Förvaltningsrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
Försäkringskassan beslutade vid omprövning den 28 april 2020 att inte ändra sitt beslut från den 27 februari 2020, i vilket det beslutades att AA inte har rätt till hel sjukpenning för perioden 9 januari – 29 februari 2020. Skälen för beslutet framgår av bilaga 1.
AA yrkar att beslutet ska ändras på så sätt att han beviljas hel sjukpenning för den i målet aktuella perioden. Till stöd för sin talan anför han i huvudsak följande. Han har försett handläggarna med läkarintyg. I intygen framgår det att hans arbetsförmåga är helt nedsatt och det beskrivs tydligt varför. Hans hälsotillstånd gör att det i perioder är mycket svårt att stå till arbetsmarknadens förfogande. Vidare är han är sjukdomskodad på arbetsförmedlingen, vilket i sin tur begränsar han ytterligare i arbetssökandet.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och yttrar bl. a. följande. Även med beaktande av det kompletterande läkarintyget anser Försäkringskassan likväl att det inte är frågan om så omfattande aktivitetsbegränsningar att de sätter ned AAs arbetsförmåga i alla normalt förekommande arbeten. Vid denna bedömning får enbart medicinska faktorer vägas in och inte omständigheter som att AA uppger sig vara begränsad i sitt arbetssökande pga. att han är sjukdomskodad hos Arbetsförmedlingen
Skälen för avgörandet
Utgångspunkter för bedömningen
Tillämpliga bestämmelser framgår av det överklagade beslutet, bilaga 1. Frågan i målet är om AA har rätt till sjukpenning. För att han ska ha rätt till sjukpenning krävs att hans arbetsförmåga har varit nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Eftersom han är arbetslös ska hans arbetsförmåga bedömas i förhållande till arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden (se prop. 1996/97:28 s. 25).
Med normalt förekommande arbeten avses vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning till hans eller hennes medicinska besvär. Den försäkrade ska bedömas kunna tillgodose alla krav som ett arbete på den öppna arbetsmarknaden ställer. Hans eller hennes kvarvarande arbetsförmåga måste således kunna anses vara tillräcklig för att leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller till exempel arbetsprestationer och arbetstakt (jfr HFD 2018 ref. 51 I och II).
Vissa sjukdomar låter sig endast med svårighet fastställas objektivt. När det exempelvis gäller psykiatriska diagnoser finns sällan några objektiva undersökningsfynd. Bedömningen av funktionsnedsättningen måste i dessa fall i huvudsak grunda sig på den försäkrades egna uppgifter. Patientens egen berättelse om symtomen tillsammans med beskrivningen av dennes hälsotillstånd i de medicinska utlåtandena är då av särskild betydelse. Det måste göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter där även svårighetsgraden av sjukdomen ska beaktas. Enbart den omständigheten att det saknas objektiva undersökningsfynd kan inte tillmätas en avgörande betydelse (Kammarrätten i Stockholms dom den 4 juni 2019 i mål nr 9520-9521-18).
Utredningen i målet
Utredningen i målet består av läkarintyg med efterföljande kompletterande upplysningar. Av läkarintyg daterat den 15 januari 2020 framgår bland annat följande. AA har det senaste året varit utsatt för stress och andra negativa inslag. Han mår allt sämre med en tilltagande nedstämdhet, oro, ångest, sömnstörning, matleda, koncentrationssvårigheter, försämrad initiativförmåga, tilltagande pessimism och minska livslust.
Det observeras att AA har en sänkt grundstämning samt är orolig och ångestfylld. Som aktivitetsbegränsningar framgår det att han inte klarar av att planera, genomföra och slutföra sina arbetsuppgifter, fatta beslut och har svårigheter att hantera stress.
Av läkarintyg daterat 20 januari 2020 framgår att AA behandlas för återkommande depressioner sedan 2014. Det framgår att han uppvisar dämpad emotionell kontakt att han har en trött och ledsen blick och mimik. Han har genomgående negativa tankar, sänkt grundstämning. Genom intervju och observationer med hjälp av symtomskattning visas ångest, trötthet, stresskänslighet och nedsatt koncentration och uthållighet. Av läkarintyg daterat den 6 mars 2020 framgår bl. a. följande.
