Kammarrätten bifaller överklagande i mål om personlig assistans
Kammarrätten anser att hjälpbehoven är av sådan karaktär och omfattning att personlig assistans ska beviljas enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Kammarrätten anser att hjälpbehoven är av sådan karaktär och omfattning att personlig assistans ska beviljas enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Vid omprövning nekade Försäkringskassan henne sjukpenning och så även förvaltningsrätten. Kammarrätten gör dock en annan bedömning, bland annat av hänsyn till vad som krävs i ett arbete som är normalt förekommande.
Förvaltningsrätten i Jönköping Högskolan i Borås beslutade att stänga av NN från studier vid högskolan under 8 veckor. NN yrkar att beslutet ska upphävas och anför bl.a. följande. Hon har
Socialnämnden anför att sökande kan föra mat till munnen självständigt. Att hon inte orkar fullfölja måltiden eller har en allmän ovilja är inte skäl att betrakta behovet som grundläggande. Inte heller är eventuell risk för kvävning ett grundläggande behov vid måltider, utan är att betrakta som tillsyn som ett annat personligt behov.
Försäkringskassan betalade ej ut sjukpenning eftersom sökande inte medverkade vid utredningsåtgärd.
”Ur ett rättssäkerhetsperspektiv kan det noteras att den som agerar motpart i den rättsliga prövningen också är den part som styr utformningen av och innehållet i bevisningen. ”
Till skillnad från omsorgsnämnden och förvaltningsrätten anser kammarrätten att kvinnans funktionshinder förorsakar betydande svårigheter och beviljas därför ledsagarservice.
Frågan i målet är om Försäkringskassan har haft fog för att avslå NNs ansökan om sjukpenning med hänvisning till att han utan giltig anledning inte har medverkat i sin rehabilitering.