Köprätt

Köplagen är huvudsakligen dispositiv enligt 3 § köplagen (1990:931) (KöpL) och det betyder att man genom avtal kan komma överens om något annat än vad lagtexten säger. Med andra ord, köplagen är inte till sin helhet tvingande utan såsom det står i tredje paragrafen kan en köpare och säljare komma överens om andra villkor. De lagar som oftast berörs är köplag (1990:931), konsumentköplag (1990:932), lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler och konsumentkreditlag (2010:1846).

Lös egendom

Vid ett köp är säljaren den som ska säljaren prestera gentemot köparen och är därmed gäldenär, men samtidigt ska säljaren få en ersättning från köparen, och är därmed även borgenär. Med andra ord, köparen är borgenär till att få föremålet och samtidigt gäldenär för att lämna över betalningen. För att kunna hålla isär begreppen kan man säga att säljaren är naturagäldenär och köparen är penninggäldenär. Den som är naturagäldenär förpliktar exempelvis att utföra en tjänst, ett arbete eller att tillhandahålla ett licensavtal. Köplagen kan tillämpas på all lös egendom, dvs på allt som inte är fast egendom. För att förstå vad som är lös egendom är det enklast om man fastställer vad som är fast egendom, se jordabalken nedan. Det är bra att ha på minnet att köplagen gäller om både säljare och köpare är privatpersoner. Konsumentköplagen (1990:932) är tillämplig då den ena parten är näringsidkare. En annan förutsättning är dessutom att varan och/eller produkten/tjänsten i huvudsak används utanför näringsverksamhet.

3 § KöpL

3 § Lagens bestämmelser tillämpas inte i den mån annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna.

1 kap. 1 § jordabalk

1 § Fast egendom är jord. Den är indelad i fastigheter. [...]

6 § KöpL

6 § Varan skall hållas tillgänglig för avhämtning där säljaren vid köpet hade sitt affärsställe eller, om han saknade affärsställe som hade samband med köpet, sitt hemvist. Visste parterna vid köpet att varan eller det parti ur vilket den skall tas fanns på en annan plats, skall varan hållas tillgänglig för avhämtning på denna plats.

Varan är avlämnad när köparen har tagit hand om den.

Konsumentköplagen

Lagen tillämpas då en näringsidkare säljer något till en konsument. Konsument = en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.  Näringsidkare = en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten.

1 § konsumentköplag (1990:932)

1 § Denna lag gäller vid köp av lösa saker som en näringsidkare säljer till en konsument.
Lagen gäller även i fall då säljaren inte är en näringsidkare, om köpet förmedlas för säljaren av en näringsidkare. I sådana fall svarar både näringsidkaren och säljaren för säljarens skyldigheter enligt lagen. 
Lagen gäller i tillämpliga delar även byte av lösa saker. 
I denna paragraf avses med
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten (Lag: 2002:587)

3 § konsumentköplag (1990:932)

3 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för köparen är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen. Första stycket gäller inte vid köp av gas, som levereras i ledning, om de allmänna avtalsvillkor som tillämpas vid sådana leveranser har godkänts av Konsumentverket. Lag (2002:587)