Förvaltningsrätten i Göteborg
Bakgrund
Försäkringskassan har efter omprövning beslutat att inte ändra sitt tidigare beslut att AA inte har rätt till hel sjukersättning från och med september 2023.[1] Beslutet motiverades i huvudsak enligt följande. Underlaget ger inte stöd för att AA:s arbetsförmåga stadigvarande är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till alla förvärvsarbeten på arbetsmarknaden inklusive skyddat och anpassat arbete samt subventionerad anställning.
AA har pågående och planerade behandlingar och har också avböjt erbjuden farmakologisk behandling. Det är först efter att alla medicinska och arbetsrelaterade behandlings- och rehabiliteringsinsatser är genomförda som det kan bedömas om och i så fall i vilken omfattning AA:s arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden.
Yrkanden m.m.
AA yrkar att AA ska beviljas hel sjukersättning och anför följande. AA:s sjukdomstillstånd är komplicerat. AA lider av psykisk ohälsa orsakad av AA:s tidigare arbetsmiljö. AA har arbetat hela livet, vilket tidigare hjälpt mot AA:s ohälsa och undvikt medicinering då AA varit rädd för hur olika substanser skulle påverka AA. Under de senaste åren har AA försämrats i sitt tillstånd eftersom AA inte fått adekvat stöd av vården. Läkare har bedömt att AA inte kommer kunna återgå till någon form av arbete trots planerade behandlingar. AA klarar inte ens av vanliga vardagssysslor.
Försäkringskassan har bedömt att det inte funnits skäl att rätta eller ändra det överklagade beslutet.
Skälen för förvaltningsrättens avgörande
Utredning i målet
I läkarintyg upprättat av läkare i psykiatri vid psykiatrimottagningen i [stad här borttagen, reds anm.] anges bl.a. följande. AA har en komplex och svårbehandlad sjukdomsbild med kognitiv svikt i form av koncentrations- och minnessvårigheter. Det finns även anpassningsstörningar, igångsättningssvårigheter samt svårigheter att påbörja, genomföra och slutföra uppgifter. AA har också svårt att hantera AA:s känslor och AA:s impulser, blir lätt irriterad och arg. AA har återkommande ångest och depressiva besvär samt är stresskänslig. AA klarar endast av dagliga sysslor i hemmet och har svårt att ta sig ut till affären. Medicinjusteringar ska göras.
Under perioden mars – augusti 2024 är AA:s arbetsförmåga helt nedsatt och AA är i behov av tät kontakt samt intensiv behandling för att i första hand stabiliseras i sitt psykiska mående. Därefter kan återgång till arbetsmarknaden i form av arbetsträning eller liknande insatser testas. Innan planering för arbetsträning kan det vara aktuellt med arbetsförmågeutredning.
I läkarutlåtande upprättat av läkare vid psykiatrimottagningen i [stad här borttagen, reds anm.] anges bl.a. följande. AA har en långvarig och komplex psykiatrisk problematik, utan behandlingsframgångar under sju års tid i öppenpsykiatrin. AA lider av hjärntrötthet med bestående kognitiv nedsättning, svårigheter med igångsättning samt minne och tappar ofta tråden i samtal. AA har omfattande problem med koncentration och uppmärksamhet, bl.a. kan AA inte läsa en bok eller längre tidningsartikel men ser ibland på tv. AA har även påtagliga interpersonella svårigheter, konfliktfyllda relationer samt mycket lättväckt och kraftig ångest.
Utredning av PTSD och personlighetssyndrom hos psykolog planeras. Utredningen bedöms dock inte kunna påverka AA:s arbetsförmåga, men kan förhoppningsvis ge AA och teamet runt AA en bättre förståelse för AA:s svårigheter. Vidare medför AA:s ålder att det bedöms helt fruktlöst att inleda insatser mot en arbetslivsinriktad rehabilitering. AA bedöms helt sakna arbetsförmåga inom alla arbeten och AA:s nedsättningar bedöms inte kunna påverkas de närmsta fem till sju åren fram till pensionsåldern. Vården bör i stället inriktas på att lindra AA:s påtagliga lidande och förbättra livskvalitén.
Förvaltningsrättens bedömning
Frågan i målet är om utredningen visar att AA:s arbetsförmåga av medicinska orsaker är stadigvarande nedsatt och i så fall i vilken omfattning. Prövningen ska göras mot förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden. I begreppet förvärvsarbete på arbetsmarknaden ryms den öppna arbetsmarknaden och i viss utsträckning anpassade arbeten på denna, liksom även olika typer av subventionerade anställningar. Sådana verksamheter som endast har ett rehabiliterande eller livskvalitetshöjande syfte omfattas däremot inte av begreppet.