Genom intervju och symtomskattning visar AA besvär som drabbar alla former av aktiviteter. Nedstämdhet, sömnstörningar, trötthet, nedsatt koncentration, minne, svårighet att interagera och orka sociala kontakter. Han är stresskänsliga för människor, tidspress, krav, ljud- och synintryck. Han har svårigheter att ta ansvar och lösa problem. Pressar han sig så reagerar han med ångest och psykosomatiska störningar med ont i magen, huvudvärk, hjärtklappning, tryck i bröstet, andnöd, svettning, panikattacker, handlingsförlamad.
Symtomen gör honom oförmögen till aktiviteter. Hälsotillståndet drabbar alla former av aktiviteter och arbeten. Hans sjukdomsbild sätter ner hans arbetsförmåga oavsett arbete eftersom det drabbar alla aktiviteter. Av läkarintyg daterat den 9 maj 2020 förtydligar läkaren att han har intervjuat AA och gjort en bedömning att uppgifterna är verkliga och inte fabricerade. Därmed är inte uppgifterna subjektiva utan objektivt svarar de mot sjukdomsrelaterade aktivitetsbegränsningar.
Förvaltningsrättens bedömning
Förvaltningsrätten finner inte anledning att ifrågasätta att de medicinska besvär som AA har påverkar hans arbetsförmåga i ett arbete som ställer höga krav på koncentration och stresstålighet. Samtidigt instämmer förvaltningsrätten med Försäkringskassan om att de medicinska underlagen inte visar på ett tillräckligt tydligt sätt hur AAs förmåga till ett normalt förekommande arbete påverkas av hans medicinska besvär.
Härvid har förvaltningsrätten beaktat att de psykiska besvären som är huvudorsaken till AAs nedsatta arbetsförmåga inte är dokumenterade på så sätt att det utförligt beskrivs, genom AA egen berättelse tillsammans undersökningsfynd och observationer, hur besvären påverkar hans arbetsförmåga i ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.
Förvaltningsrättens bedömning är därför att de medicinska underlagen inte ger tillräckligt stöd för att AAs arbetsförmåga under den aktuella perioden var nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Vad han har anfört ändrar inte den bedömningen. Överklagandet ska därför avslås
Kammarrätten i Stockholm
Yrkanden med mera
AA yrkar att han ska beviljas hel sjukpenning under perioden 9 januari-29 februari 2020 och för fram bland annat följ ande. Det medicinska underlaget beskriver utförligt de medicinska skälen till att han ska beviljas sjukpenning. Utöver psykiska problem har han även under många år haft problem med ledskador och cancer vilket har förvärrat hans tillstånd. Han saknar såväl psykiska som fysiska förutsättningar att kunna ta ett vanligt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Till stöd för överklagandet lämnar AA in två nya läkarintyg för den aktuella perioden.
Försäkringskassan anser att överklagandet ska avslås och för fram bland annat följande. Vid psykiatriska sjukdomar finns det sällan några objektiva undersökningsfynd varför bedömningen av funktionsnedsättning måste göras utifrån en helhetsbedömning av bland annat den försäkrades egna uppgifter och uppgifter i läkarintyg. Enbart avsaknaden av objektiva undersökningsfynd ska inte tillmätas en avgörande betydelse. Även i det fall det handlar om sjukskrivningsdiagnoser där få eller inga objektiva fynd finns så måste det dock framgå av läkarintygen vilka arbetsaktiviteter som den försäkrade p.g.a. sjukdom inte klarar av att utföra.
I AAs fall är de aktivitetsbegränsningar som beskrivs i allt väsentligt kopplade till hans kognitiva förmågor såsom att han har nedsatt ork, uthållighet och koncentration. Vidare framgår att han är känslig för ljud och ljus, vill ha tyst omkring sig, inte orkar lyssna på musik när han är trött samt undviker platser med ljud och rörelse och därför inte kan vistas på normala arbetsplatser.
