Vid återkrav enligt socialtjänstlagen av ekonomiskt bistånd på den grunden att den enskilde har lämnat oriktiga uppgifter om sina boendeförhållanden ska socialnämnden visa detta med en hög grad av sannolikhet. 9 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 december 2024 följande dom (mål nr 2471-23).
Kvinnan har uppgett att hon har skulder men eftersom det saknas uppgifter om hur stora skulderna är bifaller kammarrätten nämndens överklagande.
Kammarrätten anser att kvinnans 93-åriga granne med Alzheimer inte kompenserar behovet av ledsagning. Kammarrätten bifaller kvinnans överklagande och förklarar att hon har rätt till bistånd i form av social ledsagning.
En 81-årig man med grav synskada har ansetts ha ett sådant stort och varaktigt funktionshinder som avses i 1 § 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Funktionshindret har dock inte ansetts förorsaka sådana betydande svårigheter i hans dagliga livsföring som förutsätts i bestämmelsen. Det härmed sammanhängande behovet av stöd och service har inte heller ansetts omfattande. Då inte samtliga krav enligt bestämmelsen varit uppfyllda har han inte ansetts höra till lagens personkrets.
Förvaltningsrätten bifaller överklagandet med motiveringen att sökandes funktionshinder och situation i övrigt medför att det saknas skäl att frångå utgångspunkten att han i egenskap av rullstolsburen har väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationer.
Förvaltningsrättens dom Läs förvaltningsrätten i Göteborgs dom den 2024-10-29 i mål nr 7320-24 här. Yrkande Allmänna ombudet yrkar att kammarrätten beviljar prövningstillstånd i målet. Allmänna ombudet yrkar att kammarrätten med
Förvaltningsrätten anser att det i läkarintygen saknas uppgifter om varför läkaren bedömer att AA klarar av att arbeta mer vissa dagar samt om hur den ojämna arbetstidsförläggningen tillgodoser hennes behov av återhämtning. Det saknas därför stöd för bedömningen att den ojämna förläggningen av arbetstiden är medicinskt motiverad. Överklagandet ska därför avslås.
Fråga om vilken betydelse arbetstidens förläggning har för bedömningen av arbetsförmågan vid partiell aktivitetsersättning. 33 kap. 9–11 §§ socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 20 december 2024 följande dom (mål nr 1898-24).