Att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt innebär att arbetsoförmågan bedöms bestå för överskådlig framtid. Dessutom ska ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedömas kunna leda till att den försäkrade återfår någon arbetsförmåga eller att den arbetsförmåga som finns kan förbättras (se 33 kap. 4–6 och 9–11 §§ SFB och Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2019 ref. 48).
Av utredningen i målet framgår att AA behandlas medicinskt och att medicinjusteringar varit planerade, liksom utredning hos psykolog avseende PTSD och personlighetssyndrom. Visserligen anför läkare i utlåtande att utredningen hos psykolog inte bedöms kunna påverka AA:s arbetsförmåga. Samtidigt beskrivs i intyg att AA är i behov av behandling för att stabiliseras i sitt psykiska mående och att återgång till arbetsmarknaden därefter kan testas. Det är oklart vad som föranlett så olika bedömningar av de intygsskrivande läkarna.
Mot bakgrund av vad som kommit fram bedömer förvaltningsrättens att det inte står klart att alla medicinska och arbetslivsriktade rehabiliteringsinsatser är uttömda. Det är heller inte visat att de planerade insatserna inte skulle kunna medföra en förbättrad arbetsförmåga hos AA. AA:s arbetsförmåga är därmed inte att anses som nedsatt på sådant sätt att AA kan beviljas sjukersättning. Försäkringskassan har således haft fog för sitt beslut.
Överklagandet ska därför avslås.
Skiljaktig mening
L.A. är skiljaktig och framför följande. Jag anser att det medicinska underlaget i målet visar att AA:s arbetsförmåga, till följd av den komplexa sjukdomshistorien, är stadigvarande nedsatt där medicinska och arbetslivsriktade rehabiliteringsinsatser inte kan leda till att AA återfår någon arbetsförmåga. AA har därför rätt till sjukersättning för den aktuella perioden. Överklagandet ska därmed bifallas.
Kammarrätten i Göteborg
Yrkanden m.m.
AA yrkar att AA ska beviljas hel sjukersättning från och med september 2023 och anför följande. AA har blivit så mycket sämre att AA inte kan göra någonting. Utredningen har hakat upp sig på vad en läkare har skrivit. Under de åtta år som AA har varit sjuk har AA försökt återgå i arbete flera gånger. AA har gjort all rehabilitering som AA har erbjudits. De möjligheterna är uttömda.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och anför följande. Det finns en möjlighet till medicinsk rehabilitering i form av terapi som inte är uttömd. Försäkringskassan hänvisar till ett yttrande från en försäkringsmedicinsk rådgivare. Kammarrätten har hållit muntlig förhandling i målet.
Skälen för kammarrättens avgörande
Inledningsvis konstaterar kammarrätten att det medicinska underlaget visar att AA:s arbetsförmåga till följd av psykiska besvär har varit helt nedsatt i förhållande till förvärvsarbete på arbetsmarknaden sedan september 2023. För att beviljas sjukersättning krävs dessutom att nedsättningen av arbetsförmågan är stadigvarande och att medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms leda till att AA återfår någon arbetsförmåga i ett sådant arbete.
Av den medicinska utredningen framgår att AA har en långvarig och komplex psykiatrisk problematik som är svårbehandlad. AA har inte haft några behandlingsframgångar under flera års tid. I läkarintyg anges visserligen att AA i första hand behöver stabiliseras i sitt psykiska mående innan man kan testa återgång till arbetsmarknaden, men av läkarutlåtande framgår att utredning av PTSD och personlighetssyndrom som planeras hos psykolog inte förväntas kunna bidra till att AA rehabiliteras tillbaka till arbete.
I läkarutlåtandet anges även att AA:s stora funktionsnedsättningar och relativt höga ålder medför att det bedöms helt fruktlöst att inleda insatser mot en arbetslivsinriktad rehabilitering. I psykologutlåtande görs bedömningen att det är osannolikt att behandling skulle medföra en påtaglig höjning av AA:s funktionsnivå.
Den medicinska utredningen visar att olika insatser och behandlingsåtgärder har vidtagits men att AA:s besvär och nedsättning av arbetsförmåga har kvarstått över tid. Sammantaget anser kammarrätten att utredningen gör sannolikt att medicinska eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser inte kan leda till att AA inom överskådlig tid återfår någon arbetsförmåga i ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden och att så var fallet redan i september 2023. AA:s arbetsförmåga bedöms därför vara stadigvarande nedsatt på sådant sätt som medför att AA är berättigad till hel sjukersättning.
[1] Kammarrätten i Göteborg dom den 2026-05-08 i mål nr 5020-25.