2 § Har i lag eller i författning som beslutats av Konungen meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
Paragrafen reglerar omfattningen av lagens tillämpningsområde. Den motsvarar delvis det andra ledet i 1 § departementspromemorians lagförslag.
Nuvarande ordning. Enligt 22 § kammarrättsstadgan länder bestämmelserna i vissa kapitel i RB i tillämpliga delar till efterrättelse för kammarrätten i den mån det inte finns avvikande föreskrifter i kammarrättsstadgan eller på annat håll. Sådana avvikande bestämmelser finns t. ex. i taxeringsförordningcn.
Departementspromemorian. Det föreslås att förvaltningsprocesslagen skall tillämpas om annat inte är föreskrivet i lag. I motiveringen till bestämmelsen framhålls att det i och för sig skulle vara önskvärt att nå fram till en lag som kunde gälla fullt ut i alla slags mål. Med hänsyn till de stora skillnaderna mellan olika måltyper är helt ensartade regler dock inte tänkbara. Avvikande föreskrifter bör likväl få meddelas bara i lag och således inte i administrativ författning eller i allmänna föreskrifter av lägre valör.
Remissyttrandena. Regeringsrättens ledamöter finner förslagets gränsdragning i och för sig naturlig. Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter sig i sak till förslagets ståndpunkt men anser att det inte torde behövas någon uttrycklig bestämmelse härom. Riksskattenämnden godtar också den angivna utgångspunkten i förslaget men anser att formuleringen ”i den mån ej annat är föreskrivet i lag” är tydligare än ordalagen ”om ej annat är föreskrivet i lag”.
Flera remissinstanser, som godtar eller i varje fall inte helt avvisar principen att förvaltningsprocesslagens föreskrifter endast viker för bestämmelser i annan lag, pekar på tolkningsproblem och konkurrenssituationer som aktualiseras. Dit hör bl. a. regeringsrättens ledamöter, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västmanlands län.
Regeringsrättens ledamöter framhåller att förvaltningsprocesslagen givetvis skall tillämpas när motsvarande bestämmelser helt saknas på ett specialområde och att det är lika klart att specialbestämmelse i lag skall tillämpas i stället för motsvarande bestämmelse i förvaltningsprocesslagen, om de båda bestämmelserna reglerar samma förhållanden men på olika sätt. Emellertid förekommer det, fortsätter ledamöterna, åtskilliga särbestämmelser på olika håll, som i större eller mindre utsträckning men inte helt täcks av motsvarande reglering i förvaltningsprocesslagen. Så är inte minst fallet på taxeringsområdet. Såväl myndigheter som enskilda kan komma att ställas inför svårbemästrade tolkningsfrågor när det gäller att avgöra vilka bestämmelser som skall användas. Ledamöterna nämner ett exempel från taxeringsområdet. Enligt 24 § i departementspromemorians lagförslag kan såväl part som annan tillerkännas ersättning för inställelse vid muntlig förhandling. Enligt 84 § taxeringsförordningen kan däremot endast annan än part eller ställföreträdare för part tillerkännas ersättning. Frågan blir då, om möjligheterna att få ersättning i skattemål skall anses uttömmande reglerade i taxeringsförordningen eller om både förfarandelagen och taxeringsförordningen samtidigt skall tillämpas. Ledamöterna finner det sannolikt att den sistnämnda lösningen skulle komma att väljas i praxis men påpekar att den dock inte är självklar och att det inte skulle vara tillfredsställande om ovisshet skulle behöva råda i en sådan fråga. Även besvärsreglerna är olika utformade i detta fall, framhåller ledamöterna.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser att tveksamhet eventuellt kan uppstå huruvida förekomsten av i speciallagstiftning meddelade, från förvaltningsprocesslagen avvikande föreskrifter skall medföra att sistnämnda lag sätts ur spel i sin helhet eller endast i de delar området i fråga har uttömmande specialreglerats eller om förvaltningsprocesslagen är avsedd att lämna en fullständig reglering av förfarandet så till vida att bestämmelser i speciallagstiftning skall vika när det inte i resp. lag har direkt sagts ut att förvaltningsprocesslagen inte skall tillämpas. Det är därför enligt länsstyrelsens mening angeläget att, i vart fall genom uttalanden under det fortsatta lagsliftningsarbetet, klart besked ges om hur förvaltningsprocesslagen och speciallagstiftning skall fungera sinsemellan.
Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att det kanske kan förekomma fall då det är tveksamt om en regel i specialförfattning är av processuell eller materiell karaktär.
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår, med förebild i besvärssakkunnigas betänkande Lag om förvaltningsförfarandet, att det i 1 § lagen om förfarandet i förvaltningsdomstol föreskrivs att lagen inte skall gälla om avvikande bestämmelse finns i författning, som har utfärdats med riksdagen, efter dennas hörande eller i överensstämmelse med riksdagens beslut.
Flera remissinstanser stryker under behovet av att processuella bestämmelser i specialförfattningarna ses över och en del av dem uttalar sig också om tidpunkten för förvaltningsprocesslagens ikraftträdande m.m. Hit hör bl. a. regeringsrättens ledamöter, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Västmanlands, Västernorrlands och Västerbottens län samt Sveriges industriförbund.
Regeringsrättens ledamöter framhåller att gällande specialförfattningar måste ses över, därför att fallen av kollision mellan bestämmelser i förvaltningsprocesslagen och föreskrifter i specialförfattningar torde bli långt ifrån ovanliga. Enligt ledamöternas mening bör förvaltningsprocesslagen inte sättas i kraft förrän en sådan genomgång har hunnit verkställas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län förutsätter också att särreglerna i specialförfattningar arbetas om i erforderlig omfattning innan förvaltningsprocesslagen träder i kraft.
Sveriges industriförbund betonar vikten av att avvikelser i specialförfattningar från vad som tas upp i förvaltningsprocesslagen i framtiden undviks så långt möjligt är. Länsstyrelserna i Malmöhus och Västmanlands län anser i princip att sådana regler i specialförfattningarna som stämmer överens med föreskrifter i förvaltningsprocesslagen bör utgå. Enligt länsstyrelsen i Västerbottens län bör målet vara att specialförfattningarnas processregler om möjligt ersätts med en uttrycklig hänvisning i dessa författningar till bestämmelser i förvaltningsprocesslagen.
Departementschefen. I 1 § andra stycket förvaltningslagen föreslår jag en föreskrift av innehåll att, om det i lag eller i författning som har beslutats av Kungl. Maj:t eller riksdagen har meddelats bestämmelse som avviker från förvaltningslagen, den bestämmelsen skall gälla. De överväganden som har föranlett mig att föreslå den bestämningen av förvaltningslagens tilllämpningsområde har redovisats i specialmotiveringen till nämnda lag. Där har också framhållits att det inte torde vara möjligt att dra upp några allmänna riktlinjer beträffande en precisering av förhållandet mellan förvaltningslagen och förfaranderegler i specialförfattningarna.
Liksom för förvaltningslagens del är det beträffande förvaltningsprocesslagen nödvändigt att avvikande bestämmelser i annan författning gäller framför lagen. Frågan är om det skall krävas att de avvikande bestämmelserna skall ha getts i lag för att de skall ha denna effekt eller om bestämmelser i annan författning skall ha samma verkan. I princip delar jag uppfattningen i promemorian och i flera remissyttranden att endast lagbestämmelser skall få ta över reglerna i förvaltningsprocesslagen. Med tanke på att vissa förvaltningsprocessuella särregler tills vidare måste finnas också i författningar av annan natur, såsom i vägtrafikförordningen och förordningen om yrkesmässig biltrafik, har jag emellertid funnit att man inte nu kan genomföra en sådan princip. Till skillnad från vad som har föreslagits beträffande förvaltningslagen behöver dock inte författningar som har beslutats av riksdagen ensam beaktas i sammanhanget. Det får nämligen anses uteslutet att det i en sådan författning tas in regler om förfarandet i förvaltningsdomstol.
Till frågan om den samordning mellan förvaltningsprocesslagen och specialförfattningarna som bör äga rum före förvaltningsprocesslagens ikraftträdande återkommer jag i det följande. Frågan om utmönstring resp. ändring av förfaranderegler i taxeringsförordningen och en del andra författningar på skatteområdet kommer dock att tas upp av chefen för finansdepartementet.