Förvaltningsjuridik | Förvaltningsprocessrätt

JO-Beslut & rättsfall – del II

Innehållsförteckning

Utmattning ger rätt till sjukpenning

Dom meddelad 2020-05-19 i mål nr. 1910-19

En person söker sjukpenning på halvtid eftersom hon har ett arbete på 50%. Försäkringskassan anser inte att hen framför tillräckliga underlag för att bevilja sjukpenning och avslår ansökan. Den sökande begär omprövning, men Försäkringskassan står fast vid sitt beslut. Förvaltningsrätten går på kassans linje och målet hamnar slutligen hos kammarrätten I Jönköping.

Den sökande

Den sökande anför följande; enbart den omständighet att det I läkarintygen saknas objektiva fynd kan inte tillmätas avgörande betydelse. Inte heller finns det skäl att ifrågasätta läkarens kompetens. Vidare framförs Arbetsförmedlingens bedömning som baserats på arbetsprövning och medicinskt underlag som ge god stödbevisning. Hen arbetar 50% och har möjlighet att växla bland de arbetsuppgifter som finns helt beroende på dagsformen. Dessutom har hen på arbetsplatsen en stor flexibilitet gällande arbetstider och med goda möjligheter till att kunna ta paus.

Den sökande menar att detta arbete balanserar på gränsen till sin förmåga. Det har gjorts försök till att utöka arbetstiderna men resultatet har visat en försämrad fysisk och psykisk hälsa med bl.a. ökad värk. Det yttrande från den försäkringsmedicinska rådgivaren bör ges ett lågt bevisvärde då denna inte träffat henne. DFA-kedjan som Försäkringskassan använder vid prövning av rätten till sjukpenning bör endast ses som en av flera hjälpmedel.

Försäkringskassan

Ett nytt yttrande inhämtas från den försäkringsmedicinska rådgivaren som vidhåller vid sin bedömning enligt följande;

“I detta anges att det utifrån det medicinska underlaget inte går att uttala sig om omfattningen av funktionsnedsättningarna, men att flertalet av dessa borde ha kunnat observerats och testas. Detsamma gäller aktivitetsbegränsningarna, där informationen i det medicinska underlaget är motsägelsefull och ibland ologisk. AA har därmed inte gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga var nedsatt med minst en fjärdedel i sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.”

Kammarrätten anger följande skäl till domen; Den behandlande läkarens intyg, som baseras på undersökningar av AA vid två tillfällen, och den dokumentation som Arbetsförmedlingen gjort är sammanstämmiga gällande arbetsförmågan. Det framkommer I intygen att arbetsuppgifterna är anpassade optimalt efter AAs förmåga. Vid tillfällen då det gjordes försök till att utöka arbetstiden gav den sökande ökad värk, tinnitus och hjärntrötthet.

Mot bakgrund av det som framkommit kring AAs sjukdomar och de anpassningar som gjorts på arbetsplatsen är det svårt att föreställa sig ett arbete där AA skulle kunna utföra ett arbete I större omfattning. Hen har därmed gjort det sannolikt att att arbetsförmågan är nedsatt med hälften I ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden.

Kammarrätten beviljar SGI

Kammarrätten tog hänsyn till de underlag sökande presenterade som stöd till att berättigas SGI, trots
att vägledning (till dess) saknades. Sökande presenterade revisorsintyg, affärsplan och budget, detta sammantaget till övriga omständigheter ledde till framgång i kammarrätten Stockholm.

Försäkringkassans resonemang

En förutsättning för att kunna få sjukpenning är att du har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI).
Vid tidpunkten då du insjuknade och ansökte om sjukpenning hade du börjat att arbeta i ditt
aktiebolag. Det innebär att SGI-skyddet enligt tremånadersregeln inte går att tillämpa. Den
skyddsbestämmelsen gäller endast om man avbryter sitt arbete helt och alltså inte arbetar något alls.
Eftersom tremånadersregeh inte är tillämplig har du inte rätt att behålla din tidigare SGI från
anställningen som upphörde den XX. Du arbetar i eget aktiebolag beräknas din SGI på den faktiska
lön som du tar ut från aktiebolaget. Du har uppgett att uppstartskostnaderna överstigit intäkterna och
att du därför inte tagit ut någon lön.

