Domstolsbehörighet och överklagande av förvaltningsbeslut

Den här texten ger en överblick över gränserna mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar, vad som gäller enligt förvaltningslagen och hur rättsprövning av regeringsbeslut fungerar.

Innehåll

Allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar – vem prövar vad?

Av 11 kap. 1 § första stycket regeringsformen (1974:152) framgår att Högsta domstolen, hovrätterna och tingsrätterna är allmänna domstolar samt att Högsta förvaltningsdomstolen, kammarrätterna och förvaltningsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar.

Tvistemål och brottmål avgörs av allmän domstol, om inte annat är särskilt stadgat. Regler om vilken domstol som är behörig att pröva en talan behandlas i 10 och 19 kap. rättegångsbalken (1942:740).

I 10 kap. 17 § rättegångsbalken undantas vissa typer av tvister från allmän domstols behörighet. Om en fråga enligt lag ska avgöras av en särskild domstol eller myndighet, är allmän domstol obehörig. Som huvudregel är dock allmän domstol behörig att pröva tvister av civilrättslig karaktär – om det inte finns ett uttryckligt undantag.

De allmänna förvaltningsdomstolarnas kompetens bygger på uttryckligt författningsstöd. Tidigare fanns sådana regler i olika specialförfattningar. År 1998 infördes en generell forumregel i den då gällande förvaltningslagen. I dag regleras detta i förvaltningslagen (2017:900), där det i 40 § står att beslut som får överklagas ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol – såvida inte annan instans anges. I vissa lagar finns dock särskilda forumbestämmelser som anger att överklagande ska ske till exempelvis en förvaltningsmyndighet eller till regeringen.

HFD 2019 ref. 43 har tydliggjort att 40 § i förvaltningslagen utgör tillräckligt författningsstöd för att förvaltningsdomstol ska vara behörig – när ingen annan instans föreskrivits. I den tidigare förvaltningslagen fanns ingen generell regel om vilka beslut som får överklagas. I dag regleras detta i 41 § förvaltningslagen (2017:900), där det anges att ett beslut får överklagas om det kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt.

Om en annan lag eller förordning innehåller ett uttryckligt överklagandeförbud gäller den före förvaltningslagens generella regel. Europakonventionen (artikel 6.1) och unionsrätten kan dock kräva domstolsprövning i vissa fall, även om ett nationellt överklagandeförbud finns.

Enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut kan enskilda ansöka om rättsprövning av beslut som rör deras civila rättigheter enligt Europakonventionen. Även miljöorganisationer och EES-medborgare som utvisats av regeringen kan ansöka om rättsprövning. Högsta förvaltningsdomstolen handlägger rättsprövningsärenden. Om domstolen anser att beslutet strider mot rättsregler – och felet inte är betydelselöst – kan beslutet upphävas.

Mer om 40 § förvaltningslagen

Mer om domstolsbehörigheten enligt 40 § förvaltningslagen (2017:900), se kommentaren:
40 § förvaltningslagen (2017:900) – processratt.se
https://www.processratt.se/40-%C2%A7-forvaltningslagen-2017900/