Förvaltningsjuridik | Förvaltningsprocessrätt

Prövningstillstånd

Förvaltningsprocesslagen anger inte vilka beslut som kräver PT utan det står i den författning som grundas på det beslut som överklagas. För de som söker PT för beslut om sjukersättning eller sjukpenning står den informationen i socialförsäkringsbalken. När kammarrätten får handlingarna ska det framgå vilka skäl och omständigheter ni vill framföra för att beviljas prövningstillstånd. För att få prövningstillstånd hos Kammarrätten ska det beslut som ska prövas uppfylla något av de skäl som regleras i förvaltningsprocesslagen (1971:291);

34 a § För de mål där det är särskilt föreskrivet krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska pröva ett överklagande av ett beslut som förvaltningsrätten har meddelat i målet. Detsamma gäller förvaltningsrättens beslut i en fråga som har ett direkt samband med ett sådant mål.
Något sådant tillstånd krävs dock inte när talan förs av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern.

Prövningstillstånd ska meddelas om
   1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till,
   2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till,
   3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
   4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

Prövningstillstånd får begränsas till att gälla en viss del av ett beslut, om utgången i den delen inte kan påverka andra delar av det överklagade beslutet.

Om prövningstillstånd inte meddelas, står förvaltningsrättens beslut fast. En upplysning om detta ska tas in i kammarrättens beslut. Lag (2013:86).

Ändring, granskning, extra ordinär dispens

Det anges fyra skäl som grund för prövningstillstånd och det första skälet som också är det vanligaste skälet kallas även för ändringsfall. En omständighet för PT kan vara då det finns skäl att ”betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten kommit till”. Här är domens slut av intresse, fel i förvaltningsrättens domskäl förbises alltså eftersom ändringsdispens inte kan meddelas om slutet är riktigt. Skäl två, som även benämns granskningsdispens, kan bli aktuell om det i förvaltningsrättens domskäl inte framgår hur rätten resonerat. Exempelvis om målet varit omfattande och komplicerat så att en bedömning överhuvudtaget är svår. Skäl tre är för prejudikat och gäller de fall då det är av vikt för rättstillämpningen att målet slutligen når högsta förvaltningsdomstolen för prövning. Skäl fyra, så kallad extra ordinär dispens blir aktuell vid allvarliga fel och kan liknas vid synnerliga skäl. Exempel på rättsfall är när en person skadat sig på arbetsplatsen och länsrätten (förvaltningsrätten) borde lämnat PT då hen åberopat muntlig förhandling gällande medicinska frågor bland annat. Ett annat exempel är ett par som åberopat intyg och muntlig bevisning i ett mål mot Försäkringskassan och där HFD menar att det finns synnerliga skäl för PT.

Sen överklagan

Enligt 37 c § i denna lag får tiden för ett överklagande återställas om man försuttit tiden pga en giltig ursäkt. Krav är mycket högt ställda enligt praxis, exempelvis kan slarv eller försummelse av ett ombud inte räknas som en giltig ursäkt, men det beror på omständigheterna (jfr RÅ 2003 ref. 82 I och II, RÅ 1994 not 715).

Exempel på kammarrättens resonemang

Kammarrätten beslutar att förvaltningsrättens dom upphävs och att kassans beslut fastställs och för fram bl.a. följande. Förvaltningsrättens resonemang grundar sig på att AA uppvisat ett försämrat hälsotillstånd. Det måste dock finnas en tydlig medicinsk motivering till varför en person behöver vara sjukskriven och det saknas. Det framgår inte hur sjukskrivande läkare noterat AA omfattande aktivitetsbegränsningar och de framstår mest som hennes egna beskrivningar av sina svårigheter än en objektiv bedömning. Den utredning som AA nu lämnat in ger en betydligt tydligare bild av hur hennes sjukdomstillstånd sett ut.

Det framgår att det funnits kontinuerlig kontakt med kardiolog, men det finns inga eller i vart fall mycket små aktivitetsbegränsningar beskrivna till följd av XX (sjukdomstillståndet). Det är också anmärkningsvärda skillnader mellan den besvärsbild som kardiologen noterar och vad sjukskrivande läkare skrivit. Den senares bedömning framstår som mycket tveksam i förhållande till att kardiologen skriver att AA till och med klarar av att ZZ (motionera) även om hon upplever en del besvär med andfåddhet och orkeslöshet. AA anser att överklagandet ska avslås och för fram bl.a. följande.

Det är konstigt att personer som inte träffat henne anser att hon kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Hennes läkare och Arbetsförmedlingen, som har träffat henne, anser det motsatta. Hennes allmänna tillstånd var väldigt dåligt under perioden på grund av XX och biverkningar av mediciner. Försäkringskassan verkar dock endast fokusera på XX. Skulle hon inte ha ätit medicinerna skulle hennes puls vara mycket hög även i vila. Läkarna prövade flera olika mediciner för att hon skulle må så bra som möjligt och slippa biverkningar. Hon lämnar in journalanteckningar till stöd för sin inställning