Du har inte heller kunnat arbeta i den utsträckning som du hade hoppats på. Eftersom du inte tagit ut
någon lön från aktiebolaget finns inga inkomster av eget arbete som kan ligga till grund för beräkning
av en ny SGI. Utifrån de uppgifter du inkommit med saknas därmed förutsättningar för att fastställa
en SGI. Försäkringskassan har vid omprövning gått igenom ditt ärende på nytt och tagit del av de
synpunkter du har framfört men finner inget skäl att ändra beslutet. Det tidigare beslutet om att du
inte har rätt till någon SGI kvarstår därför. Det innebär att du inte kan få sjukpenning för perioden
XX. SGI ska inte sänkas om man avbryter sitt arbete helt under högst tre månader i följd.

Förvaltningsrätten

Av socialförsäkringsbalken framgår att SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en
försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet ska pågå
längre tid. En grundförutsättning för att reglerna om SGI-skydd ska bli tillämpliga är därmed att det
har skett ett avbrott i förvärvsarbete. Av utredningen i målet framgår att AA avslutade sin anställning
den xx och påbörjade arbete i eget aktiebolag den xx 2017. Eftersom AA inom tre månader från att
hennes tidigare anställning avslutades påbörjade ett nytt förvärvsarbete som kan ligga till grund för en
ny SGI omfattas hon inte av SGI-skydd från hennes tidigare anställning. Förvaltningsrätten finner
därför att reglerna om SGI-skydd inte kan tillämpas i fråga om AAs tidigare anställning som inte heller
kan ligga till grund för fastställande av hennes SGI. försäkrade kan visa att denne haft fog för sitt antagande att den anmälda inkomsten kommer att förverkligas. Det är således inte, som förvaltningsrätten har påstått, den lön som den försäkrade tar ut ur sitt bolag som är avgörande vid bedömningen. Istället är det den lön den försäkrade kan antas komma att ta ut som ska läggas till grund för bedömningen

Kammarrätten

Enligt 25 kap. 2 § SFB är SGI den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete antingen som inkomst av anställning eller som inkomst av annat
förvärvsarbete. Av 25 kap. 8 § SFB framgår att inkomst av näringsverksamhet ska räknas som inkomst
av annat förvärvsarbete. När en egen företagare driver sin verksamhet i form av ett aktiebolag och
själv är anställd i aktiebolaget, jämställs företagaren med en anställd arbetstagare i SGI-hänseende. Det
innebär att företagarens SGI i första hand kommer att grundas på den lön som han eller hon tar ut
från aktiebolaget.
Bedömningen av SGI är dock framåtsyftande och tar sikte på den försäkrades framtida inkomster.
Förarbetena till bestämmelsen ger ingen närmare vägledning i frågan om vilket underlag som krävs för
en sådan prognos och anger inte heller att särskilda villkor i detta hänseende ska gälla om den
försäkrade är egenföretagare eller arbetar i ett fåmansägt bolag. Det bör dock krävas att en försäkrad
som är egenföretagare, om denne inte tagit ut någon lön i sitt aktiebolag, på annat sätt kan visa att
denne haft fog för sitt antagande att denne skulle komma att få den anmälda inkomsten. Detta kan t.
ex. ske genom en redogörelse för hur den anmälda årsinkomsten har beräknats eller genom avtal eller
intyg från kunder.
Vid tidpunkten för sitt insjuknande hade AA arbetat i det egna nystartade aktiebolaget i ca sju veckor.
Det är enligt kammarrättens mening inte anmärkningsvärt att AA inte tagit ut någon lön i aktiebolaget
efter denna korta tid. Frågan är då om AA på annat sätt har visat att hon haft fog för sitt antagande att
hon skulle komma att fa den anmälda inkomsten.
AA har lämnat in affärsplan, budget och ett revisorsintyg. Affärsplanen och budgeten är dock relativt
allmänt hållna och kan inte ensamma ligga till grund för ett sådant antagande. Vad gäller det
åberopade revisorsintyget från den xx 2018 så anges bl.a. att xx AB fram till sista november (2018)
redovisat ett resultat efter finansiella poster uppgående till ca zz kr och att detta innebär att det
bedöms som möjligt för AA att ta ut en ytterligare bruttolön om ca zz kr för perioden, vilket
motsvarar en månadslön om zz kr per månad. De uppgifter som AA har lämnat om hur hon har
beräknat sin framtida inkomst framstår mot bakgrund av hennes tidigare långa erfarenhet av den
bransch i vilken hon startat sitt bolag och hennes kontaktnät inom samma bransch som trovärdiga.

