Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
Försäkringskassan beslutade vid omprövning att inte ändra sitt tidigare beslut om att AA inte har rätt till sjukpenning för perioden 29 juni–30 november 2024.[1] Skälen för beslutet framgår av bilaga 1.
AA yrkar i första hand att AA ska beviljas sökt sjukpenning och i andra hand att målet återförvisas till Försäkringskassan för ny prövning. AA för bl.a. fram följande. AA har en lång sammanhängande sjukhistorik och har varit sjukskriven helt eller delvis under sammanhängande tid i flera år. AA har en sjukdomsbild som präglas av stor vårdkomplexitet. Det framgår av flera läkarintyg att AA saknar arbetsförmåga till hela arbetsmarknaden.
AA:s hälsa och arbetsförmåga har försämrats över tid. Försäkringskassan ansåg att AA återfått arbetsförmåga utan att AA:s hälsotillstånd förändrats. Försäkringskassan har trots flera års sjukskrivning inte aktualiserat AA för rehabilitering eller annan åtgärd. Det enda som genomförts är en arbetsförmågeutredning vars resultat inte beaktades av Försäkringskassan.
Försäkringskassans bedömning vilar väsentligen på underlag som daterats till tidigare. Försäkringskassan har inte gjort någon allsidig utredning då kassan bl.a. har underlåtit att samverka med Arbetsförmedlingen och inte beaktat de nytillkomna läkarintygen. Sedan Försäkringskassans förra beslut har kassan inte analyserat AA:s tillkommande och ökande grad av sjukdom och oförmåga att utföra arbete.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och tillägger bl.a. följande. Det som framkommer av de nytillkomna underlagen har beaktats av Försäkringskassan i det överklagade beslutet. Av den försäkringsmedicinska rådgivarens svar framgår diskrepanser i aktivitetsförmågeutredningen.
Skälen för avgörandet
AA har kritiserat Försäkringskassans handläggning av ärendet och påpekat att kassan brustit i sin objektivitetsplikt och utredningsskyldighet. Förvaltningsrätten är inte tillsynsmyndighet över Försäkringskassan. Det har inte heller kommit fram något som tyder på att underlaget inför beslutet varit bristfälligt på ett sådant sätt att Försäkringskassan inte uppfyllt sin utredningsskyldighet eller att det i övrigt finns sådana handläggningsbrister som motiverar en återförvisning av målet. Den kritik som AA har fört fram medför därför ingen åtgärd från förvaltningsrättens sida.
Frågan i målet är om AA har rätt till sjukpenning för perioden 29 juni–30 november 2024. Enligt 27 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110) är en förutsättning för rätt till sjukpenning att arbetsförmågan varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom under den aktuella perioden. Förvaltningsrätten anser att AA:s arbetsförmåga ska bedömas i förhållande till ett normalt förekommande arbete.
Det är AA som ska göra sannolikt att förutsättningarna för att beviljas sjukpenning är uppfyllda.
AA har i samband med sitt överklagande gett in nya läkarintyg. Ett av dessa är daterat efter den i målet aktuella perioden. Förvaltningsrätten konstaterar att sjukpenning är en dagersättning och symtomen vid många sjukdomstillstånd kan variera över tid. Därför är den medicinska utredningen för den aktuella perioden av huvudsaklig vikt vid bedömningen. Annat underlag har typiskt sett ett lägre bevisvärde men kan påverka bedömningen om det innehåller uppgifter om tillstånd som måste anses ha förelegat även inom den tidsperiod som målet avser.
Av läkarintyg för den aktuella perioden framkommer bl.a. följande. AA är sjukskriven på grund av både fysiska och psykiska tillstånd. AA:s sjukdomstillstånd medför bl.a. kraftig fysisk och psykisk trötthet, svåra koncentrationssvårigheter, suicidtankar och minnesbesvär. AA har svårt att få ordning på saker, orkar inte med vardagliga sysslor och undviker sociala kontakter. AA är känslig för stress, intryck, ljud och ljus. AA lider av ångest och oro vid belastning. AA:s hälsotillstånd har försämrats ytterligare sedan Försäkringskassans tidigare beslut om att inte bevilja AA sjukpenning.
Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att AA på grund av sitt sjukdomstillstånd har haft besvär under den aktuella perioden. I läkarintygen finns dock få uppgifter som är baserade på läkarens egna iakttagelser vid undersökningstillfällena. Uppgifterna är i huvudsak baserade på AA:s egna berättelser. Läkarintygen saknar därför uppgifter som bekräftar och konkretiserar AA:s begränsningar. Vidare har AA varit sjukskriven under en längre period. Det har därmed funnits större möjligheter att säkerställa och fördjupa bedömningen av AA:s besvär och ställs därför högre krav på läkarens bedömningar för att det ska anses sannolikt att arbetsförmågan är nedsatt (se HFD 2022 ref. 47).
