Bakgrund Försäkringskassan ansåg att en kvinna felaktigt fått drygt 4,3 miljoner i assistansersättning. Kvinnan överklagade beslutet och kammarrätten fann senare att Försäkringskassan inte med tillräcklig grad av sannolikhet visat att
Ombudskostnaderna som kvinnan haft ersattes av Justitiekanslern. Se länk längst ner.
Hovrätten drar samma slutsatser av utredningen som den som anges i den skiljaktiga meningen i tingsrätten. Det är således ställt utom rimligt tvivel att kvinnan med uppsåt har gjort sig skyldig till bidragsbrott vid fyra tillfällen.
Vid återkrav enligt socialtjänstlagen av ekonomiskt bistånd på den grunden att den enskilde har lämnat oriktiga uppgifter om sina boendeförhållanden ska socialnämnden visa detta med en hög grad av sannolikhet. 9 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 december 2024 följande dom (mål nr 2471-23).
Kvinnan har uppgett att hon har skulder men eftersom det saknas uppgifter om hur stora skulderna är bifaller kammarrätten nämndens överklagande.
Kammarrätten anser att kvinnans 93-åriga granne med Alzheimer inte kompenserar behovet av ledsagning. Kammarrätten bifaller kvinnans överklagande och förklarar att hon har rätt till bistånd i form av social ledsagning.
En 81-årig man med grav synskada har ansetts ha ett sådant stort och varaktigt funktionshinder som avses i 1 § 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Funktionshindret har dock inte ansetts förorsaka sådana betydande svårigheter i hans dagliga livsföring som förutsätts i bestämmelsen. Det härmed sammanhängande behovet av stöd och service har inte heller ansetts omfattande. Då inte samtliga krav enligt bestämmelsen varit uppfyllda har han inte ansetts höra till lagens personkrets.
Förvaltningsrätten bifaller överklagandet med motiveringen att sökandes funktionshinder och situation i övrigt medför att det saknas skäl att frångå utgångspunkten att han i egenskap av rullstolsburen har väsentliga svårigheter att använda allmänna kommunikationer.