Kammarrätten; sjukersättning ska beviljas

Kammarrätten Göteborg dom 2020-09-24 i mål nr. 4660-19

Den samlade medicinska dokumentationen visar att fibromyalgi, artros och ledvärk ger smärta och koncentrationssvårigheter. Det framstår inte heller sannolikt att ytterligare rehabiliteringsinsatser skulle vara framgångsrika.

Bakgrund

AA lider av fibromyalig, artros och ledvärk och söker därför sjukersättning hos Försäkringskassan. Stelhet och smärta leder till koncentrationssvårigheter, begränsningar I motoriken och till en onormal trötthet. Arbetsförmedlingen har kommit fram till att on saknar arbetsförmåga då hon inte kommer upp I minst tio per vecka. Det har gjorts försök att arbeta på ett äldreboende där frukostservering och att ta hand om disk ingick. Då arbetet ökade komplikationerna med ökad smärta gjordes försök med lättare arbete med möjlighet till många pauser. Inte heller detta var möjligt eftersom smärtan ökade och den påverkade dessutom vardagsbestyr som dusch och matlagning.

Försäkringskassan beviljar ej sjukersättning – ärendet överklagas

Försäkringskassan beviljar ej sjukersättning och ärendet hamnar hos förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten resonerar I sin slutsats med Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden 2011 ref. 63 I-III. I det fallet hade HFD att ta ställning till om det fanns förutsättningar för sjukersättning. Ett skäl till beviljande av sjukersättning är att ytterligare medicinsk eller arbetsinriktad rehabilitering inte kan medföra till att arbetsförmågan förbättras. Däremot finns inget krav på att rehabiliteringsåtgärder har vidtagits för att sjukersättning ska beviljas.
Förvaltningsrätten konstaterar att det I dokumentationen från Arbetsförmedlingen framgår att arbetsinriktad rehabilitering har påbörjats på två olika arbetsplatser. AA har svårt att utföra aktiviteter som kräver arbete med höger arm då det ger en ökad smärta, som föranleder koncentrationssvårigheter och onormal trötthet. Eftersom de arbetsuppgifter AAs arbetsuppgifter prövats mot ej är optimala I hennes situation anses dessa uppgifter ha ett begränsat bevisvärde vad gäller arbetsförmågan I förhållande till arbeten på hela arbetsmarknaden. Eftersom inga medicinska hinder föreligger för en arbetsinriktad rehabilitering med en mer situationsanpassad arbetsplats kan det inte anses som helt utrett om hon inte skulle ha en högre arbetsförmåga I ett annat för henne anpassat arbete. Rehabiliteringsåtgärderna kan därför inte anses vara uttömda I hennes fall.

Ärendet hamnar hos kammarrätten I Göteborg

AA överklagar till kammarrätten och yrkar att hon ska beviljas sjukersättning och anför följande. Besvären med sjukdomen påverkar hennes tillvaro eftersom de leder till stora problem att sköta både hemmet och sig själv. Att bara ha på sig kläder gör ont. Hon hänvisar även till en ny medicinsk utredning. Försäkringkassan anser att de nytillkommna skrivelserna från arbetsterapeuten är upp till två år efter den period som är aktuell vid denna prövning. Därför kan man inte utifrån dem göra bedömningar hur arbetsförmågan varit under den period som prövningen omfattar. Ett av testen innebar montering och att fylla en bokhylla, något som FK anser vara uppenbart olämpligt med tanke på hennes besvär med höger arm. Dessutom menar FK att det inte går att dra så långtgående slutsatser, från ett test som pågått under 25 minuter, att sjukersättning kan beviljas. Det nya läkarutlåtandet är daterat två år senare än den period som ansökan gäller och trots en beskrivning om en försämring så kan den inte ligga till grund för att bevilja sjukersättning.