I läkarintyg anges också att AA har nedsatt förmåga i alla typer av ”mentala aktiviteter”. Arbetsförmågan ska dock bedömas mot alla normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Det finns många sådana arbeten där kraven på de kognitiva funktionerna är lågt ställda och där man kan arbeta i eget rum, d.v.s. ha det tyst och lugnt omkring sig.
Skälen för kammarrättens avgörande
Frågan i målet är om AA ska beviljas sjukpenning under perioden 9 januari-29 februari 2020. Som förvaltningsrätten har angett ska hans arbetsförmåga bedömas i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden, dvs. arbeten som ställer normala krav på arbetsprestation och arbetstakt och som AA trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning till hans medicinska besvär (HFD 2018 ref. 511 och II).
AA var under den aktuella perioden sjukskriven för bipolärt syndrom typ 2 i depression. Den diagnosen är av ett sådant slag att den endast med svårighet kan fastställas objektivt, varför bedömningen av funktionsnedsättningen i huvudsak måste grunda sig på AAs egen berättelse om symtomen tillsammans med beskrivningen av hans hälsotillstånd i de medicinska utlåtandena. Även svårighetsgraden av sjukdomen ska beaktas (jfr Kammarrätten i Stockholms dom i mål 9520-18 med flera meddelad den 4 juni 2019).
Av det medicinska underlaget framgår att AA har behandlats för återkommande depressioner sedan 2014. Det som utlöst den nu aktuella depressionen är utsättande av medicin. Behandlande och intygsskrivande specialistläkare i psykiatri har bedömt AAs sjukdom med hjälp av bland annat intervju och observationer genom symtomskattning.
I läkarintygen anges att AA har genomgående negativa tankar och depressionsrelaterade störningar med nedstämdhet, trötthet, nedsatt koncentration och uthållighet. Han klarar inte av att planera, genomföra eller slutföra arbetsuppgifter. Han klarar inte heller av att fatta beslut och har svårt att ta ansvar och lösa problem. Vidare anges att han har svårighet att interagera och orka sociala kontakter och att han är mycket stresskänslig för människor, tidspress, krav och ljud- och synintryck. Han klarar inte att uträtta något, passa tider eller att träffa människor.
Redan innan en aktivitet reagerar han med trötthet, eksem och ångest. Om han pressar sig så drabbas han av psykosomatiska störningar såsom ont i magen, huvudvärk, hjärtklappning, andnöd, svettning och panikattacker och han blir då handlingsförlamad. Han klarar enbart enklare aktiviteter i små portioner vilket inkluderar att sköta sin hygien regelbundet. Funktionsnedsättningen drabbar alla former av aktiviteter och både mental och fysisk ansträngning försämrar symtomen.
AA har själv uppgett att han inte kommer ut, att han är ständigt trött och att han bara gråter. I de läkarintyg som finns i målet anges inte explicit vilken svårighetsgrad AAs depression hade under den aktuella perioden. Kammarrätten anser dock att det medicinska underlaget ger tydligt stöd för att AAs besvär, som är av både fysisk och psykisk art, kräver att en arbetsgivare gör mer än ringa anpassningar för att han ska kunna leva upp till de krav som en arbetsgivare allmänt sett har på den öppna arbetsmarknaden.
Hans arbetsförmåga är därför nedsatt i förhållande till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. I läkarintygen bedöms AAs arbetsförmåga som helt nedsatt. Det har inte kommit fram skäl att ifrågasätta den slutsatsen. Hans överklagande ska därför bifallas på så sätt att kammarrätten förklarar att hans arbetsförmåga i på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten under i målet aktuell period har varit helt nedsatt på grund av sjukdom.
Det ankommer på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för rätt till sjukpenning är uppfyllda för perioden.
—
Kammarrätten i Stockholm dom den 2021-10-11 i mål nr 2807-21.