Vidare anser förvaltningsrätten att styrkan av de uppgifter som förs fram i läkarintyget i viss mån förtas av de delvis motstridiga uppgifterna i det medicinska underlaget i övrigt. De resultat som framkommit vid aktivitetsförmågeutredningen visar att AA:s kognitiva funktioner ligger inom normalvariationen och ger därmed inte stöd för att AA:s besvär är så omfattande som de beskrivs i läkarintygen.
Förvaltningsrätten beaktar också att AA, i ett ärende hos Försäkringskassan om omvårdnadsbidrag och merkostnadsersättning för sin son, har uppgett att AA utför omfattande omvårdnadsinsatser för sonen. Enligt AA:s egna uppgifter gäller insatserna exempelvis planering och organisering. AA har bl.a. hjälpt sonen med struktur, flera dagar per vecka skjutsat honom till och från skolan, en sträcka som uppgår till 63 km enkel väg, samt hjälpt honom med vård- och myndighetskontakter. De beskrivna insatserna ställer enligt förvaltningsrätten krav på exempelvis koncentration, minne och planering. Uppgifterna talar därför för att det funnits en förmåga som kan användas för förvärvsarbete i större omfattning än vad som framgår av inlämnade läkarintyg.
Förvaltningsrätten bedömer mot denna bakgrund att den medicinska utredningen i målet inte ger tillräckligt stöd för att AA:s arbetsförmåga under den aktuella perioden har varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom i förhållande till normalt förekommande arbeten. Vad AA har fört fram och åberopat förändrar inte den bedömningen. Försäkringskassan har således haft grund för sitt beslut att inte bevilja AA sökt sjukpenning. Överklagandet ska därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden m.m.
AA yrkar att AA ska beviljas hel sjukpenning för perioden 29 juni–30 november 2024 och för fram bl.a. följande. AA har ett omfattande sjukdomstillstånd och AA har försämrats under 2024. Av läkarutlåtande från specialistläkare i psykiatri beskrivs AA:s sjukdomstillstånd för den tid som målet avser. Att AA skjutsar sin son som har en funktionsnedsättning till skolan är inte detsamma som att AA har arbetsförmåga. Detta gällde inte heller under våren 2024.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande. Läkarutlåtandet från november 2024 har varit en del av beslutsunderlaget i förvaltningsrätten och Försäkringskassan har yttrat sig över innehållet. Det framgår också av förvaltningsrättens dom att intyget har beaktats.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan är om AA har rätt till sjukpenning för perioden 29 juni–30 november 2024. AA:s arbetsförmåga ska bedömas i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
I målet finns ett relativt omfattande medicinskt underlag i form av bl.a. läkarintyg avseende den aktuella sjukperioden, en aktivitetsförmågeutredning gjord i juni 2023, samt utredningssamtal avseende ansökan om merkostnadsersättning och omvårdnadsbidrag från maj och juni 2023. Vidare finns ett yttrande från försäkringsmedicinsk rådgivare från augusti 2023.
Av utredningen framgår att AA har haft en lång och kontinuerlig kontakt med sjukvården. Behandlande läkare, i huvudsak distriktsläkare och specialist i psykiatri, förefaller ha god kännedom om AA:s sjukdomstillstånd och hur det har påverkat AA:s aktivitets- och funktionsförmåga över tid, inklusive den period som nu ska prövas.
I underlaget anges att AA från mars 2024 har haft intensiv kontakt med psykiatrin för utredning och behandlingsförsök. I intyg från november 2024 anges att AA under denna utredning blivit diagnostiserad med komplex PTSD. Vidare framgår att AA remitterats för traumabehandling.
Kammarrätten konstaterar i likhet med förvaltningsrätten att det finns diskrepanser i den aktivitetsförmågeutredning som genomfördes i juni 2023, men anser att denna utredning ligger alltför långt tillbaka i tiden för att kunna beaktas i någon större utsträckning vid bedömningen av AA:s arbetsförmåga under aktuell period. Detsamma gäller de uppgifter om vilka omvårdnadsinsatser som AA i maj och juni 2023 uppgav att AA då utförde för sin son.
Kammarrätten bedömer också att det medicinska underlaget som finns för den nu aktuella perioden visar att AA har försämrats. Det saknas anledning att ifrågasätta uppgifterna som lämnats av överläkare och specialist inom psykiatri om att AA:s sammansatta problematik med både psykiatrisk och somatisk sjukdom varit på en sådan nivå att arbete inte varit möjligt. Kammarrätten anser att AA genom den sammanlagda medicinska utredningen i målet har gjort sannolikt att AA:s arbetsförmåga under aktuell period var helt nedsatt på grund av sjukdom. AA har därför rätt till sjukpenning för perioden 29 juni–30 november 2024 om övriga förutsättningar för det är uppfyllda. Det ankommer på Försäkringskassan att pröva detta.
[1] Kammarrätten i Stockholm dom den 2026-05-22 i mål nr 6317-25.