Kammarrättens resonemang

Domstolen beskriver AA:s tillstånd med att det inte finns något underlag som talar för att begränsningarna skulle kunna förbättras genom medicinsk rehabilitering och att det föreligger begräninsningar I förmågan att klara ett arbete. Det leder till att rätten har att ta ställning om hon har arbetsförmåga I ett med hänsyn till hennes begränsningar anpassat arbete. Materialet I ärendet visar att arbetsprövning gjorts hos två olika arbetsgivare med skilda arbetsuppgifter och med en I hög utsträckning möjlig anpassning efter hennes förmåga. Målsättningen var att arbeta tre timmar två dagar I veckan. Något hon dock inte orkade med. Det framkommer även att hon har varit delaktig och angelägen om att få chansen att testa sin arbetsförmåga, men att hon inte klarat av det utifrån sin problematik. Några ytterliga stödåtgärder erbjuds ej.

Det AA själv angett som skäl till att rehabiliteringsinsatserna avbrutits var den ökade smärtan som fick henne till att bli hjärntrött. Den uppgiften får stöd av det medicinska underlaget. Trots äldre intyg anser kammarrätten inte att det finns hinder mot att beakta dem I AAs fall. AA har under våren 2020 deltagit I en kartläggning och bedömning av arbetsförmågan I ett helt administrativt arbete. Av arbetsterapeutens dokumentation vid kartläggningen framgår följande.

“Efter hand får hon allt svårare med smärta och domningar I höger hand, arm och axel, det blir felregistreringar som behöver korrigeras, det blir svårare med koncentrationen och att läsa I dokumentet och på datorn. Efter 25 minuter bryts uppgiften när hon uppger att hon har dimsyn. På grund av hennes nedsatta aktivitetsförmåga saknar hon helt arbetsförmåga I förhållande till såväl arbete på den öppna arbetsmarknaden som till skyddade och anpassade arbeten.”
Kammarrätten skriver vidare att koncentrationssvårigheterna beror på hennes smärtproblematik, som enligt den samlade medicinska dokumentationen är terapiresistent. Detta talar för att hennes arbetsförmåga inte skulle vara större I något annat förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden. Att sjukdomsbilden varit densamma under lång tid talar I samma riktning. Ytterligare rehabliteringsinsatser skulle sannolikt ej vara framgångsrika. Utredningen ger därför stöd för att AA har rätt till hel sjukersättning.

Här finner ni domen som pdf;

JO-kritik; bristande kommunicering

JO-beslut 221-2019 den 2020-10-27

Sammanfattning

I ett ärende om sjukersättning skickade Försäkringskassan ut ett bekräftelsebrev med information om att målsättningen var att handläggningstiden skulle uppgå till ca fyra månader. Därefter dröjde det fem månader innan några ytterligare åtgärder vidtogs i ärendet. Den inledande passiviteten fick till följd att handläggningstiden i stället uppgick till nio månader. Försäkringskassan kritiseras i beslutet för den långsamma handläggningen. 

Här finner ni beslutet som pdf;

Arbetsförmedlingen orsaken till förlorad SGI

Svea Hovrätt dom den 2019-03-06 i mål nr. T 1038-18

Frågan hovrätten hade att ta ställning till var om Arbetsförmedlingen haft en skyldighet att informera AA om de konsekvenser som en omregistrering i deras interna system skulle kunna innebära för ersättning hos Försäkringskassan kan påverkas.

