med anledning av ändrad rättspraxis vid en prövning av hans ansökan. Det har inte heller i övrigt kommit fram något som ger skäl att göra en annan bedömning än den som förvaltningsrätten har gjort. Överklagandet ska därför avslås.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2022-02-02 i mål nr 2097-21