Fråga om vilken betydelse arbetstidens förläggning har för bedömningen av arbetsförmågan vid partiell aktivitetsersättning. 33 kap. 9–11 §§ socialförsäkringsbalken. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 20 december 2024 följande dom (mål nr 1898-24).
Försäkringskassan ansåg att guld – som AA fått av föräldrarna efter en allvarlig diagnos – var en tillgång och avslog hennes ansökan om bostadstillägg. Kammarrätten anser dock det inte funnits stöd i lag för att ta upp guldinnehavet som tillgång vid förmögenhetsberäkningen när hennes rätt till bostadstillägg prövats.
Socialnämnden avslog kvinnas ansökan om insatser i form av hjälp med toalettbehov och vändning på natten med motiveringen att behovet redan var tillgodosedda genom ett tidigare beslut om assistansersättning. Kammarrätten biföll dock nämndens överklagande av förvaltningsrättens dom med motiveringen att kvinnan kan tillkalla hjälp med ett trygghetslarm.
Socialnämnden nekade AA försörjningsstöd bland annat på grund av att han inte velat delta vid fysiska möten. Enligt nämnden krävdes fysiska möten av flera skäl, men det anser kammarrätten inte kunna föranleda att avslå AAs ansökan om försörjningsstöd.
Till skillnad från socialnämnden och förvaltningsrätten anser kammarrätten att en man ska beviljas ledsagning utanför hemmet för att uppnå en skälig levnadsnivå.
Läkarintyg ingivna efter kammarrättens dom innehöll uppgifter som antogs kunnat påverka underinstansernas prövning ledde till återförvisning av målet.
Efter tips utredde Försäkringskassan en kvinnas rätt till assistansersättning. Försäkringskassan kom fram till att hon inte haft behov av personlig assistans och beslutade att dra in ersättningen. Kvinnas personliga assistenter vittnade till stöd för att det inte förelåg behov av hjälp på det sätt som kvinnan uppgett och hovrätten förpliktar nu henne att återbetala ersättningen.
Försäkringskassan beslutade i april 2021 att inte bevilja en 62-årig kvinna sjukpenning. Efter att hon fått bifall i förvaltningsrätten överklagar Försäkringskassan domen till kammarrätten. Kammarrätten återförvisar dock målet till förvaltningsrätten med innebörden att kvinnan nu väntat i tre år och sex månader på besked om hon får sjukpenning eller ej.