Bakgrund

Försäkringskassan avslog AAs ansökan om sjukpenning med motiveringen att han inte hade rätt till en sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Försäkringskassan uppgav som skäl till att den sökande inte varit anmäld och aktivt sökt arbete hos arbetsförmedlingen under en semesterperiod som varade längre än fem veckor.
Den sökande gör gällande att beslutet om mer än fem veckors semester skett i samråd med Arbetsförmedlingen och att det gavs aldrig någon upplysning om att det kunde påverka rätten till sjukpenning hos Försäkringskassan. Genom att Arbetsförmedlingen förorsakat en ren förmögenhetsskada genom oaktsam handläggning är de därför skadeståndsskyldiga till honom. Den skadegörande handlingen har bestått i att Arbetsförmedlingen underlåtit att lämna nödvändig information om konsekvenserna för en ändrad sökandekategori som den förlängda semestern skulle innebära.

Myndighetens serviceskyldighet

Myndighetens serviceskyldighet följer av 4 § förvaltningslagen (i dess lydelse enligt SFS 1986:223). Enligt paragrafen ska hjälp lämnas inom myndighetens verksamhetsområde i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Detta innebär bland annat att myndigheten har att göra en allmän lämplighets prövning från fall till fall hur långt den ska sträcka sin service och att den enskilde i viss mån blir beroende av myndighetens uppfattning om vilken grad av service den kan lämna

Hovrättens bedömning

Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att Arbetsförmedlingens handläggarstöd (AFHS 63/2011) är av betydelse för vilken service som myndigheten är skyldig att tillhandahålla enligt 4 § förvaltningslagen. Enligt hovrättens mening borde Arbetsförmedlingen som ett led i serviceskyldigheten ha informerat AA om att en omregistrering i myndighetens system från ”arbetssökande” till ”arbetssökande med förhinder” kunde innebära att rätten till förmåner hos exempelvis Försäkringskassan påverkades. Det är ostridigt att någon sådan information inte har lämnats. Den information som överlämnats vid inskrivningen hos Arbetsförmedlingen den l februari 2013 genom broschyren Tusen möjligheter uppfyller enligt hovrätten inte kravet på serviceskyldighet.

Fel och försummelse enligt skadeståndslagen

Med beaktande av att förläggningen av semestern skett i samråd med Arbetsförmedlingen och de konsekvenser som omregistreringen fått för AA anser dock hovrätten att den underlåtenhet som Arbetsförmedlingen har gjort sig skyldig till i detta fall innebär att myndigheten har agerat oaktsamt i sådan grad att fel och försummelse i skadeståndslagens mening har förelegat.
Såväl Arbetsförmedlingens åtgärd att ändra AA sökandekategori som underlåtenheten att informera AA om konsekvenserna av detta har vidare haft ett så nära samband med AAs ärende hos Arbetsförmedlingen att det varit fråga om myndighetsutövning (jfr NJA 2013 s. 1210).
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan Arbetsförmedlingens bristande information och AAs beslut att ta semester samt de konsekvenser detta fått för honom. Denna bedömning påverkas inte av det faktum att Försäkringskassan ska göra en självständig prövning av om en person har rätt till ersättning.

”Sjukpenning skulle ha beviljats”

Hovrätten gör inte heller några andra bedömningar än tingsrätten i fråga om att AA inte förlorat sin SGI vare sig vid inskrivningen hos Arbetsförmedlingen eller vid ändringen av sökandekategori. De läkarintyg som åberopats av AA och övrig utredning i målet talar enligt hovrätten också starkt för att en ansökan om sjukpenning skulle ha beviljats om AAs SGI hade varit skyddad.Såväl Arbetsförmedlingens åtgärd att ändra AA sökandekategori som underlåtenheten att informera AA om konsekvenserna av detta har vidare haft ett så nära samband med AAs ärende hos Arbetsförmedlingen att det varit fråga om myndighetsutövning (jfr NJA 2013 s. 1210).
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan Arbetsförmedlingens bristande information och AAs beslut att ta semester samt de konsekvenser detta fått för honom. Denna bedömning påverkas inte av det faktum att Försäkringskassan ska göra en självständig prövning av om en person har rätt till ersättning.

