Kammarrätten anser att Försäkringskassan inte haft skäl att avslå AA:s ansökan om sjukpenning på den grunden att uppgifterna i de medicinska underlagen är baserade på undersökningar som utförts av vårdpersonal som inte är legitimerad läkare.
Kammarrätten bedömer att det uppenbart saknas allmänna skäl att bevara journalanteckningar om kortvarig LPT-vård. Även om tvångsvård i regel motiverar bevarande har omständigheterna i målet – den begränsade vårdtiden, uppgifternas särskilt känsliga karaktär, den långa tid som förflutit samt att berörda vårdinrättningar vid två tillfällen tillstyrkt förstöring – medfört att rekvisiten i patientdatalagen anses uppfyllda.
Regeringsrätten klargör i RÅ 1989 ref. 125 att kravet på ”godtagbara skäl” för förstöring av en patientjournal bör sättas relativt lågt och att bedömningen ska knyta an till den enskildes personliga intressesfär. Samtidigt måste det vara uppenbart att journalen inte behövs för patientens vård och att det från allmän synpunkt inte finns skäl att bevara den. Nedan prövas dessa kriterier i tre olika situationer.
Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att ett återbetalningsmål ska avgöras utifrån bevisbördans placering. Försäkringskassans bristande utredningsskyldighet innebär därför inte att målet ska återförvisas när myndigheten har bevisbördan för de omständigheter som ligger till grund för återkravet.
Rättegången i tvistemål Enligt 42 kap. 16 § rättegångsbalken bör rätten göra en skriftlig sammanställning av parternas yrkanden och invändningar samt de omständigheter de grundas på. Sammanfattningen, eller processlägesanalysen, syftar
En statlig utredning föreslår att enskilda ska kunna få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål
IVO har gjort en sannolikhetsbedömning i stället för att pröva ansökan mot innehållet i de faktiska journalerna och har inte heller hämtat in materialet före beslutet. Enligt kammarrätten kan AA:s skäl, att uppgifterna är känsliga, kränkande och ömtåliga, utgöra godtagbara skäl. Bristerna i utredningen medför att underinstansernas avgöranden undanröjs och målet återförvisas för ny prövning.
Kammarrätten finner att behov av kontinuerlig övervakning vid diabetes, i kombination med autism och oförmåga att tillkalla hjälp, uppfyller kriterierna för grundläggande behov enligt LSS. Vidare bedömer domstolen att hjälpmedlens osäkerhetsfaktorer innebär att en personlig assistent måste vara i den enskildes omedelbara närhet.