Kammarrätten bedömer att nämnden haft fog för att räkna med juli månads oredovisad lön vid kommande månads normberäkning då rekvisitet om den enskildes ansvar att planera sin ekonomi är uppfyllt. Domstolen finner att någon otillåten kvittning inte skett och att beslutet därför ska fastställas.
Kammarrätten delar förvaltningsrättens bedömning att aktivitetsförmågeutredningen visar en tydlig risk för insjuknande i utmattningsdepression vid belastning över nuvarande förmåga, vilket stöds av tidigare depression, långvarig smärta och psykosocial belastning.
En individuell bedömning enligt socialtjänstlagen ska göras där hänsyn tas till hushållets storlek och faktiska boendekostnader. Att kostnaden understiger vägledande nivåer talar emot att den är oskälig.
Kammarrätten bedömer att ett överklagandeförbud enligt förordningen om särskilt anställningsstöd måste åsidosättas när annars rätten till domstolsprövning riskerar att gå förlorad. Att ett bolag följt en avbetalningsplan och delvis återbetalat ett återkrävt belopp innebär inte att rätten till rättslig prövning har frånsagts, varför målet ska återförvisas till förvaltningsrätten för fortsatt handläggning.
Kammarrätten anser att Försäkringskassan inte haft skäl att avslå AA:s ansökan om sjukpenning på den grunden att uppgifterna i de medicinska underlagen är baserade på undersökningar som utförts av vårdpersonal som inte är legitimerad läkare.
Kammarrätten bedömer att det uppenbart saknas allmänna skäl att bevara journalanteckningar om kortvarig LPT-vård. Även om tvångsvård i regel motiverar bevarande har omständigheterna i målet – den begränsade vårdtiden, uppgifternas särskilt känsliga karaktär, den långa tid som förflutit samt att berörda vårdinrättningar vid två tillfällen tillstyrkt förstöring – medfört att rekvisiten i patientdatalagen anses uppfyllda.
Regeringsrätten klargör i RÅ 1989 ref. 125 att kravet på ”godtagbara skäl” för förstöring av en patientjournal bör sättas relativt lågt och att bedömningen ska knyta an till den enskildes personliga intressesfär. Samtidigt måste det vara uppenbart att journalen inte behövs för patientens vård och att det från allmän synpunkt inte finns skäl att bevara den. Nedan prövas dessa kriterier i tre olika situationer.
Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att ett återbetalningsmål ska avgöras utifrån bevisbördans placering. Försäkringskassans bristande utredningsskyldighet innebär därför inte att målet ska återförvisas när myndigheten har bevisbördan för de omständigheter som ligger till grund för återkravet.