Förvaltningsjuridik | Förvaltningsprocessrätt
Meny
Förvaltningsjuridik | Förvaltningsprocessrätt
Förvaltningsprocesslagen anger inte vilka beslut som kräver prövningstillstånd, PT, utan det står i den författning som grundas på det beslut som är tänkt att överklagas. För de som söker prövningstillstånd för beslut om sjukersättning eller sjukpenning finner informationen i socialförsäkringsbalken. När kammarrätten får handlingarna ska det framgå vilka skäl och omständigheter som framförs för att beviljas prövningstillstånd. För att få PT hos Kammarrätten ska det beslut som ska prövas uppfylla något av de skäl som regleras i förvaltningsprocesslagen (1971:291);
Det anges fyra skäl som grund för prövningstillstånd och det första skälet som också är det vanligaste skälet kallas även för ändringsfall. En omständighet för PT kan vara då det finns skäl att ”betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten kommit till”. Här är domens slut av intresse, fel i förvaltningsrättens domskäl förbises alltså eftersom ändringsdispens inte kan meddelas om slutet är riktigt.Skäl två, som även benämns granskningsdispens, kan bli aktuell om det i förvaltningsrättens domskäl inte framgår hur rätten resonerat. Exempelvis om målet varit omfattande och komplicerat så att en bedömning överhuvudtaget är svår. Skäl tre är för prejudikat och gäller de fall då det är av vikt för rättstillämpningen att målet slutligen når högsta förvaltningsdomstolen för prövning. Skäl fyra, så kallad extra ordinär dispens blir aktuell vid allvarliga fel och kan liknas vid synnerliga skäl. Exempel på rättsfall är när en person skadat sig på arbetsplatsen och länsrätten (förvaltningsrätten) borde lämnat PT då hen åberopat muntlig förhandling gällande medicinska frågor bland annat.
Enligt 37 c § i denna lag får tiden för ett överklagande återställas om man försuttit tiden pga en giltig ursäkt. Krav är mycket högt ställda enligt praxis, exempelvis kan slarv eller försummelse av ett ombud inte räknas som en giltig ursäkt, men det beror på omständigheterna (jfr RÅ 2003 ref. 82 I och II, RÅ 1994 not 715).