Hovrätten delar därmed tingsrättens slutsats att Arbetsförmedlingen orsakat AA en skada och gör inte heller någon annan bedömningen beträffande frågan om han varit medvållande till skadan. Arbetsförmedlingen ska därför betala skadestånd till AA. 

Vägrade utredas - vann i kammarätt

Kammarrätten Göteborg dom meddelad 2020-11-12 i mål nr. 4547-19

Försäkringskassan villkorade sjukpenning till AA med att hon medverkar i en läkarundersökning för ett särskilt läkarutlåtande, SLU. Frågan kammarrätten hade att ta ställning till var om Försäkringskassan haft fog för att dra in AAs sjukpenning på grund av att hon vägrat delta i en undersökning för ett särskilt läkarutlåtande.

Bakgrund

Den behandlande läkaren, som haft en långvarig kontakt med AA, konstaterade redan 2015 att klientens arbetsförmåga var helt nedsatt under resterande arbetsför ålder. Läkaren hade i juni 2017 uppmanat FK att ringa eller att boka in ett avstämningsmöte ifall något var oklart, dock utan framgång.
AA hade utretts psykiatriskt och medicinskt som uteslutit andra möjliga orsaker än de angivna diagnoserna. Den slutsatsen gjorde dock inte den försäkringsmedicinska rådgivaren, FMR, som menade att utredningarna som gjorts var otillräckliga. Orsaken till slutsatsen var uppgifter från landstinget i Stockholms län som förespråkade en omfattande differentialdiagnostisk utredning i de fall man misstänkt att någon har diagnosen i fråga.
Försäkringskassan hade vid en tidigare konsultation med en försäkringsmedicinsk rådgivare fått en liknande redogörelse som nu alltså bekräftades. Dessutom hade det konstaterats att AA tidigare varit sjukskriven för andra diagnoser och att feldiagnostik bedömdes ske i upp till 50 procent av fallen.

Försäkringskassans utredningsåtgärder

Då Försäkringskassan utreder om en person har rätt till ersättning kan de kräva att en person låter sig läkarundersökas för ett särskilt utlåtande (110 kap. 14 § SFB). Om en sökande utan giltig anledning vägrar medverka kan ersättning nekas (110 kap. 53 § SFB). Förarbetena förklarar närmare vilka skäl som kan uppstå för att ska bli aktuellt med en särskild läkarundersökning. Exempel på sådana skäl är då det råder tveksamheter kring den diagnos som den sökande påstås ha, eller att läkarintygen inte anger vilka rehabiliteringsåtgärder vidtagits.
I förarbetena anges att Försäkringskassan har möjligheten att begära denna utredningsåtgärd som ett komplement då ett avstämningsmöte inte ger tillräckligt med underlag till sjukpenningärendet.[1] Möjligheten att dra in ersättning bör användas med försiktighet och i undantagsfall. I första hand ska möjligheten ses som ett påtryckningsmedel för att den sökande ska medverka till en undersökning för ett särskilt läkarutlåtande.

[1] Prop. 2002/03:89 s. 29 och s. 51

Kammarrättens resonemang

Kammarrätten anser att det vid tidpunkten för Försäkringskassans beslut fanns oklarheter kring om en tillräcklig differentialdiagnostisk utredning gjorts och att det talade för att behov fanns av ytterligare utredning. Enligt förarbetena ska ett SLU vara ett komplement till ett avstämningsmöte. Det framgår att den behandlande läkaren uppmanat Försäkringskassan att boka in ett sådant möte men att det inte gjorts några försök att boka in ett möte och det saknas en redovisning till skäl till varför ett sådant möte ej skulle varit nödvändigt. Detta trots att den behandlande läkaren haft en långvarig kontakt med sin klient och att det fanns uppgifter för att den sökande hade svårigheter att medverka vid en vanlig läkarundersökning.

Eftersom de utredningsåtgärder Försäkringskassan har ska användas mer som en undantagsåtgärd har de ej haft fog att dra in sjukpenningen. Därför upphävs Försäkringskassans beslut och förvaltningsrättens dom och målet visas åter till Försäkringskassan för prövning av rätten till sjukpenning.

Förvaltningsjuridik | Förvaltningsprocessrätt